<?xml version="1.0" encoding="UTF-8"?><!-- generator="wordpress.com" -->
<rss version="2.0"
	xmlns:content="http://purl.org/rss/1.0/modules/content/"
	xmlns:wfw="http://wellformedweb.org/CommentAPI/"
	xmlns:dc="http://purl.org/dc/elements/1.1/"
	>

<channel>
	<title>francis-fukuyama &amp;laquo; WordPress.com Tag Feed</title>
	<link>http://wordpress.com/tag/francis-fukuyama/</link>
	<description>Feed of posts on WordPress.com tagged "francis-fukuyama"</description>
	<pubDate>Fri, 18 Jul 2008 22:07:26 +0000</pubDate>

	<generator>http://wordpress.com/tags/</generator>
	<language>en</language>

<item>
<title><![CDATA[Which People of Venezuala? ]]></title>
<link>http://christophercolaninno.wordpress.com/?p=561</link>
<pubDate>Fri, 18 Jul 2008 15:03:45 +0000</pubDate>
<dc:creator>christophercolaninno</dc:creator>
<guid>http://christophercolaninno.wordpress.com/?p=561</guid>
<description><![CDATA[Speaking about conferences I&#8217;ve attended, last month I saw Francis Fukuyama give a keynote spe]]></description>
<content:encoded><![CDATA[<p>Speaking about conferences I've attended, last month I saw <a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Francis_Fukuyama">Francis Fukuyama</a> give a keynote speech at a conference. One thing he said that I took note was that Hugo Chavez couldn't get away with his style of government if he had to tax his citizens, instead of funding his policies through oil revenues.</p>
<p>The relationship of taxation, natural resources, and good government is something I'm trying to develop some expertise in. I actually thought that Fukuyama's comments pretty poorly though out on a couple levels. Firstly obviously Hugo Chavez would have to change his policies if if Venezuela did have some much oil. It's like saying if you lost your job you might need to sell your BMW. Oil is huge chunk of the government's revenue, nobody says that doesn't effect things. </p>
<p>More then that though I thought that the comment showed a real lack of perspective about Venezuela. First Hugo Chavez's <em>policies do tax</em> certain people within Venezuela. Those people were the tiny but powerful elite of Venezuela that before Chavez had exclusively benefit from the oil revenues. And they were totally pissed about Chavez's policies. In fact they launched a coup against Chavez and made him rerun for office multiple times.</p>
<p>I think this is where a lot of American political scientists go wrong when they adopt an overly American point of view. People that usually are aware of the political dynamics of a country start missing the relevant trends. When you're talking the people of a country, you need to start asking about societal divisions or you're not really going advance your understanding. And if you start cheer leading one side you risk missing pretty basic trends.</p>
]]></content:encoded>
</item>
<item>
<title><![CDATA[A weak state world]]></title>
<link>http://snippetsofeverything.wordpress.com/?p=4</link>
<pubDate>Mon, 07 Jul 2008 23:58:44 +0000</pubDate>
<dc:creator>Almost Philosopher</dc:creator>
<guid>http://snippetsofeverything.wordpress.com/?p=4</guid>
<description><![CDATA[The American Interest blog has a post by Francis Fukuyama about the rise of a weak state world. From]]></description>
<content:encoded><![CDATA[<p>The American Interest blog has a <a title="Weak States" href="http://the-american-interest.com/contd/?p=650" target="_blank">post by Francis Fukuyama</a> about the rise of a weak state world. From the post:</p>
<blockquote><p>[The 20th Century] world was dominated by strong, centralized states, and international politics was the story about the interaction of these strong, centralized states—Imperial Japan, Nazi Germany, the former Soviet Union, and the like.<span> </span>What is different about today’s international world is that it is dominated not by strong states, but by weak and sometimes failing states where the usual instruments of power, in particular, hard military power, don’t work that well.</p></blockquote>
<p>Following the end of the Cold War it seems harder to predict the role of superpowers in the world. Will <a title="Potential Superpowers" href="http://en.wikipedia.org/wiki/Potential_superpower" target="_blank">China, India, Russia or the EU gain superpower status</a> along with America? Will the role of the superpower change and weak states (collectively) define world affairs as much as any lone superpower? Are superpowers as relevant as they used to be or are superpowers a thing of the past?</p>
]]></content:encoded>
</item>
<item>
<title><![CDATA[Hillary Sets a New Low]]></title>
<link>http://capitalbcapitalp.wordpress.com/?p=32</link>
<pubDate>Mon, 30 Jun 2008 20:46:56 +0000</pubDate>
<dc:creator>Berit Preston</dc:creator>
<guid>http://capitalbcapitalp.wordpress.com/?p=32</guid>
<description><![CDATA[This article by Barbara Ehrenreich appears in the July 2008 issue of The Progressive:
&#8220;In a re]]></description>
<content:encoded><![CDATA[<p>This article by Barbara Ehrenreich appears in the July 2008 issue of <em>The Progressive</em>:</p>
<p>"In a recent op-ed for <em>The New York Times</em>, Susan Faldui rejoiced over HIllary Clinton's destruction of the myth of female prissiness and innate moral superiority, hailing Clinton's 'no-holds-barred pugnacity' and her media reputation as 'nasty' and 'ruthless.'  Future female Presidential candidates will owe a lot to the race of 2008, Faludi wrote, 'when Hillary Clinton broke through the glass floor and got down with the boys.'  I share Faludi's glee--up to a point. Surely no one will ever dare argue again that women lack the temperament for political combat.  But by running a racially tinged campaign, lying about her foreign policy experience, and repeatedly seeming to favor McCain over her Democratic opponent, Clinton didn't just break through the 'glass floor,' she set a new low for floors in general, and would, if she could have got within arm's reach, have rubbed the broken glass into Obama's face. </p>
<p>"A mere decade ago, Francis Fukuyama fretted in <em>Foreign Affairs</em> that the world was too dangerous for the West to be entrusted to graying female leaders, whose aversion to violence was, as he established with numerous examples from chimpanzee society, 'rooted in biology.'  The counterexample of Margaret Thatcher, perhaps the first head of state to start a war for the sole purpose of pumping up her approval ratings, led him to concede that 'biology is not destiny.'  But it was still a good reason to vote for a prehistoric-style club-wielding male.</p>
<p>"Not to worry, though, Francis.  Far from being the sterotypical feminist-pacifist of your imagination, the woman to get the closest to the Oval Office has promised to 'obliterate' the toddlers of Tehran--along, of course, with the bomb-builders and Hezbollah supporters.  Earlier on, Clinton foreswore even talking to presumptive bad guys, although women are supposed to ge the talk addicts of the species.  Watch out--was her distinctly unladylike message to Hugo Chavez, Kim Jong-Il, and the rest--or I'll rip you a new one.</p>
<p>"There's a reason why it's been so easy for men to overlook women's capacity for aggression.  As every student of Women's Studies 101 knows, what's called aggression in men is usually trivialized as 'bitchiness' in women: Men get angry; women suffer from bouts of inexplicable, hormonally driven hostility.  So give Clinton credit for defying belittling sterotype: She's been visibly angry for months, if not decades, and it can't all have been PMS.</p>
<p>"But did we really need another lesson in the female capacity for ruthless aggression?  Any illusions I had about the innate moral superiority of women ended four years ago with Abu Ghraib.  Recall that three of the prison guards prosecuted for the torture and sexual humiliation of prisoners were women.  The prison was directed by a woman, Brigadier General Janis Karpinski, and the top U.S. intelligence officer in Iraq, who also was responsible for reviewing the status of detainees before their release, was Major General Barbara Fast.  Not to mention that the U.S. official ultimately responsible for managing the occupation of Iraq at the time was Condoleeza Rice.</p>
<p>"Whatever violent and evil things men can do, women can do, too, and if the capacity for cruelty is a criterion for leadership, as Fukuyama suggested, then Lynndie England [one of the women prosecuted in the Abu Ghraib scandal] should consider following up her stint in the brig with a run for the Senate.</p>
<p>"It's important--even kind of exhilarating--for women to embrace their inner bitch, but the point should be to expand our sense of human possibility, not to enshrine aggression as a virtue.  Women can behave like the warrior queen Boadicea, credited with slaughtering 70,000, many of them civilians, or like Margaret Thatcher, who attempted to dismantle the British welfare state.  Men, for their part, are free to take as their role models the pacifist leaders Martin Luther King and Mahatma Gandhi.  Biology conditions us in all kinds of ways we might not even be aware of yet.  But virtue is always a choice.</p>
<p>"Hillary Clinton smashed the myth of innate female moral superiority in the worst possible way--by demonstrating her own moral inferiority.  We didn't really need her racial innuendos and free-floating bellicosity to establish that women aren't wimps.  As a generation of young feminists realizes, the values once thought to be uniquely and genetically female--such as compassion and an aversion to violence--can be found in either sex, and sometimes it's a man who best upholds them."</p>
]]></content:encoded>
</item>
<item>
<title><![CDATA[KOSOVO, BALKAN STATES: MODELING FUTURE POST-WESTPHALIAN MINI-STATES]]></title>
<link>http://unladtau.wordpress.com/?p=77</link>
<pubDate>Mon, 30 Jun 2008 09:51:55 +0000</pubDate>
<dc:creator>erleargonza</dc:creator>
<guid>http://unladtau.wordpress.com/?p=77</guid>
<description><![CDATA[Erle Frayne Argonza
When Kenichi Ohmae released his writings about the rise of region-states, my cur]]></description>
<content:encoded><![CDATA[<p class="MsoNormal" style="text-align:justify;margin:0 0 10pt;"><strong><span style="font-size:small;"><span style="font-family:Calibri;">Erle Frayne Argonza</span></span></strong></p>
<p class="MsoNoSpacing" style="text-align:justify;margin:0;"><span style="font-size:small;font-family:Calibri;">When Kenichi Ohmae released his writings about the rise of region-states, my curious, quite naughty mind nurtured the irresistible query about what Ohmae had at the back of his mind. Ohmae is among the coterie of contemporary Japanese intellectuals that include Francis Fukuyama and William Oichi. These intellectuals are no charlatans, and they belong to a new breed of Japanese who are more Western and globalist in orientation than their forebears. </span></p>
<p class="MsoNoSpacing" style="text-align:justify;margin:0;"><span style="font-size:small;font-family:Calibri;"> </span></p>
<p class="MsoNoSpacing" style="text-align:justify;margin:0;"><span style="font-size:small;font-family:Calibri;">While my esteem for these gentlemen is beyond doubt, their globalist orientation makes them suspect as Pied Pipers of the nascent global oligarchy (financial cartels, magnates, tycoons, taipans). When they cogitated about the ‘end of history’ (Fukuyama) in a new context of ‘region states’ (Ohmae) where institutional arrangements will be markedly ‘theory z’ (Ouichi), they were consciously or unconsciously prognosticating a new order of things. </span></p>
<p class="MsoNoSpacing" style="text-align:justify;margin:0;"><span style="font-size:small;font-family:Calibri;"> </span></p>
<p class="MsoNoSpacing" style="text-align:justify;margin:0;"><span style="font-size:small;font-family:Calibri;">At the turn of the century, that order of things had begun to show a very determinative shape: a globalized world where nation-states’ very existence are threatened. Nation-states’ interests are anathema to those of the oligarchs’, and as already proved by experiences that date back to the Greek city-states, oligarchs will do everything to subordinate polities, from city-states to nations.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing" style="text-align:justify;margin:0;"><span style="font-size:small;font-family:Calibri;"> </span></p>
<p class="MsoNoSpacing" style="text-align:justify;margin:0;"><span style="font-size:small;font-family:Calibri;">Nation-states’ interests are opposed to oligarchs’. History had shaped nations in fact as a process of overthrowing gentry oligarchs in the medieval era and keeping the potencies of rising merchants and financiers in check. Now that the oligarchy had rebounded by many folds from its ancient ruinations, catastrophes from which lessons were clearly learned, it (oligarchy) will work out determinately to destroy nations. </span></p>
<p class="MsoNoSpacing" style="text-align:justify;margin:0;"><span style="font-size:small;font-family:Calibri;"> </span></p>
<p class="MsoNoSpacing" style="text-align:justify;margin:0;"><span style="font-size:small;font-family:Calibri;">Globalization is simply but the starting phase of a long process to create a Post-Westpahalian ‘new world order’ dominated by and advancing the very interests of gigantic corporate trusts and oligarchic families. The process hasn’t clearly ended yet, not bottomed out yet. Necessarily, the nation-states will react to the process and will not allow their ruination as a matter of self-preservation. But the process will go on, and nations will be wrecked one after the other through ceaseless wars, economic collapse, genocides through natural and unnatural means, and fragmentation.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing" style="text-align:justify;margin:0;"><span style="font-size:small;font-family:Calibri;"> </span></p>
<p class="MsoNoSpacing" style="text-align:justify;margin:0;"><span style="font-size:small;font-family:Calibri;">Fragmentation is among the political-economic offshoots of globalization. And if there is any model of fragmentation worth noting today (from the perspective of the global elites), it is the Balkan states. Croatia, Bosnia, and so on, till lately we have Kosovo, were born from out of the planning boards of the oligarchs and their subaltern politicians and technocrats. </span></p>
<p class="MsoNoSpacing" style="text-align:justify;margin:0;"><span style="font-size:small;font-family:Calibri;"> </span></p>
<p class="MsoNoSpacing" style="text-align:justify;margin:0;"><span style="font-size:small;font-family:Calibri;">Just by continuously drum-beating the ‘polarity game’, by creating new polities comprising of ‘oil and water’ unmixable social categories (e.g. unmixable ethnicities), future conflicts and wars are anticipated. This is part of the game plan. Kosovo was the latest experiment for this, and one should not be surprised at all about the latest version of a charter that does not at all reflect the consensual traditions of the ethnic groups in the area. </span></p>
<p class="MsoNoSpacing" style="text-align:justify;margin:0;"><span style="font-size:small;font-family:Calibri;"> </span></p>
