Vi lär nog aldrig få höra...

"... solen skiner här i Borgholm och efter Robert Wells kommer nu direkt från San Diego... Cattle Decapitation med sin låt Projectile Pigvomit..."

Jag har länge gått och trott att jag varit ganska verserad när det gäller musik men när jag läste uppräkningar på wikipedia av olika band under kategorier som death metal och grindcore  (deathgrind, noisegrind, goregrind) så insåg jag ganska snabbt att min musikaliska karta hade stora vita fläckar.

Djup fascination grep mig inför valet av poetiska bandnamn som t.ex. Prostitute Disfigurement, Visceral Bleeding, Dead Infection, Extreme Noise Terror, Seven Minutes of Nausea, Torsofuck, Agoraphobic Nosebleed och Vomit Remnants.

Jag har till exempel aldrig haft förmånen att få stifta bekantskap med det finska deathgrind-bandet To Separate the Flesh from the Bones med musikaliska pärlor som Genital Massacre eller Drowned In Semen.

Aldrig har jag hört Ulf Elfving presentera ens ett enda spår från albumet Rectal Anarchy från 97 med det japanska noisegrind-bandet Gore Beyond Necropsy.

Ej heller hade jag hört den finstämda demon Scrape my Lungs från 94 med det det Denver-baserade bandet Cephalic Carnage.

Är jag helt musikaliskt obildad?

Vad som till en början ser ut som kaotiska uttryck för den mänskliga fantasins märkliga potential avslöjar snart en ganska ordnad estetik som bygger på våld och död, förrutnelse och kroppsvätskor. Det ska vara "gore" helt enkelt.

En annan sak som utmärker grindcore-genren är det ultrasnabba tempot, den explosiva trummrytmen och de ofta väldigt korta låtarna.

I grindcore-genren hittar vi också den låt som officiellt finns listad som den kortaste som någonsin spelats in - 1,316 sekunder lång. Låten heter You suffer och skrevs av det brittiska birmingham-bandet Napalm Death.

Här kan du se rockvideon

och här live-versionen

"Allways an epic, that one..." avslutar sångaren Mark Greenway.

Om man lyssnar noga så ska man kunna höra sångtexten: "You suffer - but why?" men jag måste erkänna att jag har lite svårt att urskilja orden.

Asesino is yet another project of Dino Cazares' (ex-Fear Factory, Brujeria, Divine Heresy), also featuring Static-X bassist Tony Campos on erm, bass and vocals. Now there's no need to frantically navigate away fom this page in horror because I mentioned those once nu-metal also-rans, because Asesino are very much in the death/grind spectrum. The lyrics are sung in Spanish, adding a slighly comedic element to proceedings which may or may not have been intentional, although song titles such as 'Padre Pedofilo' would certainly suggest the former.

Cristo Satanico is a relatively straightforward affair, and the emphasis on grooving, headbangable riffs works to its favour. Cazares has always been adept at creating memorable riffs above pointless fretboard masturbation, and this is no different. Well-timed breakdowns form the backbone of many of the 17 songs on offer, which make Cristo... a catchy and rather more listenable proposition than, say the 15 second grindcore brigade (not that there's anything wrong with that, mind). 'Puta Con Pito' contains an almost Dimebag Darrell-esque riff, whilst 'Adelitos' emits a groove that Deicide would be proud of. 'Regresende' is a blistering opener, and indeed one of the album's best tracks, with a surprising shoutalong finale; even if most of us won't have a clue what the band are saying, not that that's ever been a problem in the oft-inpenetrable world of the grind band.

Cazares is certainly proving himself as both a prolific and rather more versatile guitarist than he was possibly given credit for back in Fear Factory's heyday. Asesino may act as another vehicle for the rotund one, but because it's so well executed, and the material so damned catchy in places, like Fear Factory it's simply impossible not to like, even if it doesn't have the inimitable bludgeon of the likes of, say Discordance Axis. Cristo Satanico's only real problem is an overly clinical production in places, which sometimes render the guitars a little thin, and the vocals (whilst pretty good for the most part) are slighly too upfront in the mix. Still, it's a damn sight better than post-Cazares Fear Factory's godawful Trangression, that's for sure.

Official Asesino MySpace
Official Listenable Website ]]> http://purefuckingmetal.wordpress.com/?p=144 Fri, 02 May 2008 16:38:19 +0000 sirsiegfried http://purefuckingmetal.wordpress.com/?p=144 Deathgrind: (también conocido como death-grind y death/grind) es una mezcla de la intensidad, la velocidad y de la brevedad del Grindcore y de la complejidad del Death Metal. La diferencia con el Brutal Death Metal es en que los solos son a menudo una rareza y las canciones son generalmente más cortas en longitud, generalmente entre uno a tres minutos y se diferencian del grindcore en su aumento y contacto con la técnica y más lejos y con menos influencia del indudable hardcore punk. Es importante observar que el género no incluye los grupos del grindcore que se convirtieron en más adelante grupos del Death Metal tales como Carcass y Napalm Death, aunque este ultimo en los álbumes 'The Code Is Red...Long Live the Code y Smear Campaign se puede considerar álbumes de deathgrind.

Miembros Actuales

• Luke Kenny - Vocalista
• Sam - Guitarra/Bajo
• Adrian - Guitarra/Bajo
• Ivan - Dragon Design
• Ed - Guitarra en 'The Berzerker' y 'World of Lies'
• Jason - guitarra y bajo adicional en 'The Berzerker' y 'World of Lies'

Miembros Anteriores

• Gary Thomas - batería - ahora en Plague

Miembros durante la gira

• Matt Wilcock - Guitarra
• Dave Gray - batería
• Ryan - batería (su pie se quebró después de la gira)

Discografía

• No? (EP) (1996)
• Inextricable Zenith (EP) (1998 )
• Broken (EP) (1999)
• The Berzerker (2000)
• Dissimulate (2002)
• World of Lies (2005)
• Animosity (12 de Febrero del 2007)

Videografia

• The Principles and Practices of The Berzerker (DVD) (2004)