<p class="MsoNoSpacing" style="text-align:justify;margin:0;"><span style="font-size:small;font-family:Calibri;">The British Empire, which is the organizational cloth of the British oligarchy represented by the royalty, and which is non-extinct but alive in the form of the commonwealth, had already experimented on the ‘polarity game’ of mixing unmixable ethnicities before. The potential and perpetual conflicts that will characterize such states will weaken the same state and eventually fragment it, till it can be taken over back by the oligarchy “on a silver platter.” </span></p>
<p class="MsoNoSpacing" style="text-align:justify;margin:0;"><span style="font-size:small;font-family:Calibri;"> </span></p>
<p class="MsoNoSpacing" style="text-align:justify;margin:0;"><span style="font-size:small;font-family:Calibri;">But the game plan today has another shape coming: the final eradication of nations and the formation of more manageable regions and city-states. Kosovo is right at the doorstep of mainstream Europe, and once the European Union becomes completely unified, with a totalitarian police state to enforce treaties and centralized fiats, the central government could always use the Kosovo-Balkan instance to re-design Europe into a Post-Westphalian order comprising of dozens of regions, each region with almost equal population and geographical area. </span></p>
<p class="MsoNoSpacing" style="text-align:justify;margin:0;"><span style="font-size:small;font-family:Calibri;"> </span></p>
<p class="MsoNoSpacing" style="text-align:justify;margin:0;"><span style="font-size:small;font-family:Calibri;">Since many potential regions in Europe are almost of mono-ethnic composition, save for certain big cities that are multi-cultural, the game plan requires breaking down that mono-ethnicity. The strategy for this is no other than migration: entice ‘third world’ and Eastern European laborers and professionals to immigrate to Europe, and if possible fix quotas to large quantities so that, within a two-decade period, there will be large numbers of migrants of relatively unmixable ethnicities. </span></p>
<p class="MsoNoSpacing" style="text-align:justify;margin:0;"><span style="font-size:small;font-family:Calibri;"> </span></p>
<p class="MsoNoSpacing" style="text-align:justify;margin:0;"><span style="font-size:small;font-family:Calibri;">Islam particularly serves the interests of the oligarchy excellently. Muslims of diverse ethnicities have histories of ethnic-tribal conflicts and sectarian antagonisms. If among themselves they could hardly see each other eye-to-eye, then Muslims would be perfect ‘guinea pigs’ for potential and actual conflicts in Europe. Many immigrants, even long after migrating to Europe, do not at all integrate with the mainstream culture, to the chagrin of middle class/urban Europeans. </span></p>
<p class="MsoNoSpacing" style="text-align:justify;margin:0;"><span style="font-size:small;font-family:Calibri;"> </span></p>
<p class="MsoNoSpacing" style="text-align:justify;margin:0;"><span style="font-size:small;font-family:Calibri;">As I already noted in some other write ups, the potential ethnic conflicts inside Europe will facilitate the institution of draconian measures to clamp down on restive peoples and install a police state. Upon the installation of a police state and the oiling of the continental military machinery for conflagrations, the next step would be to balkanize Europe directly by replacing nations with region-states and city-states.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing" style="text-align:justify;margin:0;"><span style="font-size:small;font-family:Calibri;"> </span></p>
<p class="MsoNoSpacing" style="text-align:justify;margin:0;"><span style="font-size:small;font-family:Calibri;">The eradication of nations in fact is already on the drawing board of the oligarchy for the entire planet. The bombing of Iran is already in final planning stage, and once undertaken, could trigger a conflagration that will eventually have semblance with the 30 Years War of antiquity than with any of the 20<sup>th</sup> century world wars. The catastrophe following thereof could justify the re-drawing of territories into smaller, more manageable ones. </span></p>
<p class="MsoNoSpacing" style="text-align:justify;margin:0;"><span style="font-size:small;font-family:Calibri;"> </span></p>
<p class="MsoNoSpacing" style="text-align:justify;margin:0;"><span style="font-size:small;font-family:Calibri;">The temporary march of Europe towards the totalitarian Post-Westphalian order could only be that: temporary. It is now up to Europeans to assert their collective dissent and initiative, and re-assert the power of nations over the Union. The world is watching, and nations watch with anxiety as predatory forces are being unleashed that will see the catastrophic end of nation-states. Let us hope that the Europeans can show their collective will to stop the madness unfolding in their backyard. </span></p>
<p class="MsoNoSpacing" style="text-align:justify;margin:0;"><span style="font-size:small;font-family:Calibri;"> </span></p>
<p class="MsoNoSpacing" style="text-align:justify;margin:0;"><span style="font-size:small;font-family:Calibri;">If indeed Europe will fall, and likewise North America replicates the same scheme, then the North-South dialogue will end so drastically. As to how the end-phase of the dialogue will be reshaped thereafter is everybody’s guess. Nobody can ever claim expertise over a planet that is burning in Nero’s infernal fires. </span></p>
<p class="MsoNoSpacing" style="text-align:justify;margin:0;"><span style="font-size:small;font-family:Calibri;"> </span></p>
<p class="MsoNoSpacing" style="text-align:justify;margin:0;"><span style="font-size:small;"><span style="font-family:Calibri;">[Writ 25 June 2008, Quezon City, MetroManila]<strong></strong></span></span></p>
]]></content:encoded>
</item>
<item>
<title><![CDATA[Lateline: Former Neoconservative speaks out]]></title>
<link>http://peaceblog.wordpress.com/?p=195</link>
<pubDate>Tue, 24 Jun 2008 15:42:08 +0000</pubDate>
<dc:creator>Lee</dc:creator>
<guid>http://peaceblog.wordpress.com/?p=195</guid>
<description><![CDATA[
An interview of Francis Fukuyama, a former neoconservative who supported the Bush administration]]></description>
<content:encoded><![CDATA[<p><span style='text-align:center; display: block;'><object width='425' height='350'><param name='movie' value='http://www.youtube.com/v/e1EDyLXZzwY'></param><param name='wmode' value='transparent'></param><embed src='http://www.youtube.com/v/e1EDyLXZzwY&rel=0' type='application/x-shockwave-flash' wmode='transparent' width='425' height='350'></embed></object></span></p>
<p>An interview of Francis Fukuyama, a former neoconservative who supported the Bush administration's preemptive attack on Iraq. Now Fukuyama admits that the invasion was a failure and the Iran issue should be dealt with diplomacy. He also argues that China will become a greater issue than the current emphasis on the Middle East.</p>
<p>Francis Fukyama is currently the Director of the International Development Program at the Paul H. Nitze School of Advanced International Studies of Johns Hopkins University.</p>
<p>For the first part of the interview click <a title="Part One" href="http://www.youtube.com/watch?v=PR5QcW0BxQg">here</a>.</p>
]]></content:encoded>
</item>
<item>
<title><![CDATA[Bruce Anderson:We are destroying the very values which could save us in our battle against Islam]]></title>
<link>http://wordsinresistance.wordpress.com/?p=598</link>
<pubDate>Mon, 02 Jun 2008 23:11:45 +0000</pubDate>
<dc:creator>immorfo</dc:creator>
<guid>http://wordsinresistance.wordpress.com/?p=598</guid>
<description><![CDATA[In 1683, a Turkish army reached the suburbs of Vienna. The outcome trembled in the balance until Jan]]></description>
<content:encoded><![CDATA[<p>In 1683, a Turkish army reached the suburbs of Vienna. The outcome trembled in the balance until Jan Sobieski of Poland arrived with his army, threw back the Ottomans and finally freed western Europe from the threat of Muslim domination, thus completing the work begun by Charles Martel at Poitiers in 732.</p>
<p>Or did he? Today, there are plenty of Europeans who would say: "Charles Martel, Jan Sobieski, you are needed at this hour." There are widespread fears that Muslim immigrants, reinforced by political pressure and, ultimately, by terrorism, will succeed where Islamic armies failed and change irrevocably the character of European civilisation.<br />
<!--more--><br />
I was in Vienna for a conference on post-Christian Europe and resurgent Islam. The history of all important cities is a duet for grandeur and original sin but, even by those standards, Vienna is a masterpiece of complexity and ambivalence. An imperial city which has diminished into the capital of a gemütlich little republic, it was the nursery for so many of the glories of German culture – and for so much of the foulness of mid-20th century German history. So it was an appropriate setting for a pessimistic agenda.</p>
<p>In contemporary Britain, there are many grounds for anxiety. Even so, we cannot rival the continental Europeans when it comes to pessimism. Our home-grown product is shallow and pallid in comparison to the length, depth and sophistication of its continental rival. This is hardly surprising. The pessimism of the European mainland is the product of shattered hopes and a failed century. The first half of the 20th century was the most disastrous epoch in history. The Channel spared us from the worst of the ravages and savageries, but those whose nations experienced them or inflicted them can be forgiven for their distrust of the human condition. After such knowledge, what forgiveness, especially as recent events have added fresh inspissation to the gloom.</p>
<p>By 1990, it seemed as if whatever brute or blackguard made the world had decided to forgive mankind for the 20th century. The Cold War was won. George Bush celebrated a new world order. Francis Fukuyama announced the end of history. But history disagreed.</p>
<p>There is a basic difference between our circumstances now and the Cold War order. In the first place, it was an order. The threat was terrible but it was also predictable. We could analyse our enemies, understand them, even compromise with them. In the grimmest paradox of all, peace and stability had found a secure footing, upon the rock of mutual, assured destruction. Then, the enemy had a name, a capability, an order of battle. We had insights into his intentions, diplomatic means of mitigation, geopolitical concepts. Now, we do not even have a map of our ignorance. We are blundering in the dark, wrestling with unknown unknowns.</p>
<p>Europe has immense strengths. The resources of civilisation are not exhausted. Yet many of my conference colleagues were defeatists who believed that those strengths could never be mobilised. Some even argued that Islam would inevitably prevail and, within a few decades, Europe would decline into Eurabia.</p>
<p>It is easy to make the pessimists' case. In essence, Europe has become the victim of one of its undoubted successes. Over the last century, despite the destruction of so much human and economic capital, Western Europe has made a decisive break with scarcity, that mighty constraint which had overshadowed all earlier societies. Europeans no longer needed to fear starvation.</p>
<p>As a result, however, they have thrown off two other constraints which marched in step with scarcity: religion and family life. Much of Europe is post-religious, post-familial – and also post-reproductive. With average child-bearing rates of 1.5 per female, many countries are condemned to declining populations. Unless they import immigrants to produce the wealth to sustain an ageing population, they might even rediscover hunger.</p>
<p>Yet immigration is not cost-free. As the Romans were the first to discover with their barbarian legions, you decide that you need manpower but you end up by importing people. People bring problems. Large-scale immigration would change the character of the host societies.So would population decline. In Mark Steyn's words, the future belongs to those who show up.</p>
<p>Cultural and religious decline could reinforce population decline. A Europe without God and without the civilising disciplines of family is condemned to the devaluation of all values. This is exacerbated by the cultural self-hatred of many European elites, at least outside France. Under the guise of cultural relativism, they enforce their contempt for European traditions, using their control of the educational system to ensure that youngsters are brought up in cultural and historical darkness.</p>
<p>Even those who do not feel cultural self-hatred often lack cultural self-confidence. There was an example of this in Vienna. Last Friday evening, many churches were holding concerts. I heard a Haydn symphony in the Stephansdom. Haydn in St Stephen's Cathedral: the resources of civilisation did not appear to be exhausted. But the cathedral authorities were not on civilisation's side. The columns were festooned with photographs; the choir was obscured by a fatuous plastic montage. If not quite desecration, it was certainly de-sacralisation.</p>
<p>Over the centuries, the cathedral has been a place for prayer and worship, a conduit between the streets and the skies. Its pillars and its vaulting have humbled the faithful and exulted the faith. Stones, sermons and singing have joined in harmony to proclaim the eternal message: ad maiorem Dei gloriam.</p>
<p>So one might have thought that those who are now in charge of the cathedral would use the music as an enticement, hoping that some passers-by who dropped in for a symphony would return for a service. On the contrary: it was as if the ecclesiastics, desperate to spare the sensitivities of any visiting atheist or pagan, had done everything possible to distance the proceedings from historical Christianity. No wonder some of the Christians at the conference wondered whether their faith still had the vitality to resist Islam.</p>
<p>Others insisted that this was absurdly one-sided. Imagine a similar conference in the Islamic world. How many participants would be happily luxuriate in the complacency of resurgent Islam? The West's problems with Islam do not arise from the confident aggression of resurgent nations. They are caused by the embittered victims of failed societies. For any one argument we could provide to justify a lack of confidence in our countries' institutions, the average Muslim could find ten.</p>
<p>Now that the neo-conservative attempt to reconstruct the Middle East has failed, containment and crisis management are the only options. Although this will be harder than it was during the Cold War, the attempt we must try and cultural neurasthenia is of little help. Yet one conclusion is obvious. For much of its history, Vienna was the capital and fortress of the Ostmark: the frontier of western civilisation. Today, the whole of Europe is in the Ostmark.</p>
<p>Artículo Original: <a href="http://www.independent.co.uk/opinion/commentators/bruce-anderson/bruce-anderson-we-are-destroying-the-very-values-which-could-save-us-in-our-battle-against-islam-838209.html">The Independent</a></p>
]]></content:encoded>
</item>
<item>
<title><![CDATA[Rats aboard USS Neocon begin making other plans]]></title>
<link>http://towerofdabble.wordpress.com/?p=38</link>
<pubDate>Wed, 28 May 2008 15:43:35 +0000</pubDate>
<dc:creator>General Tso's Other Chicken</dc:creator>
<guid>http://towerofdabble.wordpress.com/?p=38</guid>
<description><![CDATA[
Look who&#8217;s talking now.
Fukuyama:
&#8220;[G]overnment is too weak - I think we are due for a ]]></description>
<content:encoded><![CDATA[<p><img class="alignnone" src="http://www.acm.vt.edu/~clint/download/imagedump/gas-prices-lol-omg-wtf-by-helbling-at-flickr-39296197_112fc839f5.jpg" alt="" /></p>
<p>Look who's talking now.</p>
<p><a href="http://www.smh.com.au/news/national/the-end-of-history--and-back-again/2008/05/26/1211653939213.html?page=fullpage#contentSwap1">Fukuyama</a>:</p>
<blockquote><p>"[G]overnment is too weak - I think we are due for a big swing back in the other direction. We need to rebuild areas of the public sector."</p>
<p>"This bridge that collapsed in Minneapolis - that wasn't an accident. There has been systematic underfunding of public works and infrastructure for decades."</p>
<p>"Obama is the only one of the candidates who can escape the polarisation" of US politics to find real solutions."</p></blockquote>
<p>Tough times ahead for Leo Strauss disciples. Fukayama knows which way the winds are blowing. Maybe his pension funds were invested with <a href="http://online.wsj.com/article/SB121184521826521301.html">Bear Stearns</a> and he's hoping to build a new nest egg with Obama or Brookings.</p>
<p>Meanwhile, back on the short bus, fellow neocon and "fucking stupidest guy on the face of the earth" <a href="http://online.wsj.com/article_print/SB121184655427621367.html">Doug Feith</a>:</p>
<blockquote>
<p class="times">Mr. Bush gave his speech at the Army War College on May 24, as Iraq was entering into the last month of its 14-month occupation by the U.S. The president declared: "I sent American troops to Iraq to defend our security, not to stay as an occupying power. I sent American troops to Iraq to make its people free, not to make them American. Iraqis will write their own history, and find their own way."</p>
<p class="times">I had hoped the president would explain why sending American troops to Iraq had helped defend <em>our </em>security, but he did not. The questionable line about sending those troops to make Iraq's people free had remained in the speech. And it was rather late to be promising the Iraqis that we would not stay as an occupying power but instead let them find their own way.</p>
</blockquote>
<p>Feith may be angling for a job in a future <a href="http://thinkprogress.org/2008/05/28/mccain-voted-with-bush-100-percent-of-the-time-in-2008/">John W. McBush</a> administration, but I don't see any such future for his former colleague...</p>
<p><a href="http://weblogs.baltimoresun.com/news/politics/blog/2008/05/bushs_culture_of_deception_spo.html">Li'l Scotty McClellan</a>:</p>
<blockquote><p><span>"History appears poised to confirm what most Americans today have decided -- that the decision to invade Iraq was a serious strategic blunder."<em></em></span></p>
<p>"No one, including me, can know with absolute certainty how the war will be viewed decades from now when we can more fully understand its impact. What I do know is that war should only be waged when necessary, and the Iraq war was not necessary.''</p></blockquote>
<p>Ouch. That last one must have really stung.</p>
]]></content:encoded>
</item>
<item>
<title><![CDATA[A Conversation with Francis Fukuyama]]></title>
<link>http://intellectualz.wordpress.com/?p=77</link>
<pubDate>Wed, 28 May 2008 05:32:01 +0000</pubDate>
<dc:creator>intellectualz</dc:creator>
<guid>http://intellectualz.wordpress.com/?p=77</guid>
<description><![CDATA[
By Mounzer Sleiman For Al Wasat
]]></description>
<content:encoded><![CDATA[<p>[googlevideo=http://video.google.com/videoplay?docid=5202198120942426877&#38;q=Francis+Fukuyama+&#38;ei=Xu08SPKpNqj2rALttOmIBA]</p>
<p>By Mounzer Sleiman For Al Wasat</p>
]]></content:encoded>
</item>
<item>
<title><![CDATA[Civilisationernas kamp eller liberal imperialism?]]></title>
<link>http://jimpan.wordpress.com/?p=576</link>
<pubDate>Tue, 27 May 2008 17:26:59 +0000</pubDate>
<dc:creator>jimpan</dc:creator>
<guid>http://jimpan.wordpress.com/?p=576</guid>
<description><![CDATA[Läsandet av Andreas Malms bok När kapitalet tar till vapen fick mig att göra en tillbakablick til]]></description>
<content:encoded><![CDATA[<p><a href="http://jimpan.wordpress.com/2008/05/16/nylasning-av-antonio-gramsci/" target="_self">Läsandet</a> av Andreas Malms bok <em>När kapitalet tar till vapen</em> fick mig att göra en tillbakablick till en <a href="http://hem.passagen.se/jimster/globaliseringen.htm" target="_blank">essä</a> jag skrev 2002 för en kurs om globalisering. Här följer ett utdrag som kan vara relevant i diskussionen om imperialism.</p>
<p><!--more-->Det har ofta hävdats att självmordsattentaten mot World Trade Center i New York och den amerikanska krigsmaktens högkvarter Pentagon drastiskt förändrat den politiska världsbilden för ett bra tag framöver – kanske lika drastiskt som vätebomben över Hiroshima 1945 och rivandet av Berlinmuren 1989. <strong>Efter murens fall ansågs demokrati och kapitalism ömsesidigt beroende och utan alternativ</strong>, av inte bara Francis Fukuyama (som skrev <em>Historiens slut och den sista människan</em> 1992) utan också tongivande politiker som Margaret Thatcher och Sveriges egen Carl Bildt.</p>
<p>I första numret av <em>Moderna Tider</em> (november 1990) förklarade redaktören Göran Rosenberg: ”En Pax Americana som värnar den fria världshandeln och som ger det nya Europa en tidsfrist att fredligt växa samman, är bättre än de alternativ som står till buds.” Efter den 11 september 2001 är läget annorlunda: <strong>Den amerikanska freden har avlösts av det amerikanska kriget mot terrorismen</strong>, och de som inte är med president George W Bush förklaras vara emot friheten, jämlikheten och demokratin.</p>
<p><strong><em>Robert Kagan: Amerikaner är från Mars, européer från Venus</em></strong></p>
<p>Ett försök att ge en helhetsbild av det världspolitiska läget, liknande Francis Fukuyamas och Samuel Huntingtons respektive artiklar efter 1989 (även Huntingtons artikel blev en bok: <em>Civilisationernas kamp: Mot en ny världsordning</em> 1996), gjordes av amerikanske före detta UD-tjänstemannen Robert Kagan med artikeln ”Power and Weakness” i tidskriften <em>Policy Review</em> (nr 113, juni-juli 2002). Kagans huvudsakliga tes är att Europa och USA inte har en gemensam världsbild, utan att <strong>det finns en praktiskt taget oöverskridbar klyfta mellan länderna på varsin sida av Atlanten</strong>. Anledningen har med militär makt att göra: De europeiska länderna har trätt in i ett posthistoriskt paradis, liknande det Immanuel Kant skrev om i sitt traktat <em>Om den eviga freden</em> (<em>Zum ewigen Frieden</em> 1795). USA befinner sig å andra sidan fortfarande i den historiska verkligheten, tvingad att agera i en laglös värld à la Thomas Hobbes där <strong>försvaret av liberala värderingar är beroende av militär makt</strong>. Kagan anspelar på en känd populärpsykolog och säger att <strong>amerikaner är från Mars och européer från Venus</strong>.</p>
<p>Klyftan understryks ytterligare med europeiska fördomar om USA: <strong>Den amerikanska kulturen är fixerad vid döden och den amerikanska agendan i internationell politik en naturlig följd av ett våldsamt samhälle</strong> där varje man har en egen revolver och dödsstraffet dikterar kriminalpolitiken. Amerikaner uppfattar också världen genom manikeiska glasögon – som uppdelad mellan goda och onda, mellan vänner och fiender – medan européer förstås ser en mer komplex verklighet. <strong>Följaktligen har USA svårt för att samarbeta med andra länder mot ett gemensamt mål, tror inte på internationella lagar och överenskommelser utan är villigt att agera utanför dess ramar om det anses nödvändigt eller kanske bara lämpligt</strong>. Även om han vill nyansera bilden en aning – demokrater kan uppfattas som mer ”europeiska” än republikaner; utrikesministern Colin Powell kan vara mer ”europeisk” än försvarsministern Donald Rumsfeld – så instämmer Kagan i de europeiska fördomarna: <strong>Det finns en grundläggande skillnad mellan USA och Europa när det gäller internationell politik</strong>. Under 1990-talet var även liberaler, som i USA befinner sig till vänster på den politiska skalan, villiga att bruka våld och hade en mer manikeisk världsbild än de flesta av sina europeiska motsvarigheter. Clintonadministrationen bombade Irak såväl som Afghanistan och Sudan – vilket säkert ingen europeisk regering skulle ha gjort.</p>
<p><em><strong>USA har tagit det gamla Europas plats som stormakt</strong></em></p>
<p>Europas fredliga inställning är emellertid, historiskt sett, en utveckling bort från den helt annorlunda attityd som dominerade under hundratals år och åtminstone fram till första världskriget. Inte heller är USA:s nuvarande inställning någonting som alltid präglat den amerikanska politiska kulturen: <strong>Under 1700- och tidiga 1800-talet lät amerikanska statsmän mycket som dagens europeiska motsvarigheter, då de vädjade till internationell handel och överenskommelser framför rå styrka</strong>. Idag har Europa och USA bytt perspektiv, vilket Kagan ser som ett resultat av förändringar i militära maktförhållanden. <strong>Andra världskriget så gott som tillintetgjorde de europeiska staterna som stormakter</strong>, medan deras misslyckanden under efterkrigstiden att behålla sina forna kolonier i Asien, Afrika och Mellanöstern tvingade dem till reträtt från de mer än femhundra år gamla imperialistiska anspråken. Under kalla kriget maskerades detta tillbakadragande av Europas strategiska roll mellan två supermakter, men med dess slut började även denna illusion av global makt att tyna bort.</p>
<p>Skapandet av ”det nya Europa” som en enda politisk och ekonomisk enhet, i och med Maastrichtavtalet 1992, var enligt Kagan för många ett steg mot återupprättandet av Europas forna storhet i ny tappning – inte bara ekonomiskt och politiskt, utan även militärt. Även de flesta amerikaner – inklusive Huntington – instämde med blandade känslor i framtidsutsikten om Europeiska Unionen som en ny supermakt. Nittiotalets händelser tycks dock ha grusat dessa förhoppningar: <strong>Balkankonflikten vid årtiondets början avslöjade Europas militära oförmåga och politiska oordning</strong>, medan Kosovokonflikten mot dess slut uppenbarade en transatlantisk klyfta i militär teknologi och förmåga till modern krigsföring som bara skulle vidgas ytterligare under de kommande åren. I bästa fall kom den europeiska rollen att bli att sätta in fredsbevarande styrkor efter att USA, till stor del på egen hand, genomfört de avgörande militära aktionerna och stabiliserat situationen.</p>
<p><em><strong>Europeiska Unionen har ingen chans att bli ny supermakt</strong></em></p>
<p>Som Kagan ser det var tron på Europa som en framväxande supermakt orealistisk ända från början, så länge de europeiska folken inte är beredda att <strong>omfördela stora resurser från sociala till militära program</strong>. Efter Sovjetunionens fall sjönk den genomsnittliga europeiska förvarsbudgeten gradvis till under 2 procent av BNP, medan USA:s försvarsbudget stannat kvar över 3 procent. <strong>Iraks invasion av Kuwait ledde till den största amerikanska militära aktionen på tjugofem år, vilken bevisade USA:s ökade makt i förhållande till resten av världen</strong>. Utan en jämstark konkurrent är USA fritt att ingripa var och när det än önskar – ett faktum som står klart efter invasionen av <strong>Panama 1989</strong>, <strong>Gulfkriget 1991</strong> och den så kallade humanitära interventionen i <strong>Somalia 1992</strong> under den första Bushadministrationen, med fortsättning under Bill Clintons år i interventionerna <strong>på Haiti, i </strong><strong>Bosnien och </strong><strong>Kosovo</strong>. Samtidigt som amerikanska politiker pratade om att USA skulle dra sig undan från resten av världen, så var verkligheten det rakt motsatta.</p>
<p>Det har ofta antagits att klyftan i synen på internationell politik uppstod med tillträdet av George W Bush som president, men Kagan anser att den var uppenbar redan under Clintonadministrationen och möjlig att spåra tillbaka till tiden då George Bush den äldre var president. <strong>USA:s militära styrka har skapat en vilja att använda denna styrka, medan Europas militära svaghet har skapat en fullt begriplig motvilja mot militär maktutövning</strong>. Det är inte underligt att européer önskar en värld är makt inte är lika med rätt, där internationella lagar och institutioner råder, där unilateralt agerande är förbjudet och alla stater oavsett militär styrka är jämställda och skyddas av gemensamma internationella överenskommelser. <strong>Detta är vad svagare stater alltid önskat</strong> – det är samma sak som USA önskade under 1700- och tidiga 1800-talet, då globala jättar som Frankrike, Storbritannien och Ryssland gjorde vadhelst de behagade när det gällde imperialistiskt maktutövande.</p>
<p><em><strong>Europeisk motvilja mot unilateralism är simpel självbevarelsedrift</strong></em></p>
<p>Européer vill gärna tro att deras motvilja mot amerikansk unilateralism är ett bevis för större engagemang för vissa ideal angående världsordningen. Snarare är det enligt Kagan ett uttryck för självbevarelsedrift. <strong>Genom att vädja till jättens samvete hoppas de kunna begränsa USA:s maktutövande utan att själva behöva utöva någon makt</strong>. Synen på USA som en jätte med ett samvete är också fullt korrekt: Supermakten är inte vare sig Ludvig XIV:s Frankrike eller Georg III:s England. Som Kagan ser det har amerikaner aldrig anslutit sig till någon machiavellism, utan är alltigenom liberala och progressiva. I den mån amerikaner tror på makt, så är det som ett medel till att skapa en liberal världsordning. <strong>Ur ett europeiskt perspektiv är en vädjan till multilateralism och internationell lagstiftning något som ger hög avkastning till en liten kostnad</strong>, medan det för amerikaner – som riskerar att inskränka sin handlingsfrihet – verkligen är en fråga om idealism.</p>
<p>Européer argumenterar ofta för att <strong>amerikaner har ett orimligt krav på perfekt säkerhet</strong>, som ett resultat av att ha tillbringat århundraden mellan två världshav som skydd. Själva hävdar de sig veta hur det är att leva med ett konstant hot över sig, med direkt erfarenhet av två världskrig inom sitt eget territorium, och har en högre grad av tolerans för hoten från Saddam Husseins Irak och ayatollornas Iran. De har rätt i att hotet från Hussein för dem själva är mindre än riskerna i att göra sig av med honom, medan det starkare USA har en lägre toleransnivå – särskilt efter den 11 september. <strong>Irak och andra ”skurkstater” är inte samma hot mot europeiska länder som de är mot USA</strong>, framför allt på grund av att det är USA som under sextio år genom sin militära styrka beskyddat Första världen mot yttre hot. Därför betraktar Irak, Iran, Nordkorea och andra ”skurkstater” just USA och inte Europa som sin främsta fiende.</p>
<p>Kant hävdade i <em>Om den eviga freden</em> att den enda boten mot ohyggligheterna i Hobbes värld av ”allas krig mot alla” är skapandet av en världsregering. Samtidigt fruktade han att denna fred skulle komma att bli en större fara för människans frihet än någon anarkisk världsordning kan vara, då en sådan regering med sitt våldsmonopol kunde utöva den värsta tänkbara formen av despotism. Kagan menar att denna paradox lösts tack vare att USA förblivit i Hobbes värld, medan Europa tryggt kunnat träda in i Kants eviga fred. <strong>USA, med all sin militära makt, har tvingats stanna kvar i en historisk värld</strong> – för att tala med Fukuyama – för att ta itu med Saddam Hussein och ayatollorna, Kim Jong Il och Jiang Zemin, så att <strong>alla andra kan skörda fredens frukter</strong>. Kagan hävdar också att det amerikanska folket med stolthet bär denna börda – med en militär budget på över 500 miljarder dollar per år – då de inser att detta är det enda sätt på vilket man kan skapa en inte perfekt värld, men en värld så nära perfektion som det bara är möjligt.</p>
<p><em><strong>Robert Cooper: Europeiska Unionen som postmodern statsbildning</strong></em></p>
<p>En europé som Kagan nämner i sin artikel är den brittiske diplomaten Robert Cooper. Denne, som medverkat i att utforma premiärminister Tony Blairs utrikespolitik, skriver i en artikel – i sammanfattad version publicerad i <em>The Observer</em> – om behovet av ”en ny liberal imperialism” (den 7 april 2002). Han talar i likhet med sin amerikanske kollega om en ny världsordning – <strong>en världsordning som uppstod 1989 men inte till sina konsekvenser blivit fullt uppenbar förrän med attentaten den 11 september</strong>. I denna värld finns det generellt tre slags stater: För det första finns de, ofta tidigare kolonier, där <strong>bildandet av en statsapparat misslyckats</strong> och ett förmodernt, hobbesianskt ”allas krig mot alla” pågår – exempelvis Somalia och, fram till nyligen, Afghanistan. För det andra finns de <strong>moderna stater som agerar som stater alltid gjort</strong>, nämligen efter machiavelliska principer och raison d’ètat – till exempel Indien, Pakistan och Kina. Slutligen finns de <strong>postimperialistiska och postmoderna stater</strong> som inte längre betraktar säkerhet som en fråga om erövring.</p>
<p>Det postmoderna system som Cooper syftar på är <strong>främst Europeiska Unionen</strong>, en i hans ögon revolutionär skapelse. Som postmodern pläglas den av: (1) raserandet av gränsen mellan inrikes- och utrikespolitik; (2) ömsesidig inblandning i staternas traditionellt inrikes angelägenheter; (3) avvisandet av våld som lösning för konflikter; (4) statsgränsernas ständigt minskande betydelse; samt (5) en säkerhetspolitik baserad på ömsesidig öppenhet, samarbete och delad sårbarhet. <strong>Den machiavelliska teorin om staten har enligt Cooper ersatts av ett moraliskt medvetande som tillämpas på internationella relationer såväl som inrikespolitik</strong>. Även om EU och Nato spelat en avgörande roll i skapandet av den fred som Västeuropa upplevt under de senaste femtio åren, så är det inte de utan detta moraliska medvetande som är fredens grundläggande orsak. Utanför Europa betraktar Cooper både Kanada och – till största delen – Japan som medlemmar av den postmoderna världen, medan <strong>USA på grund av sina unilaterala anspråk är ett mer tveksamt fall</strong>. Samarbeten som Asean och Nafta är uttryck för strävan mot ett system liknande EU, men Cooper betvivlar att detta mål kommer att uppnås inom kort.</p>
<p><em><strong>Dubbelmoral som nödvändig internationell strategi</strong></em></p>
<p>Den största utmaningen för de postmoderna staterna är att vänja sig vid tanken på dubbelmoral. Inom systemet kan vi följa överenskommelser och ha en öppen attityd, men <strong>när vi har med stater utanför systemet att göra måste vi ta till tuffare och mer gammaldags metoder</strong>. Där är det, hävdar Cooper, djungelns lag som gäller. I den förmoderna världen följer statsapparaten inte Max Webers klassiska kriterium om legitimt våldsmonopol. <strong>Då dessa stater är för svaga ens för att säkra sitt eget territorium kan de inte utgöra något internationellt hot, men de kan bli baser för andra aktörer som hotar för den postmoderna världen</strong>. Bland sådana ickestatliga aktörer räknar Cooper knark- och brottssyndikat samt terroristorganisationer. Som bemötande av dessa hot kan det bli nödvändigt med en defensiv imperialism, vilket var fallet med västländernas behandling av Afghanistan efter den 11 september. Avslutningen av Coopers essä handlar om hur denna ”defensiva imperialism” bör utformas.</p>
<p>Den postmoderna imperialismen antar enligt Cooper två former: <strong>För det första handlar det om den globala ekonomin</strong>, kontrollerad av ett internationellt konsortium via institutioner som IMF och Världsbanken. För att ta del av det välstånd som denna bringar måste stater göra sig öppna för inblandning från internationella organisationer och andra stater – på samma sätt som de postmoderna staterna, av andra skäl, en gång öppnade sig. <strong>I sin andra form tar den postmoderna imperialismen sig uttryck i FN:s ageranden</strong>. Som ett exempel möttes hotet från brottslighet och etniskt våld på Balkan med upprättandet av ett FN-protektorat i Bosnien och Kosovo. I båda fallen var den högst ansvarige en europé, och EU har också erbjudit samtliga länder i före detta Jugoslavien tillgång till en fri marknad för alla produkter. Demokratiska val övervakas av OSCE (the Organisation for Security and Cooperation in Europe) medan den lokala polisen bekostas och utbildas av FN. En sådan modell bör tillämpas på konflikter utanför Europa.</p>
<p><em><strong>Hur kommer "historiens slut" in i bilden?</strong></em></p>
<p>Huntingtons bild av civilisationernas kamp och Kagans försvar av USA:s unilateralism, tillsammans med Coopers vision av en postmodern imperialism, ger en tänkbar bakgrund till president Bushs och premiärminister Blairs ageranden under kriget mot terrorismen och vapenskramlet mot Saddam Hussein. <strong>Hur går då detta ihop med Fukuyamas ’historiens slut’?</strong> I samma nummer av <em>Policy Review</em> som Kagans ”Power and Weakness” publicerades ställer sig Stanley Kurtz just den frågan. Han konstaterar att den 11 september förefaller ha givit Huntington rätt i sin förutsägelse om civilisationernas kamp, men frågar sig samtidigt om ändå Fukuyamas pax democratia inte är det mest troliga framtidsscenariot på längre sikt.</p>
<p><strong>Huntingtons styrka är enligt Kurtz</strong> hans analys av de sociala orsakerna till den islamiska fundamentalismen. Han lyckades iaktta någonting som andra inte uppmärksammade, nämligen att USA redan befann sig i ett slags krig mot den muslimska världen. Vidare förutsåg han också <strong>framväxten av det som Bush kallar ”ondskans axelmakter”</strong>, en allians mellan stater i Mellanöstern och Fjärran östern mot USA och västländerna; terroristangrepp mot viktiga kulturella symboler (t ex World Trade Center och Pentagon); betydelsen av en armé med medlemmar från olika muslimska länder som ursprungligen satts ihop för att bekämpa Sovjettrupperna i Afghanistan (dvs al-Qaida); samt <strong>konsekvensen av den islamiska fundamentalismen att föra Ryssland och USA närmare varandra</strong>. Den kritik som riktats mot Huntington av nymarxistiska anhängare av den postkoloniala teoribildningen – främst för hans kulturella essentialism – menar Kurtz vara att missa hans poäng. De generaliseringar som Huntington gör är nämligen inte värre än deras eget begrepp ’orientalism’, som i ett slag förkastar århundraden av forskning som västerlänningar bedrivit om Mellanöstern.</p>
<p><em><strong>Tesen om "historiens slut" gäller på längre sikt</strong></em></p>
<p><strong>Styrkan i Fukuyamas resonemang är enligt Kurtz</strong> å andra sidan hans övertygelse att den islamiska fundamentalismen – även om den för en tid kan försena dess utbredning – inte är någon universell ideologi som på allvar kan utmana demokratin och kapitalismen. För en anhängare av Hobbes klassiska teori kan fred uppnås endast genom att människor ger upp sin önskan att av andra erkännas som överlägsna. Fukuyama pekar på bristerna i detta resonemang, då han hävdar att <strong>grunden för demokratin är varje människas önskan om erkännande av hennes frihet och jämlikhet</strong>. Med hjälp av Hegels herre/slavdialektik visar han hur demokratin sublimerar människans begär om överlägsenhet till en önskan om ömsesidigt erkännande. Detta kan varken kommunistdiktaturer eller totalitärt islamiska stater lyckas med, varför <strong>den globala demokratirevolutionen måste ses som en ohejdbar process</strong>. Problemet med Fukuyamas teori är emellertid att den i likhet med marxismen – också den en teori med utgångspunkt i den hegelianska dialektiken – misslyckas med att förstå betydelsen av religion eller av solidariteten i traditionella samhällen. Detta lyckas Huntington bättre med, vilket skulle bevisas av självmordsattentaten den 11 september.</p>
<p>Den saknade länk som, för att använda ett hegelianskt uttryck, eventuellt upphäver motsättningarna mellan Fukuyamas och Huntingtons respektive paradigm är i Kurtz ögon <strong>en teori om modernisering</strong>. När Huntington hävdar att västerlandets kulturella individualism föregår moderniteten, och därför vill skilja på modernisering och västernisering, bortser han från möjligheten att <strong>den ekonomiska och teknologiska moderniseringen på längre sikt kan upplösa de traditionella samhällsformerna utanför västerlandet</strong>. Detta antar Fukuyama redan från början – och därför kan hans teori enligt Kurtz i slutändan visa sig korrekt. På kortare sikt är det dock Huntingtons utrikespolitiska ”realism” som gäller.</p>
<p style="text-align:center;">***</p>
<p>Ovanstående text var ett försök att sammanfoga några artiklar utifrån upphovsmännens egna ståndpunkter. Jag har försökt hålla mina egna åsikter utanför. Håll det i åtanke när ni kommenterar. En mer kritisk diskussion av Huntington, Fukuyama, Kagan, Cooper och Kurtz väntar i en uppföljning på mitt första inlägg om Andreas Malms bok. Men diskutera gärna innan dess!</p>
<p style="text-align:center;">***</p>
<p>Tycker du det här var <a href="http://intressant.se/intressant" target="_blank">intressant?</a> Besök då andra bloggar om: <a rel="tag" href="http://bloggar.se/om/Andreas+Malm">Andreas Malm</a>, <a rel="tag" href="http://bloggar.se/om/kapitalism">kapitalism</a>, <a rel="tag" href="http://bloggar.se/om/imperialism">imperialism</a>, <a rel="tag" href="http://bloggar.se/om/11+september">11 september</a>, <a rel="tag" href="http://bloggar.se/om/Pentagon">Pentagon</a>, <a rel="tag" href="http://bloggar.se/om/Hiroshima">Hiroshima</a>, <a rel="tag" href="http://bloggar.se/om/Berlinmuren">Berlinmuren</a>, <a rel="tag" href="http://bloggar.se/om/Francis+Fukuyama">Francis Fukuyama</a>, <a rel="tag" href="http://bloggar.se/om/Carl+Bildt">Carl Bildt</a>, <a rel="tag" href="http://bloggar.se/om/Moderna+Tider">Moderna Tider</a>, <a rel="tag" href="http://bloggar.se/om/G%F6ran+Rosenberg">Göran Rosenberg</a>, <a rel="tag" href="http://bloggar.se/om/kriget+mot+terrorismen">kriget mot terrorismen</a>, <a rel="tag" href="http://bloggar.se/om/Pax+Americana">Pax Americana</a>, <a rel="tag" href="http://bloggar.se/om/Samuel+Huntington">Samuel Huntington</a>, <a rel="tag" href="http://bloggar.se/om/civilisationernas+kamp">civilisationernas kamp</a>, <a rel="tag" href="http://bloggar.se/om/Clash+of+Civilizations">Clash of Civilizations</a>, <a rel="tag" href="http://bloggar.se/om/Robert+Kagan">Robert Kagan</a>, <a rel="tag" href="http://bloggar.se/om/USA">USA</a>, <a rel="tag" href="http://bloggar.se/om/Europa">Europa</a>, <a rel="tag" href="http://bloggar.se/om/kulturskillnader">kulturskillnader</a>, <a rel="tag" href="http://bloggar.se/om/Immanuel+Kant">Immanuel Kant</a>, <a rel="tag" href="http://bloggar.se/om/Thomas+Hobbes">Thomas Hobbes</a>, <a rel="tag" href="http://bloggar.se/om/militarism">militarism</a>, <a rel="tag" href="http://bloggar.se/om/internationalism">internationalism</a>, <a rel="tag" href="http://bloggar.se/om/Colin+Powell">Colin Powell</a>, <a rel="tag" href="http://bloggar.se/om/Donald+Rumsfeld">Donald Rumsfeld</a>, <a rel="tag" href="http://bloggar.se/om/Bill+Clinton">Bill Clinton</a>, <a rel="tag" href="http://bloggar.se/om/Irak">Irak</a>, <a rel="tag" href="http://bloggar.se/om/Afghanistan">Afghanistan</a>, <a rel="tag" href="http://bloggar.se/om/Sudan">Sudan</a>, <a rel="tag" href="http://bloggar.se/om/handel">handel</a>, <a rel="tag" href="http://bloggar.se/om/frihandel">frihandel</a>, <a rel="tag" href="http://bloggar.se/om/Andra+v%E4rldskriget">Andra världskriget</a>, <a rel="tag" href="http://bloggar.se/om/kolonialism">kolonialism</a>, <a rel="tag" href="http://bloggar.se/om/Maastrichtavtalet">Maastrichtavtalet</a>, <a rel="tag" href="http://bloggar.se/om/EU">EU</a>, <a rel="tag" href="http://bloggar.se/om/Europeiska+Unionen">Europeiska Unionen</a>, <a rel="tag" href="http://bloggar.se/om/Balkan">Balkan</a>, <a rel="tag" href="http://bloggar.se/om/Kosovo">Kosovo</a>, <a rel="tag" href="http://bloggar.se/om/f%F6rsvarsbudget">försvarsbudget</a>, <a rel="tag" href="http://bloggar.se/om/Gulfkriget">Gulfkriget</a>, <a rel="tag" href="http://bloggar.se/om/Bushadministrationen">Bushadministrationen</a>, <a rel="tag" href="http://bloggar.se/om/George+W+Bush">George W Bush</a>, <a rel="tag" href="http://bloggar.se/om/Bosnien">Bosnien</a>, <a rel="tag" href="http://bloggar.se/om/unilateralism">unilateralism</a>, <a rel="tag" href="http://bloggar.se/om/multilateralism">multilateralism</a>, <a rel="tag" href="http://bloggar.se/om/machiavellism">machiavellism</a>, <a rel="tag" href="http://bloggar.se/om/Iran">Iran</a>, <a rel="tag" href="http://bloggar.se/om/skurkstater">skurkstater</a>, <a rel="tag" href="http://bloggar.se/om/Nordkorea">Nordkorea</a>, <a rel="tag" href="http://bloggar.se/om/v%E4rldsregering">världsregering</a>, <a rel="tag" href="http://bloggar.se/om/despotism">despotism</a>, <a rel="tag" href="http://bloggar.se/om/Robert+Cooper">Robert Cooper</a>, <a rel="tag" href="http://bloggar.se/om/Tony+Blair">Tony Blair</a>, <a rel="tag" href="http://bloggar.se/om/The+Observer">The Observer</a>, <a rel="tag" href="http://bloggar.se/om/liberal+imperialism">liberal imperialism</a>, <a rel="tag" href="http://bloggar.se/om/postmodernism">postmodernism</a>, <a rel="tag" href="http://bloggar.se/om/postmodern+imperialism">postmodern imperialism</a>, <a rel="tag" href="http://bloggar.se/om/dubbelmoral">dubbelmoral</a>, <a rel="tag" href="http://bloggar.se/om/Stanley+Kurtz">Stanley Kurtz</a>, <a rel="tag" href="http://bloggar.se/om/ondskans+axelmakter">ondskans axelmakter</a>, <a rel="tag" href="http://bloggar.se/om/al-Qaida">al-Qaida</a>, <a rel="tag" href="http://bloggar.se/om/postkolonialism">postkolonialism</a>, <a rel="tag" href="http://bloggar.se/om/orientalism">orientalism</a>, <a rel="tag" href="http://bloggar.se/om/Hegel">Hegel</a>, <a rel="tag" href="http://bloggar.se/om/%F6msesidigt+erk%E4nnande">ömsesidigt erkännande</a>, <a rel="tag" href="http://bloggar.se/om/modernisering">modernisering</a></p>
]]></content:encoded>
</item>
<item>
<title><![CDATA[Fareed Zakaria &amp; Munir Akram; Francis Fukuyama &amp; Gregory Stock; Reynolds Price]]></title>
<link>http://intellectualz.wordpress.com/?p=62</link>
<pubDate>Tue, 27 May 2008 03:57:53 +0000</pubDate>
<dc:creator>intellectualz</dc:creator>
<guid>http://intellectualz.wordpress.com/?p=62</guid>
<description><![CDATA[
]]></description>
<content:encoded><![CDATA[<p>[googlevideo=http://video.google.com/videoplay?docid=5135111510535750593&#38;q=Francis+Fukuyama+&#38;ei=DIY7SMCmJ46M_AGCm5DoAw]</p>
]]></content:encoded>
</item>
<item>
<title><![CDATA[Francis Fukuyama (interview)]]></title>
<link>http://intellectualz.wordpress.com/?p=61</link>
<pubDate>Tue, 27 May 2008 03:54:18 +0000</pubDate>
<dc:creator>intellectualz</dc:creator>
<guid>http://intellectualz.wordpress.com/?p=61</guid>
<description><![CDATA[
]]></description>
<content:encoded><![CDATA[<p>[googlevideo=http://video.google.com/videoplay?docid=5053194139940095896&#38;q=Aristotle&#38;ei=VoU7SO_RLoja-wGc-_DUAw]</p>
]]></content:encoded>
</item>
<item>
<title><![CDATA[Today officially rocks!]]></title>
<link>http://rockofsisyphus.wordpress.com/?p=36</link>
<pubDate>Mon, 12 May 2008 03:19:01 +0000</pubDate>
<dc:creator>thepythia</dc:creator>
<guid>http://rockofsisyphus.wordpress.com/?p=36</guid>
<description><![CDATA[I just finished reading Our Posthuman Future by Francis Fukuyama. Overall it was a rather satisfying]]></description>
<content:encoded><![CDATA[<p>I just finished reading <a href="http://www.amazon.com/Our-Posthuman-Future-Consequences-Biotechnology/dp/B0013TMNFM/ref=pd_bbs_1?ie=UTF8&#38;s=books&#38;qid=1210561545&#38;sr=8-1">Our Posthuman Future</a> by Francis Fukuyama. Overall it was a rather satisfying read, albeit with some absurd arguments and slippery slopes, but what else should one expect in such a field as biotechnology and politics. It is great to think that my only difficulty the summer is deciding which book to read next. the next book on my plate will most likely be <a href="http://www.amazon.com/Nausea-Jean-Paul-Sartre/dp/0811217000/ref=pd_bbs_sr_1?ie=UTF8&#38;s=books&#38;qid=1210562028&#38;sr=8-1">Nausea</a> by Jean-Paul Sartre, which seems to be a dark foray into existentialsm. next weekend I'm heading to Buffalo, New York and when I am there I will most likely pick up The Singularity is Near, by Raymond Kurzweil, another book that I plan on reading for my a summer research in trans-humanism, robotics, and post-humanism.</p>
<p><span style='text-align:center; display: block;'><object width='425' height='350'><param name='movie' value='http://www.youtube.com/v/9lnN1C2_u9s'></param><param name='wmode' value='transparent'></param><embed src='http://www.youtube.com/v/9lnN1C2_u9s&rel=0' type='application/x-shockwave-flash' wmode='transparent' width='425' height='350'></embed></object></span></p>
<p>Now on to bigger things! I have just found out that their world be another season of Prison Break starting this fall.  The cliffhanger ending left most viewers uncertain as to whether Prison Break would have another season or not.  Having my dreams fulfilled, Sarah Tanreadi will be returning in season four.  I knew that wasn't her head!  More on this in the future.</p>
<table class="n2" border="0" cellspacing="0" cellpadding="0">
<tbody>
<tr>
<td class="imageColumn" width="123"></td>
<td class="dataColumn">
<table border="0" cellspacing="0" cellpadding="0">
<tbody>
<tr>
<td><a href="http://www.amazon.com/Singularity-Near-Humans-Transcend-Biology/dp/0143037889/ref=pd_bbs_sr_1?ie=UTF8&#38;s=books&#38;qid=1210562062&#38;sr=8-1"></a></td>
</tr>
</tbody>
</table>
</td>
</tr>
</tbody>
</table>
]]></content:encoded>
</item>
<item>
<title><![CDATA[El fin de la Historia]]></title>
<link>http://diariodeginebra.wordpress.com/?p=70</link>
<pubDate>Sat, 12 Apr 2008 19:34:19 +0000</pubDate>
<dc:creator>gallardocarlos</dc:creator>
<guid>http://diariodeginebra.wordpress.com/?p=70</guid>
<description><![CDATA[

En 1992, el filósofo y pensador político norteamericano Francis Fukuyama atestó el golpe final ]]></description>
<content:encoded><![CDATA[<p><a href="http://diariodeginebra.files.wordpress.com/2008/04/d-horlogefleurie3.jpg"></a></p>
<p style="text-align:center;"><img class="aligncenter size-full wp-image-71" src="http://diariodeginebra.wordpress.com/files/2008/04/d-horlogefleurie3.jpg" alt="" /></p>
<p class="MsoNormal">En 1992, el filósofo y pensador político norteamericano Francis Fukuyama atestó el golpe final contra el siglo de los grandes relatos ideológicos en un libro determinante para el debate posmoderno: <em>El fin de la Historia y el último hombre</em>. La década del noventa, inaugurada el 9 de noviembre de 1989 (con el derrumbe del muro de Berlín) y finalizada el 11 de setiembre de 2001 (con los atentados al World Trade Center), desmanteló el aparato mental de la Guerra Fría, terminó por descartar la viabilidad del bloque comunista y sustituyó la confrontación ideológica o la lucha de clases que había caracterizado a las décadas anteriores por el “choque de civilizaciones” de Huntington. Los noventas erigieron un discurso distinto a aquel que alcanzó su auge durante los sesentas (es decir, la urgencia de un enfrentamiento entre capitalismo y socialismo): para los noventeros y quienes crecimos y nos criamos durante aquellos años, la izquierda de antaño pasó de la caducidad a la nulidad y, como expone Fukuyama, el camino trazado por la democracia liberal es, sino el único, el más recomendable para alcanzar el desarrollo. La economía concierne al hombre común más que el relato utópico de las ideologías modernas y con ello debemos convivir incluso los mismos liberales: la Historia como gran vaivén de confrontaciones terminó. No había tenido experiencia de este quiebre sino hasta mi llegada a Suiza. A pocos meses de mi estadía me percaté de que, excepto ciertos sucesos políticos de escasa importancia, no ocurría nada notable y que las páginas políticas de cualquier diario ginebrino eran quizá las menos atractivas. Cuando mis familiares y amigos me preguntan por internet o teléfono qué novedades, me desespera no poder contestarles porque, aparte de mi rutinaria aunque entretenida labor intelectual, no sucede nada digno de remarcarse. Ni siquiera el clima, el desfase horario, la puntualidad del transporte o la diferencia de hábitos y caracteres pueden haberme afectado tanto como este progresivo acostumbramiento a la inmutabilidad, a la carencia de acontecimientos y peripecias. Ahora descubro los motivos de este aturdimiento. Permítanme exponerlos.<!--more--></p>
<p class="MsoNormal">A diferencia de Suiza, Estados Unidos, Japón, la Unión Europea y demás países desarrollados, en Latinoamérica subsiste una ambigua relación con los discursos ideológicos de la modernidad tardía. Mejor dicho, para los peruanos, la Historia no ha terminado: la lucha entre discursos antagónicos continúa y se manifiesta de manera radical. Mientras en Suiza los partidos políticos apenas se atreverían a distanciarse mucho de las líneas generales de consenso, en Perú este acuerdo tácito entre ciudadanos no existe. Cada cinco años, quizá cada mes, cada semana, en cada votación del Congreso, los peruanos escribimos de nuevo la Historia viviendo en una eterna tensión entre discursos que no consiguen alcanzar una síntesis. Es sencillo comprobar que, en términos de Fukuyama, la Historia peruana no llega todavía a acabarse: la democracia liberal, el sustento estructural de los noventa, es puesto en entredicho por diversos sectores sociales con intereses opuestos (militares, conservadores, Iglesia, fujimorismo, nacionalismo, sindicatos). La elección de 2006 no consistió en escoger entre distintas interpretaciones del liberalismo democrático, sino en defender la constitucionalidad frente al autoritarismo, en optar por posiciones radicales y definir la continuidad del sistema político y económico frente a aquellas propuestas que creíamos canceladas después de la dictadura, el genocidio senderista y la crisis generada por los sucesivos gobiernos populistas de los ochenta. Esa presencia amenazadora, ahora encarnada por el nacionalismo y los sectores más retrógrados de izquierda, tiene un sustento que explica el desencanto de sus partidarios por la democracia y la libertad económica: ese móvil podría ser la pobreza, la marginación, la injusticia, pero también hallarse en ficciones hábilmente tramadas por sus ideólogos para resistir a su inevitable desaparición.</p>
<p class="MsoNormal">Esas mentiras alimentan los rencores entre clases sociales (por ejemplo, siempre existe un/una “candidato(a) de los ricos”, existe un partido que justifica sus contradicciones e iniquidades bajo el mote de “Partido del Pueblo”), entre razas (los nefastos "pituquitos de Miraflores" de Eliane Karp como argumento para defender la raigambre indígena de su partido, pero también la estratagema publicitaria del velasquismo para legitimarse empleando un aparato iconográfico y alusiones históricas de poderoso violentismo), entre regiones (el proceso contra el TLC podría leerse retóricamente como la confrontación entre costa y sierra), entre letrados e iletrados (la incomprensión de los ilustrados frente al fenómeno nacionalista al comienzo se definió en términos educativos). Estas ficciones generan violencia, confrontación, no coligen en acuerdo alguno, sino en tensos períodos de armisticio entre los cuales el peruano común y corriente se debate hasta el próximo escándalo, la próxima compra de camionetas, el siguiente apañamiento, el nuevo capítulo del megajuicio.</p>
<p class="MsoNormal">Los peruanos vivimos constantemente en Historia, convive con el sobresalto, porque convierte, desde pequeño, al riesgo latente en credo y conducta. Cuando un peruano es extraído de ese bosque de zarzas, se siente desorientado, extraña su peligro cotidiano, reclama sus huelgas de hambre indefinidas, sus bloqueos de carreteras, sus quemas de llantas, sus otorongos, sus fantasmas hiperinflacionarios. Necesita llegar a casa y despotricar, maldecir, hacer hígado, porque –pareciera- no existe otra manera de socializar, de beber una cerveza entre amigos o compartir un ceviche que rajando del vecino, cuestionando la inteligencia de alguien o criticando el desempeño de un ministro. Pero cuando un peruano, desentrañado del nido de ratas donde vivió desde niño, se acostumbra al eficiente traqueteo del tranvía, a la gentileza proverbial de los funcionarios públicos, a los aburridos y civilizados procesos políticos, al maniqueo cumplimiento de las normas del reciclaje, siente, con toda sinceridad, que la Historia importa un bledo.</p>
<p class="MsoNormal">En imagen: <em>L'horloge fleurie</em>, el reloj florido de Ginebra, donde el tiempo es un monumento.</p>
]]></content:encoded>
</item>
<item>
<title><![CDATA[¿Es idolatría la necesidad de controlar que hay en esta época?]]></title>
<link>http://lasteologias.wordpress.com/2008/03/27/es-idolatria-la-necesidad-de-controlar-que-hay-en-esta-epoca/</link>
<pubDate>Thu, 27 Mar 2008 17:00:16 +0000</pubDate>
<dc:creator>pauloarieu</dc:creator>
<guid>http://lasteologias.wordpress.com/2008/03/27/es-idolatria-la-necesidad-de-controlar-que-hay-en-esta-epoca/</guid>
<description><![CDATA[Hoy asistimos perplejos al derrumbe moral y espiritual de la sociedad occidental y también en la so]]></description>
<content:encoded><![CDATA[<p class="MsoNormal" style="text-align:justify;" align="justify">Hoy asistimos perplejos al derrumbe moral y espiritual de la sociedad occidental y también en la sociedad Oriental, donde ante la caída del comunismo, el capitalismo no ha encontrado mayor oposición, llegándose a acuñar la frase “Hemos llegado al fin de la Historia”, emitida por <a href="http://es.wikipedia.org/wiki/Francis_Fukuyama" title="Francis Fukuyama" target="_blank">Francis Fukuyama.</a></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align:justify;" align="justify"><a href="http://lasteologias.wordpress.com/files/2008/03/francis-fukuyama.png" title="Francis Fukuyama"><img src="http://lasteologias.wordpress.com/files/2008/03/francis-fukuyama.png" alt="Francis Fukuyama" border="1" height="138" width="179" /></a><a href="http://lasteologias.wordpress.com/files/2008/03/francis-fukuyama.jpg" title="Francis Fukuyama"> </a></p>
<p align="justify">«Las tesis neo liberales afirman que hoy nos encontramos ante el fin de la historia, que hemos llegado al último estadio, a la implantación del sistema capitalista y al final de la lucha de clases. Hoy palabras como "obrero" o "proletariado" parecen pasadas de moda y se emplean motes como "asalariado" o simplemente "trabajador". Ayer se hablaba de "opresión" y de "explotación", hoy de "trabajo basura" y "precariedad laboral". Quizás hoy, ante la era del marketing y la estética, todo adquiera unas formas mas cuidadas, pero los conflictos y problemas del ayer siguen encima del tapete.»  <b><sup>(1)</sup></b></p>
<p align="justify"><a href="http://lasteologias.wordpress.com/%C2%BFes-idolatria-la-necesidad-de-controlar-que-hay-en-esta-epoca/" title="¿Es idolatr�a la necesidad de controlar que hay en esta época?">Leer el resto de la entrada» </a></p>
<div align="justify"></div>
<p class="MsoNormal"><a href="http://www.eagleministriesinternational.com/"></a></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align:justify;">&#160;</p>
<p class="MsoNormal" style="text-align:justify;"><span style="font-size:10pt;font-family:Arial;"></span></p>
]]></content:encoded>
</item>
<item>
<title><![CDATA[Kepercayaan]]></title>
<link>http://guawijaya.wordpress.com/?p=9</link>
<pubDate>Thu, 27 Mar 2008 11:19:46 +0000</pubDate>
<dc:creator>guawijaya</dc:creator>
<guid>http://guawijaya.wordpress.com/?p=9</guid>
<description><![CDATA[Sering saya jumpai transaksi bisnis di tempat-tempat penjualan elektronik baik yang terjadi di One S]]></description>
<content:encoded><![CDATA[<p align="justify"><span style="font-size:10pt;"><span style="font-family:Times New Roman;"><a href="http://guawijaya.files.wordpress.com/2008/07/sarkasme-komunis2.jpg"><img class="alignleft size-medium wp-image-36" src="http://guawijaya.wordpress.com/files/2008/07/sarkasme-komunis2.jpg?w=300" alt="" width="300" height="205" /></a>Sering saya jumpai transaksi bisnis di tempat-tempat penjualan elektronik baik yang terjadi di <em>One Stop Shopping (Carrefour, Makro, dll)</em> maupun <em>Specialty Goods (Single Category Product). </em>Dimana para pembeli meneliti dengan seksama barang yang mereka beli, dan menanyakan hal-hal secara mendetail.Dan akhirnya baru membeli, padahal kan ada garansi??? Apalgi kalo dipusat perbelanjaan barang-barang bekas.</span></span></p>
<p align="justify"><span style="font-size:10pt;"><span style="font-family:Times New Roman;">Bagi yang pernah sekolah diluar negeri, mereka pasti merasakan, ketika mereka harus menandatangani seuatu, orang Indonesia (biasanya) tanda tangannya rumit dan mirip dengan coretan yang tidak jelas, hal ini bukan dianggap tanda tangan, karena yg di- <em>recognized</em> sebagai <em>signature </em>adalah tulisan yang dapat mengidentifikasikan nama kita. Bukan yang <em>urek-urek </em>ngak jelas dan sama sekali ngak nyambung dengan nama kita.</span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height:15.6pt;text-align:justify;margin:0;" align="justify"><span style="font-size:10pt;"><span style="font-family:Times New Roman;">Atau pada transaksi bisnis yang membutuhkan jasa <em>mediasi</em>, jika tenaga mediasi datang dari pihak <em>buyer</em>, maka tenaga mediasi ini sulit untuk mendapatkan penawaran dan dokumen pendukung dari pihak <em>seller</em>, padahal, apalah sulitnya membuat <em>Full Corporate Offer</em> dan menyediakan dokumen pendukung???<em> </em>Begitu pula sebaliknya, jika tenaga mediasi datang dari pihak <em>seller</em>, maka tenaga mediasi ini akan susah mendapatkan Surat Minat ataupun LOI (<em>Letter of Intent</em>). Yang terjadi adalah prasangka dan prasangka saja dan jangan, jangan….Kapan <em>deal-</em>nya man!!!</span></span></p>
<p align="justify"> <span style="font-size:10pt;"><span style="font-family:Times New Roman;">Maklum kita diajarkan sama <em>leluhur </em>kita untuk tidak gampang percaya sama orang, sehingga pada waktu proses belajar membuat tanda tangan, pasti ada <em>wejangan </em>utk membuat tanda tangan yang sulit utk ditiru orang, atau adakalanya kita memiliki <em>paradigma</em> untuk membuat tanda tangan yang rumit sehingga susah ditiru orang.</span></span></p>
<p align="justify"><span style="font-family:Times New Roman;"><span style="font-size:10pt;">Ini adalah <em>Low Trust Society Syndrom, </em>dimana rasa ketidakpercayaan melekat pada diri kita. <em>Trust </em>menurut Francis Fukuyama, adalah <em>"the social virtues and the creation of prosperity</em>." Rasa percaya adalah suatu ikatan sosial yang penting untuk menciptakan kemakmuran. Sehingga dapat dimaklumi bahwa berbisnis di Indonesia membutuhkan perjuangan yang lebih berat dan <em>complex</em>. </span><span style="font-size:10pt;">Dan ini juga terjadi di negara-negara miskin, waduh, Indonesia miskin ya (maaf).</span></span></p>
<p align="justify"><span style="font-family:Times New Roman;"><em><span style="font-size:10pt;">Buyer</span></em><span style="font-size:10pt;"> dan <em>seller </em>menjaga kepentingannya masing-masing, seyogyanya bisnis adalah hubungan <em>simbiosis mutualisme</em> yang saling menjaga kepentingan bisnis kedua belah pihak. Sehingga budaya <em>referensi</em> atau <em>katabelece </em>marak terjadi di Indonesia, yang sebenarnya juga tidak menjamin keberhasilan bisnis. Jika <em>trust</em> tumbuh maka semua transaksi bisa dijalankan dengan lancar, jika ada satu pihak menipu maka tinggal kita serahkan ke aparat hukum, lalu diproses, setelah itu masalah selesai. </span><span style="font-size:10pt;">Tapi ternyata tidak juga sedemikian mudah, hukum kita juga bisa dibeli. </span><span style="font-size:10pt;">Terus bagaimana dong???</span></span></p>
<p align="justify"><span style="font-size:10pt;"><span style="font-family:Times New Roman;">Satu-satunya jalan ya kembali pakai r<em>eferensi</em>, <em>katabelece</em> atau <em>endorser</em>. Hmmm...rumit sekali ya....Inilah makna kepercayaan. Setidaknya dengan kepercayaan kita setidaknya memperlancar proses transaksi bisnis dan membuka peluang tingkat keberhasilan dari bisnis itu sendiri dan sistem-sistem yang terkait didalamnya. Itikad ini setidaknya harus kita tumbuh kembangkan, guna memulai jalan baru menuju <em>Prosperity</em>.</span></span></p>
]]></content:encoded>
</item>
<item>
<title><![CDATA[The Primal Forces of Nature ]]></title>
<link>http://christophercolaninno.wordpress.com/?p=217</link>
<pubDate>Fri, 29 Feb 2008 00:30:18 +0000</pubDate>
<dc:creator>christophercolaninno</dc:creator>
<guid>http://christophercolaninno.wordpress.com/?p=217</guid>
<description><![CDATA[Most people that write about Network, usually focus on the scene where Howard Beale screams. “ I]]></description>
<content:encoded><![CDATA[<p>Most people that write about Network, usually focus on the scene where Howard Beale screams. “ I’m mad as hell and I’m not gonna take it anymore.” I think this scene is actually more pertinent to society. We don’t really need a movie to tell you there are crazy blowhards on television, all we need to do is turn on a television. This clip is interesting because it sort implicitly predicts things like the fall of the fall of Soviet Union and as this End of History stuff you get out of <a href="http://en.wikipedia.org/wiki/The_End_of_History_and_the_Last_Man">Francis Fukuyama</a>. And it was written in the 70s.<br><br> If you haven't seen it check it out.  <span style='text-align:center; display: block;'><object width='425' height='350'><param name='movie' value='http://www.youtube.com/v/JjpdWfvvHWU'></param><param name='wmode' value='transparent'></param><embed src='http://www.youtube.com/v/JjpdWfvvHWU&rel=0' type='application/x-shockwave-flash' wmode='transparent' width='425' height='350'></embed></object></span></p>
]]></content:encoded>
</item>
<item>
<title><![CDATA[Lecciones de Geopolítica. Desde Hugo G. Sarno. ¿Sabemos donde estamos parados?]]></title>
<link>http://emilianomartinez.wordpress.com/2008/02/17/lecciones-de-geopolitica-desde-hugo-g-sarno-%c2%bfsabemos-donde-estamos-parados/</link>
<pubDate>Sun, 17 Feb 2008 11:10:46 +0000</pubDate>
<dc:creator>emilianomartinez</dc:creator>
<guid>http://emilianomartinez.wordpress.com/2008/02/17/lecciones-de-geopolitica-desde-hugo-g-sarno-%c2%bfsabemos-donde-estamos-parados/</guid>
<description><![CDATA[


Introducción
Mientras se difunde las ideas del MONOPENSAMIENTO, donde se afirma la eliminación ]]></description>
<content:encoded><![CDATA[<p><span></span><span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="margin:0;"><span><span style="font-family:Times New Roman;"><img class="alignleft" style="float:left;border:black 2px solid;" src="http://www.upf.edu/materials/fhuma/portal_geos/geo/img/satelit.gif" border="0" alt="" width="314" height="221" align="middle" /></span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="margin:0;"><span></span></p>
<p><span><span style="font-family:Times New Roman;"><strong>Introducción</strong></span></span></p>
<div><span><span style="font-family:Times New Roman;">Mientras se difunde las ideas del MONOPENSAMIENTO, donde se afirma la eliminación de las fronteras, y es aceptado por los dirigentes y los pueblos de los paises marginados, ocurren estas cosas:</span></span></div>
<p><span><span style="font-family:Times New Roman;">• El presidente Reagan se alamarba porque Europa iba a depender del gas soviético.<br />
• H. Kissinger aspiraba a que los EEUU pudieran participar en la explotación del subsuelo de Siberia, joya de materias primas.<br />
• Los minerales del subsuelo amazónico empiezan a generar interés. El presidente de Brasil Sarney dijo que impedirá que su país se pueda convertir en un nuevo “golfo pérsico”.<br />
• La flota de Islandia enfrento a las flotas europeas por la riqueza de sus aguas jurisdiccionales.<br />
• Japón y EEUU organizaron enormes reservas de petróleo ante el poder que acumula la OPEP.<br />
• Por el NAFTA, Canadá se compromete a proporcionar agua potable a EEUU, cuando se produzcan escaseces. <br />
• En la ONU se estudian futuras migraciones debido a las problemáticas superpoblacionales.</p>
<p>Entonces: EL ESPACIO GEOPOLITICO VALE  EN UNA HUMANIDAD QUE CRECE, EN UN MUNDO QUE NO CRECE.</p>
<p><!--more--><br />
<strong>El hombre y el espacio geográfico.</strong></p>
<p>En la prehistoria los grupos humanos reunidos bajo el mando de un caudillo o jefe, elegían un lugar determinado para vivir. Ese terreno podía ser una caverna, donde podían protegerse de las bestias, o un oasis, indispensable para la vida en el desierto, o una región montañosa, donde la altura otorgaba una visión panorámica defensiva. </p>
<p>Esta discriminación de lugares para vivir nos hace pensar que estas personas tenían una sensibilidad para elegir el espacio geográfico valioso. Era una “geopolítica primitiva”. Hoy y siempre, el agua potable es el recurso más importante para la vida humana, en un momento donde Palestina, está desalinizando el agua de mar para poder consumirla, ante el agotamiento del agua dulce de los aljibes.</p>
<p>El  MACHUPICHU fue una zona extraordinaria desde lo geopolítico. Rodeado de laderas escarpadas, fácil de defender, de clima agradable y provisto de agua. En el siglo pasado, el cacique Cafulcurá le pedia a sus hijos “no le entreguen Carhué al huinca”. El huinca era el cristiano, y el carhué , era un lugar donde se reunía todo el ganado para hacerlo engordar con los extraordinarios pastizales de la pampa.</p>
<p>Este tipo de lugares aptos para la vida humana son llamados ECUMENE: Calificación que corresponde a los lugares más aptos para la vida humana, losmas favorables para vivir, sea por la presencia de agua y de otros recursos, sea por las característcas del clima.</p>
<p><strong>El expansionismo</strong></p>
<p>En la historia de la humanidad, la dominación de un pueblo sobre otro se materializó por medio del expansionismo territorial., en el crecimiento de los espacios geográficos y en la disponibilidad de todo lo que se encuentre en esos espacios: desde frutos de la agricultura y de los ganados, la madera de sus bosques, los minerales y tambien los seres humanos condenado a la esclavitud a otras servidumbre.</p>
<p>En la historia se puede citar los casos de Alejandro de Macedonia, quién con un pequeño ejército de griegos logró someter mundos lejanos contra ejércitos numerosísimos. También se puede hablar del expansionismo romano, con las recordadas guerras púnicas, rivalidad entre Roma y Cártago, un verdadero mundo bipolar. El mundo mogol de Gengis Kan, que tranformó a una población de cultivadores en verdaderos ciudadanos-guerreros, llegando con su ejército hasta las fronteras chinas. Aunque no conquistaban territorios por sus recursos naturales, más bien, como los vikingos, era una cuestión de no tener rivalidades, por eso es que mataban todo lo que estaba a su paso.</p>
<p>Hoy el expansionismo territorial se da de maneras más indirectas, con la compra de voluntades de las clases políticas de países en decadencia, para poder acceder a los recursos naturales que el mundo desarrollado necesita.</p>
<p><strong>El uso de la tecnología antigua y moderna: El posibilismo humano, y sus consecuencias</strong></p>
<p>El uso de la tecnología en el espacio geográfico es llamado Posibilismo Humano, porque al aplicarla los pueblos introducen cambios en el espacio geográfico o bien salvan sus obstáculos e inhospitalidades.  Pero hubo países que durante un largo tiempo tuvieron que estar cercados y condicionados por el espacio geográfico, como por ejemplo los países europeos antes de la conquista del nuevo mundo. A eso se lo llama determinismo geográfico.</p>
<p>Recordemos las modificaciones tecnológicas de la antigüedad, cuando los romanos construyeron acueductos en lo que hoy es Siria, permitiendo extraer agua y haciéndola subir de nivel, por medio de ruedas construidas con maderas que hasta hoy se mantienen intactas. Los grandes sistemas de riego hace más de 2000 años en las cuencas del Nilo, del Tigres o del Eufrates.</p>
<p>Pero llegó el momento en que los pueblos ganaron confianza y se lanzaron a los peligros del océano para poder conocer y saber que más había en el mundo. Los primeros fueron los Vikingos, quienes desde las crónicas de Eric “el Rojo”, llegaron hasta Groelandia, desde las lejanas tierras escandinavas. Los que lo siguieron fueron los portugueses,  quienes consiguieron los primeros resultados políticos en 1418, llegando hasta el extremo sur de África, donde fundaron Cabo de Buena Esperanza. Posteriormente les seguiran los españoles con el descubrimiento de América en 1492.</p>
<p>Ya adentrándonos en el siglo 19, en los finales se dan hechos asombrosos. Expediciones hacia el polo norte, con trineos tirados por perros, y pieles para vencer al frío. En 1903 los primeros aparatos voladores de los hermanos Wright, iniciaron la penetración del hombre en el espacio aéreo. Franceses e ingleses construyeron el túnel subacuatico que permite burlar el Canal de la Mancha. Entre 1859 y 1969, se construye el Canal de Suez, la comunicación del Mar Mediterráneo con el Mar Rojo. En 1914, se construye el Canal de Panamá, volviendo al caribe una zona de interés comercial,  y como CONSECUENCIA las Malvinas usurpadas por los británicos para el control del comercio que surcaba el mundo a través del Cabo de Hornos y el Cabo de Buena Esperanza perdieron valor estratégico desde lo comercial.</p>
<p>Ya se ha mencionado la desalinización del agua de mar en las zonas semíticas. Estos son auténticos POSIBILISMOS HUMANOS. También podemos recordar los trágicos accidentes como los de Chernobil en Ucrania, y los daños ecológicos producidos por un excesivo posibilismo humano.</p>
<p><strong>Las primeras ideas geopolíticas</strong></p>
<p>Tratado de Alcacobas, 1479: En este acuerdo entre España y Portugal, se hace un reparti de las tierras ya conocidas y tambien de las desconocidas, y de las que se descubrieran en el futuro.<br />
Bula Alejandrina: Fue el papa quien en 1493 quien estableció los limites occidentales para España (América) y para los portugueses, toda África.<br />
Tratado de Tordesillas: Se modifica el meridiano alejandrino, reemplazandolo por el de la ciudad de Tordesillas, ubicado más al occidente que el anterior, 270 más al oeste.</p>
<p>Cuál era uno de los motivos geolpolitocos de estos acuerdos: Las especias, el petróleo de entonces. Portugal llegó a pagarle en 1529 a España por quedarse con las Islas Molucas, al norte de Australia, donde existían enormes reservas de especias. Para estos movimientos geopoliticos, estas naciones creaban flotas y bases, era todo bastante sangriento.</p>
<p><strong>Primera definición de Geopolítica: </strong></p>
<p>“Es la disciplina por la cual se encara políticamente el espacio geográfico, tanto en las ideas como en los hechos”. Hechos, es emplear el poder para disputar la posesión de los territorios.<br />
<strong>Geografía Política y Geopolítica: Vínculos y diferencias</strong></p>
<p>La Geografía Política tiene carácter descriptivo: indica como están organizados los Estados sobre el espacio geográfico. Limites internacionales, capital, forma de gobierno, organización territorial.</p>
<p>La Geopolítica como disciplina política, tiene la finalidad de hacer análisis y síntesis, y además, tiene un campo de acción: que se puede y conviene hacer políticamente sobre el espacio geográfico. Análisis de las ventajas, desventajas, vulnerabilidades, fenómenos de poder. Presente, pasado y futuro.</p>
<p><strong>Geopolítica.</strong></p>
<p><strong>Encarar políticamente significa:</strong></p>
<p>En las IDEAS: analizar las manifestaciones y los intereses políticos sobre el espacio.<br />
En los HECHOS: la aplicación del poder sobre el espacio geográfico respondiendo a determinados intereses.</p>
<p><strong>Ejemplos:</strong></p>
<p>1.1. Geografía Política: Gibraltar es una península en la costa sur de España que cierra, por el norte, el Estrecho marítimo del mismo nombre, que tiene 57 Km. de largo, 21 de ancho en el Este y 15 Km. de ancho en el Oeste.<br />
1.2. IDEA Geopolítica: El estrecho de Gibraltar era conocido como el único acceso marítimo que tenia el mar Mediterráneo hasta 1869. Su posesión política en la margen norte proporcionaría una ubicación dominante sobre todos los reinos y Estados que necesiten travesarlo.<br />
1.3. En la guerra de sucesión por el trono de España, Gibraltar fue asaltado y ocupado militarmente en 1704, por una fuerza angloholandesa comandada por Juan Churchill, duque de Marlborough (Mambrú en la canción popular)<br />
• El mismo ejemplo puesto en Malvinas, Mar Caspio o Alaska.</p>
<p>La separación entre la Geopolítica (rama de la política) y la Geografía Política (rama de la geografía) no es rígida. Tal es el caso del conflicto limítrofe, dado que puede estudiarse desde las dos disciplinas, una porque la geografía política estudia la conformación de los estados, y la geopolítica presta atención a la intervención política del territorio de los estados.<br />
<strong>El poder</strong></p>
<p>El poder no ha dejado de crecer y se nutre de diversas vertientes. Si la sola presencia de poder no alcanza, se hace una demostración de poder. Como sucedió a finales del siglo 19 cuando una flota de Norteamérica obligó a un Japón feudal a abrir sus puertos para el mantenimiento de pesqueros norteamericanos.<br />
El talento humano, en cuanto poder, pudo haberse depositado en una sola persona: Julio Cesar, Isabel Tudor, Pedro el Grande, Bismarck, Hitler. Hoy las personas de gran talento no tan importantes para emplear el poder. El talento puede estar en un simple ciudadano o empresario, como Gerald Ford, cuando estableció un modo de industria que revolucionó a los Estados Unidos. El talento hoy pasa por entender los tiempos modernos, su inestabilidad, sus transformaciones.<br />
Ortega y Gasset llamó “cabezas claras” al talento político, ese don para saber interpretar la realidad, esos líderes que condujeron naciones enteras al éxito. </p>
<p>Hoy para eso se necesita un sistema de inteligencia, para poder evaluar la realidad, hacer escenarios probables, trasformar la incertidumbre en riesgo.</p>
<p><strong>El poder según su organización.</strong><br />
1) El poder tiende a concentrarse: Esta concentración ha producido superpotencias, como la Unión Soviética o los Estados Unidos. También cuando se han conformados alianzas o ententes, como las de la Primer Guerra Mundial o el recordado Eje Berlin-Roma-Tokio.</p>
<p>2) El poder tiende a dispersarse: Significa que esas superpotencias, han dejado de monopolizar el poder. Hoy también tienen poder:<br />
• Los narcotraficantes.<br />
• Los traficantes de armas.<br />
• El contrabando.<br />
• Los medios de comunicación.<br />
• El mundo financiero.<br />
• Los grupos delictivos.</p>
<p>3) El poder tiende a fracturarse: Se quiebra y se debilita. Como ocurrió con la ex Yugoslavia, Checoslovaquia, o con guerras civiles que licuan el poder de una nación.<br />
<strong>El poder según sus instrumentos:</strong></p>
<p>Históricamente: El poder ha sido sinónimo de violencia física. Escasa han sido las manifestaciones pacificas.</p>
<p>Actualmente: el poder continúa empleando recursos violentos, pero se ha enriquecido con los instrumentos que lo hacen poco visible.</p>
<p>El poder se puede nutrir desde varias vertientes: la calidad de los líderes, la población, su cultura, su cohesión territorial, la eficacia de sus instituciones, los recursos tecnológicos y su apoyo científico, el respaldo militar. Esto cuando se habla de un grupo humano nacional.</p>
<p>Cuando es un grupo no nacional, es decir terrorista, reclutan miembros entre los mas capaces, controlan su confiabilidad, tiene un sistema de inteligencia apropiado, poseen recursos para presionar a la clase dirigente, se organizan jerárquicamente.</p>
<p>Entonces volviendo a la primer definición de GEOPOLITICA, podemos agregar: “ la Geopolítica es la disciplina por la cual se encara políticamente el espacio geográfico, tanto en las ideas como en los hechos, de acuerdo con los fenómenos del poder que actuaron, actúan y pueden actuar sobre él”.</p>
<p><strong>El espacio geográfico como espacio geopolítico</strong><br />
Desde el análisis de la Geografía Política:<br />
• Patrimonio mas valiosos es el demográfico, con un enfoque cuantitativo y cualitativo.<br />
• El patrimonio cultural, sus artistas y sus obras.<br />
• El patrimonio histórico, origenes y evolución, independencia, proceres y antiproceres.<br />
• El patrimonio científico-técnico.<br />
• El patrimonio en bienes de capital.<br />
• El patrimonio económico.<br />
• El patrimonio financiero.</p>
<p><strong>Geopolíticamente el patrimonio geográfico ha sido considerado en tres partes:</strong></p>
<p>• El “NUCLEO VITAL”: esta denominación corresponde a la región más desarrollada del país, donde se concentra la política, economía y la cultura. País puede tener mas de una, como Ecuador, que tiene Quito y Guayaquil.<br />
• El “HINTERLAND”, extensión del patrimonio geográfico que contiene las grandes producciones del sector primario de la economía (alimentos, minerales, energía)<br />
• La “FRONTERA”, es la faja inmediata al limite internacional. Su característica es la transición, porque en la frontera se combinan las manifestaciones de los dos países vecinos.<br />
<strong>El espacio vital</strong></p>
<p>Es un concepto muy lesionado de la cultura geopolítica. Este concepto deviene desde las ideas de Friedich List, economista alemán del siglo XIX, quien considera que para la unidad de los reinos alemanes, se necesitaba un espacio geográfico importante. Friedrich Ratzel (1844-1904) teoriza sobre la biología del patrimonio de los estados, como un ser vivo, que esta destinado a crecer.<br />
Llegara entonces Von Treischke, autor de la palabra “lebensraum”, que afirmo la necesidad que Alemania aumentara su patrimonio geografico. Se trataba de crecer, en una carrera mundial por la conquista de espacios con recursos naturales, como los territorios ultramarinos de África Subsahariana, y archipiélagos en zonas estratégicas. Desde Ratzel, se puede decir, que el espacio amplio conserva la vida. Durante el nazismo, se deformó la palabra, cuando significaba llegar más allá de lo que necesitaba Alemania. Este concepto también fue utilizado en el Japón imperial de Hiroshito, cuando se empezó a pergeñar la conquista de Manchuria.</p>
<p>Para saber si se tiene un espacio vital acorde para el desarrollo humano en el un país, se puede analizar la conformación geográfica de acuerdo a los recursos naturales (hídricos, fauna, flora) y además, hacer un análisis poblacional de la densidad por km2, para saber si se necesitaría más espacio o no. Tal es el caso extremo de la Patagonia, un lugar habitable (ECUMENE) que tiene menos de 10 habitantes por KM2, o Corea del Sur, que su densidad supera los 300 habitantes por KM2. Esto hace que el país oriental promueva políticas de emigración, al quedar atado de pies y manos, por no tener poder suficiente para poder conquistar nuevas ecúmenos.  En resumen, un país puede tener un excelente ecumene, pero si su densidad alcanza los 300 habitantes por KM2, es evidente que no tiene suficiente espacio vital.<br />
<strong>Posesión territorial</strong></p>
<p>La soberanía territorial reposa por una parte en el derecho, pero solo parcialmente. La mejor posesión de este patrimonio, reside en desarrollarlo, poblarlo, ocupandolo plenamente.</p>
<p>1. La población que concreta la ocupación de un territorio debe ser permanente<br />
2. La actividad de la población influye para su permanencia. La fuente de trabajo debe caracterizarse por su estabilidad futura. (no como los barrios petroleros que hoy son pueblos fantasma)<br />
3. Dar a los pobladores todo un sistema de apoyo social necesario, en una epoca que deben descartarse los frentes “pioneros”.<br />
4. Debe estar protegido por fuerzas de seguridad, de lo contrario sería vulnerable.<br />
5. Debe tener vertebracion o conexión con el resto del territorio.<br />
6. Debe haber conciencia territorial de los pobladores, robustecer la soberanía territorial de su país.</p>
<p><strong>Estado tapón</strong></p>
<p>Este concepto es instalado por el británico Lord Ponsomby, cuando escribiendo a la corona sobre la intendencia de Uruguay, dice que “se ha colocado un algodón, entre dos cristales”.  También los británicos hacen lo mismo con Afganistán, en la parte sur, impidiendo que los soviéticos puedan buscar puertos de aguas tibias hacia el Océano Índico.<br />
<strong>Primeros Autores de Geopolítica</strong>:</p>
<p align="center">FRIEDRICH RATZEL (FR)<br />
(1844-1904)</p>
<p>Si bien no fue el primero que encaró políticamente el espacio geográfico, se lo considera fundador de la geopolítica moderna. Nació en Alemania, estudió zoología y geografía.</p>
<p>El pensamiento de FR estaba condicionado por la epoca y el lugar desde donde escribe. Era la epoca del darwinismo sobre la lucha de las especies para sobrevivir, teoría que fue trasladada a la política, donde la preeminencia en las relaciones de poder exigía aumentar los territorios.</p>
<p>En 1865, Prusia le quita a Dinamarca los ducados de Schleswing y Holstein, que le permitió construir el canal de KIEL. Gana la guerra contra Austria, que le permitió reordenar la confederación alemana con Prusia a la Cabeza. El paso definitivo se dio en la guerra contra Francia (1870/71) que incorporo las renombradas Alsacia y Lorena. Es allí donde Bismarck declara inaugurado el II Reich. El mismo canciller, logra entre 1884 y 1886 agregar al poder del Imperio, los territorios africanos de Camerún, Togo, Tanganika, Rwanda, Brundi y África sudoccidental. En el Pacífico las Islas Marianas.</p>
<p>Entonces FR escribe a su patria que se está unificando. Los conceptos más importantes de FR son:</p>
<p>• Es estado es un organismo vivo que crece geográficamente<br />
• El espacio geográfico condiciona la vida del hombre y de los Estados.<br />
• El espacio vital.<br />
• La supervivencia del estado le obliga a luchar por los territorios.<br />
• Existen leyes de crecimiento de los Estados.<br />
• La política debe tener sensibilidad sobre el valor del espacio geográfico.<br />
• La ubicación geográfica respecto a otros estados es un condicionante para la política.<br />
• Se necesita el esfuerzo humano para vencer a los hechos geográficos.</p>
<p align="center">PABLO VIDAL DE LA BLANCHE (VB)<br />
(1843-1918)</p>
<p>Este pensador francés fue el primer opositor a las ideas de FR. El le dio a la geopolítica el enfoque humanista clásico del pensamiento francés. VB rescata al pueblo, al hombre, el espacio geográfico es un OBJETO, mientras que el hombre es un SUJETO activo, que se desenvuelve en esos espacios, los organiza, lo modifica, a pesa de que no puede separarse de el. El determinismo esta en que la humanidad esta condenada a vivir en el espacio geográfico, pero de ninguna manera subordina rígidamente las actividades del hombre (posibilismo humano)</p>
<p>El se apoya en sucesos empíricos, como la construcción del Canal de Suez, los sistemas de riego, el canal de KIEL, la minería, las ciudades que empiezan a agrandarse. El fue el que introdujo en la geopolítica el concepto de Posibilismo Humano, que es la voluntad de los pueblos para enfrentar a la geografía. </p>
<p align="center">CAMILLE VALLAUX (CV)<br />
(1870-1945)</p>
<p>Se apoya en las ideas de Vidal de la Blanche, para aumentar las críticas al sistema de Ratzel. Al centrarse en la actividad humana, CV hizo una distinción:<br />
• Los espacios donde la presencia humana es incipiente, donde se conservan las estructuras naturales, los llamó SUELO POLITICO.<br />
• Los otros modificados por la agricultura, las industrias, las urbanizaciones, los llamo SUELO ECONOMICO.</p>
<p>Con esto Camilla Valaux, hace la distinción de paises desarrollados y los subdesarrollados. La diferencia con Ratzel, es que dentro del pensamiento del aleman subyace la idea de un hombre totalmente condicionado por el espacio geografico.</p>
<p align="center">RUDOLF KJELLEN (RK)<br />
(1864-1922)</p>
<p>Este reconocidísimo autor sueco, presenta una peculiaridad. No escribe mirando a su país. La primer tarea de RK fue concebir una disciplina que logre explicar a las sociedades políticas en toda su amplitud, en sus trayectorias, sus vinculaciones con el exterior, su dinámica interior, sus aspiraciones satisfechas. Intenta saber el Por que y el Para que, de las sociedades.</p>
<p>Algo le llamó la atención a RK al ver una Europa hecha una polvorita: el PODER para resolver todos los litigios que se presentan. Los grandes actores políticos querían acrecentar la potencia, unos para emular y desplazar a Gran Bretaña,  otro para reivindicar sus fracasos.</p>
<p>Su trabajo tendrá dos direcciones:<br />
• Uno dedicado a las GRANDES POTENCIAS, y su predilección se inclinara por la potencia naciente de Alemania.<br />
• Otro dedicado a proporcionar un contenido a la CIENCIA POLITICA, donde va a surgir un gran aporte cultural de este autor para la Geopolítica.</p>
<p><span style="text-decoration:underline;">RK concibió 5 grandes áreas del fenómeno político</span>:</p>
<p>1. La CRATOPOLITICA. Es el estudio de los factores de poder, la clase dirigente, los grupos poderosos e influyentes. Los “lobbies”.<br />
2. La DEMOPOLITICA. Dedicada a estudiar la población de cada estado en sus múltiples características: orígenes, composición étnica, religión, cultura, idioma.<br />
3. La ECOPOLITICA. O sea la política económica y la realidad económica de cada Estado, sus grandes patrimonios económicos.<br />
4. La SOCIOPOLITICA. Estudio de las relaciones entre los gobiernos y los grupos internos, las estructuras institucionales, el juego del Derecho y su papel rector.<br />
5. La GEOPOLITICA. Todas las manifestaciones de un Estado como una sociedad política sobre el espacio geográfico, los Estados no pueden ser entendidos al margen del territorio. Están unidos al suelo, viven sobre el, se mueve, expanden, contraen (Pensamiento de Ratzel) se explota y organiza. Salen a luchar por ese territorio.<br />
<strong>Teoría y doctrina</strong></p>
<p>La teoría geopolítica, se refieren a las reglas que se deducen de la realidad. Como por ejemplo lo es el “hinterland”, el “estado tapón”, la “posición relativa”. Forman parte la teoría. Es universal.</p>
<p>La Doctrina geopolítica es particular de cada estado. En Bolivia el pensamiento geopolítico esta orientado por la necesidad de obtener una salida al océano pacífico. En Brasil, consiste en reforzar la soberanía territorial en la Amazonia.</p>
<p><strong>El análisis geopolítico</strong></p>
<p>La irrupción de ideas en el siglo XX ha hecho que la Geopolítica se vaya actualizando, con las consideraciones de nuevos pensamientos o teorias, y con los nuevos hechos políticos en nuevos espacios-el marítimo, aereo, ultraterrestre-, con lo que la geopolitca actual va ganado complejidad.</p>
<p>Se comenzara con el análisis del espacio terrestre, esto es, los espacios emergidos. Con el análisis y la síntesis, llegaremos al valor geopolitico que tiene un espacio determinado. Esto estudiando diversos aspectos (extensión, ubicación, relieve, riquezas) llegaremos a conclusiones cualitativas.</p>
<p>Se acepta que fue el pensamiento frances el que mejor ha hecho uso del análisis, agrupando los datos en dos campos. FACTORES ESTABLES y FACTORES VARIABLES. Los primeros refieren a elementos de la geografía fisica, los otros, hacen referencia a la geografía humana, política y económica.</p>
<p><strong>Factor estable, la Extensión</strong></p>
<p>Generalmente se la expresa en las enciclopedias en KM2. Pero hay que advertir que no representa el total de la superficie de un país, dado que hay que agregar los KM2 pertenecientes al mar territorial y a sus aguas interiores (si es que el país que se estudia tiene litoral marítimo), su plataforma continental y la superficie de la Zona Ecnomica Exclusiva (ZEE).</p>
<p><strong>*Clasificación según la extensión:</strong></p>
<p>Países Gigantescos: la ex URSS, Canadá, China.<br />
Países extensos: India, Argentina, Kazajtan.<br />
Paises pequeños: Corea del Sur, Suiza, Bélgica.<br />
Países muy pequeños: Trinidad y Tobago, Cabo Verde, Tonga.</p>
<p>Importan los países de gran porte, dado que aunque no estén poblados en su conjunto, tienen por su condición lo que se llama “espacios de reserva” , lo que hará posible que ese país crezca si está la decisión política.  Generalmente este tipo de países tienen menos dependencia del exterior. Pero también tienen la exigencia de preservar ese territorio de más que tienen y protegerlos.  Paises como Brasil con 8.511.965 KM2, o China con 9.551.000 KM2, o incluso Rusia con 22.402.000 KM2, deben proteger su espacio ante la presencia en el mundo de países que han llegado a la saturación poblacional, como Corea del Sur, o Japón.</p>
<p>Pero además de estudiar la extensión hay que saber que ECUMENE tiene, esto es, saber que porcion de su territorio es habitable, y brinda las condiciones necesarias para tener un futuro permanente.  Tal es el caso de Australia, país que tiene 7.682.300 KM2, pero gran parte de su terreno es desertico, con temperaturas difíciles de soportar.</p>
<p>Para comparar los países, Corea del Sur, tiene una extensión de tan solo 98.824 KM2 y una población de 45 millones de personas. Australia en la extensión que tiene, posee tan solo 20 millones de habitantes. O sea que tiene la mitad de habitantes que Corea, con 76 veces más de territorio que Corea.</p>
<p><strong>Clasificación según ha variado su extensión</strong></p>
<p>Países que han aumentado su extensión: Los casos emblematicos son los Estados Unidos y Gran Bretaña. EEUU, contaba cuando en 1776 se independiza de UK, con 2.150.000 KM2 de territorio. Hoy este mismo país tiene 9.363.125 Km2. O sea que ha aumentado desde su independencia en 7.213.115 KM2. Es un país claramente expansionista.</p>
<p>El proceso de crecimiento de EEUU se puede dividir en el modo de adquisición:<br />
• Obtención por medio de negociación diplomatica. 1819 con España, consiguió la Florida. 1846, se repartió con UK el territorio de Oregon.<br />
• Obtención por compra: 1803 le compro a Francia la enorme Luisiana. 1867, compro Alaska a Rusia. 1917, le compró a Dinamarca las Islas Vírgenes.<br />
• Obtención por guerras: 1848, contra Mejico 2 millones de KM2 de California. 1898, contra España, incorpora las Filipinas (hoy independientes), la Isla de Guam, y Puerto Rico (estado asociado).<br />
• 1898 por presion militar, las islas Hawai.<br />
• 1945, proclamación de soberanía de mares adyacentes.</p>
<p>Estos lugares no fueron colonias, dado que fueron incluidos dentro de la Confederación, y sus ciudadanos recibieron la ciudadanía estadounidense.</p>
<p>Países que disminuyeron su extensión: Son aquellos que a lo largo de su historia perdieron territorio. Tal es el caso de Mejico, Argentina (Tarija, Banda Oriental, Malvinas)</p>
<p>Países que conservaron su extensión: Ejemplo de países conservadores puede ser Suiza, que conserva la extensión casi original desde que era un Cantón.</p>
<p>Países que combinan los casos anteriores: Son en general los de Europa occidental, quienes en determinado momento extendieron su espacio vital con colonias, después sufrieron la independencia de esos territorios, pero conservaron su espacio continental</p>
<p>*Canje de Territorio: Estos pueden o no modificar el tamaño de una nación. Un ejemplo es el Tratado de Madrid de 1750, por el cual Portugal devolvía a España Colonia de Sacramento (un lugar usurpado por los portugueses incumplimiento tratados anteriores) y a su vez España le entrega el sector del Matto Grosso (mas de 4 millones de KM2). O sea que España canjea un territorio “portugues” que en realidad le pertenecía. Hábil diplomacia portuguesa.</p>
<p><strong>Factor Estable. La posición relativa</strong></p>
<p>La posición relativa no es una posición geográfica. Estar cerca puede por ejemplo, significae fletes baratos para cubriri distancias cortas, puede que el riesgo de ser vecino de un pais muy poderoso o de una región conflictiva, puede significar estar inmediato a una regiónmuy valiosa. Estar lejos puede ser tener fletes costosos, o tener una lejania tranquilizante de sectores conflictivos. Cuando UK invade el Estrecho de Gibraltar en 1704, y lo legaliza con los tratados de Utrecht (1713-1715) no lo hizo por una riqueza de recursos naturales, sino por su posición relativa. De hecho UK desarrollo en toda su historia como Imperio, politicas tendientes a tener posiciones relativas, cercanas a puntos de encuentros del comercio internacional marítimo, como Colonia del Cabo, las Malvinas, Singapur, Suez.</p>
<p><strong>Vecindad y la lejanía</strong></p>
<p>La vecindad geografica sigue siendo motivos de interrelaciones multiples, los vecinos se ínter influyen, sus limites hacen osmosis economico, cultural, politico. Las guerras comenzaron por las regiones fronterizas. En el siglo XX sucedió con varios paises vecinos, como Israel y los que lo rodean, Bolivia y Paraguay en 1932, los conflictos entre Argentina y Chile, o el recordado de Perú y Ecuador. Tambien entre estos paises hubo cooperaciones, como las represas, los ferrocarriles, los puentes y tuneles que se construyeron entre ellos. Entre vecinos hay conflictos y entendimientos. </p>
<p><strong>Factor Estable: El relieve</strong></p>
<p>Reflexión política sobre los distintos tipos de relieve:</p>
<p>La soberanía territorial requiere el doblamiento de todas las regiones de un país.<br />
La cohesión territorial implica tener medios de circulación comunicantes (carreteras y ferrocarriles)<br />
El desenvolvimiento humano requiere obras estatales para actividades permanentes en el suelo.</p>
<p><strong>Clasificación del Relieve:</strong></p>
<p>Relieve Suave: Llano u ondulado. Con suelo firme y despejado, el desplazamiento humano se ve facilitado. Esto permite la presencia y el desenvolvimiento de las actividades humanas. Estos lugares pueden ser la Pampa de la Argentina. Recordemos que en la epoca colonial las carretar podian recorrer desde Buenos Aires hasta Tucumán sin grandes dificultades. La desventaja de estos suelos, es que con lluvias copiosas y prolongadas, pueden originarse grandes inundaciones, ocasionando pantanos, como las llanuras del Matto Grosso.</p>
<p>Relieve Accidentado: (montañas, sierras, quebradas) suelen presentar modificaciones porpducidas por la intervención del hombre en el espacio, como túneles, desmontes, cornisas, terraplenes, obras para poder comunicar distintas zonas de los paises. A pesar de las dificultades para el traslado, han tenido la ventajas de ser excelente lugares defensivos, y con ingenieria humana (como el caso del Machu Pichu) tenes acceso al agua.</p>
<p>Estas dos caracteristicas han hecho surgir diferentes teorias acerca del “hombre de las llanuras”, algo vago, y el hombre “de la montaña”, más laborioso, dado que el espacio se lo exige.</p>
<p><strong>Factor Estable: la Hidrografía</strong></p>
<p>Este enfoque geopolitico ocurre desde tiempos antiquísimos, cuando los pueblos se reunian, y peleaban, por zonas con acceso al agua. Los principales pueblos y ciudades, han sido fundados cerca de rios, para que estos sirva para regar sectores de agricultura a fin de producir alimentos necesarios.</p>
<p>A veces el agua es un recurso para otras producciones. Recordemos el inicio de la revolucion industrial en UK, cuando se empiezan a producir tela a granel. El algodón plantado necesitaba ser regado. No habia problema hasta la guerra de secesion de los Estados Unidos, cuando el sur es desvastado junto con sus plantaciones de algodón. Entonces UK tuvo que buscar otros lugares para cosechar algodón. Finalmente decidieron hacerlo en Egipto, cercano al canal de Suez. UK lo ocupo militarmente y empezó a plantar algodón con el riego del agua del nilo. Pero no le alcanzaba. Entonces siguieron con Sudán (1887) con una sangrienta guerra.</p>
<p>Pero su producción era de aguas abajo. La naciente del rio Nilo comienza en Abissina, en el lago Tsana. Curiosamente, en 1927, EEUU consigue la concesión para usar ese lago para plantar algodoón. ¿Lo necesitaban? No. Pero la idea era restarle la producción a UK, cosa que consiguieron.</p>
<p><strong>La soberanía fluvial</strong></p>
<p>En casos como estos han existido diferentes criterios para establecer el recorrido del limite en el curso del agua:</p>
<p>• Una de las orillas como límite: Llamado “costa seca”, deja todo el espejo de agua y el lecho para el país vecino. Esta es una demarcación que carece de equilibrio político.<br />
• El límite por el centro de las aguas: equidistante a ambas orillas. Es una solución equilibrada para ambos países.<br />
• El límite por el canal mas profundo: Se trata de una solución que rige por el lecho del río y no por sus aguas. Suele ser inconveniente para ríos que acumulan sedimentos y modifican la ubicación del canal mas profundo.</p>
<p>Ejemplo de soberanía compartida es el del Río de la Plata, el tratado con Uruguay de 1974. Aquí se repartieron las islas, se dejaron franjas de aguas costeras para cada país y aguas centrales de uso común.</p>
<p><strong>Los ríos y la circulación</strong></p>
<p>Las desembocaduras de los ríos estaba “aguas abajo” y es dominante políticamente por la navegación. La influencia que tuvieron las grandes ciudades portuarias desde la desembocadura de un río, como Buenos Aires –R. de la Plata- o Nueva Orleáns – Mississipi- esta claramente documentada en la historia.</p>
<p>Los ríos navegables han sido siempre importantísimo, dado que han hecho reducir los costos de fletes internos. Asilo pone de manifiesto la organización actual de los ríos Rin y Danubio, de los ríos rusos, complementados con una importante red de canales y presas.<br />
 <br />
<strong>Las Represas</strong></p>
<p>Ellas permiten:<br />
1. Obtener electricidad gracias a la fuerza de caudal que cae desde cierta altura para accionar turbinas<br />
2. Regular el caudal del río.<br />
3. Organizar sistemas de riego.</p>
<p>Hay represas de “pasada”, donde el traspaso de aguas arriba a aguas abajo es constante, produciendo electricidad. Están las otras llamadas de “punta”, donde el agua es acumulada para lanzarla a las turbinas en horarios pico.</p>
<p><strong>La cuenca hidrográfica</strong></p>
<p>La geografía presenta los ejemplos de las cuencas del Amazonas y las del Mississipi. La forma de abanico de los brazos de esas cuencas, terminan formando una unidad fisica. Esta cohesión que brinda naturalmente las cuencas, se transmite a las actividades humanas:<br />
1. Porque sus ríos permitieron crear una red de penetración, y en sus orillas se crearon los primeros asentamientos.<br />
2. La cohesión de esas primeras poblaciones se hacía fundamentalmente por los ríos.<br />
3. En la época moderna se necesito canalizar los ríos, para el transporte, o se exige aprovechar su fuerza hidráulica.</p>
<p>Las cuencas con desembocadura, han producido grandes ciudades portuarias, desempeñando un papel intermediario entre los intereses de ultramar y los del interior. También esos centros se trasformaron en lugares de decisiones económicas y políticas. Tal es así, que Buenos Aires le quito el papel de centro comercial que hubo de tener Asunción.  </p>
<p>Cuando esta hidrografía no es natural, se la ha hecho artificialmente, con canales. Como sucede con varios ríos europeos o rusos.</p>
<p><strong>Divisoria de aguas</strong></p>
<p>Las divisoria de aguas, son hídricamente centrifugas, desde ellas las aguas se alejan escurriendo hacia los niveles mas bajos. París y Moscú han sido fundadas en divisorias de aguas. Autenticas ciudades desde las cuales salen ríos en todas las direcciones. La ubicación de Brasilia, es posiblemente el ejemplo más actual, construida en las divisoria de aguas de varias cuencas. Esto posibilito a los brasileros poblar el oeste de manera extraordinaria.</p>
<p><strong>Modificaciones naturales</strong></p>
<p>Dinámica de los elementos geográficos:</p>
<p>Las crecientes: el aumento del caudal produce tanto una mayor velocidad de corriente como el desbordamiento e inundación de las zonas aledañas.</p>
<p>Sedimentos pesados: Frecuentemente se trata de arena, pedregullo y piedras, que se depositan en el lecho subiéndole su nivel. Ejemplo: Río Pilcomayo.</p>
<p>Sedimentos livianos: Son arrastrados a grandes distancias. Su depósito modifica el lecho y hasta produce cambios en el canal mas profundo. En el río de la Plata, se fueron modificando los lechos durante 5 siglos, tanto que el arrastre de estos sedimentos han hecho formar una nueva isla al lado de la Martín García.</p>
<p><strong>Aguas subterráneas</strong></p>
<p>Están unilateralizado para el consumo humano y agropecuaria. En la antigüedad han servido los aljibes para poder extraer agua de pozos. Su potabilidad se ve alterada en los centros urbanos por las contaminaciones de las napas subterráneas, pero al dejar de consumirse, esas napas han subido casi hasta las superficie, inundando sótanos en toda la Ciudad de Buenos Aires.<br />
El problema que puede surgir cuando un acuífero (como el guaraní) es compartido por dos naciones, es que el excesivo uso de un lado, puede hacer disminuir el nivel del acuífero del otro.</p>
<p><strong>Factores estables: Clima, Flora y Fauna</strong></p>
<p>Clima</p>
<p>Sobre el clima se destacan tres cosas:<br />
1. El impacto climático para acicatear la expansión política.<br />
2. La búsqueda de regiones de climas menos rigurosos<br />
3. El posibilismo humano para vencer o adaptarse.</p>
<p><strong>La expansión política</strong></p>
<p>El ejemplo más común  es la política rusa en búsqueda de puertos de aguas tibias. Fue Pedro I “el grande” el que impuso la exploración del océano pacífico norte. Contrató al danes Vitus Johansen Bering. Con esa expedición el zar pudo saber que Siberia estaba unida geográficamente a América. Catalina II autorizó las aventuras para pescar en las Islas Buriles, Aleutianas y Alaska. Pedro el Grande entre 1682 y 1725, intentó una salida violenta al Mar Báltico (escandinavia), con una series de victorias conquistando Estonia y Livonia. Allí fundó la nueva capital rusa San Petesburgo. <br />
Con los mismos objetivos (llegar a aguas tibias) los sovieticos se lanzaron al ataque de Teheran (1939-45) y en 1979, ocuparon militarmente Afganistán, intentando llegar hasta el océano Índico.</p>
<p><strong>Flora</strong></p>
<p>Ya hablamos de la epoca de descubrimientos donde lso portugueses estaban interesados en la especiería (pimienta, clavo,canela, azucar, nuez moscada) que tenía en la Europa medieval una alta cotización y resultaba indispensable para la conservación de los alimentos. A esta lucha se plegarían poco después los britanicos y españoles.</p>
<p>Los norteamericanos lograron con éxito utilizar el caucho de la Amazonia, cuando en 1850 Charles Good Year, descubrió la manera de vulcanizar el caucho para hacerlo mas rendidor. A pesar que el monopolio del caucho lo tenía Brasil, UK comenzó a plantar la hevea brasilensis en Malaya. El rey Leopoldo I de Bélgica logro en el Congo conseguir este material tan necesario para la industria.</p>
<p><strong>Fauna</strong></p>
<p>En el pasado se distingue la pesca y la caza de animales por su carne o piel comerciable. Enlas costas de Alaska, se cazaba y exterminaba la nutria marina, creando pequeñas factorias donde se enarbolaba la bandera rusa. En el Virreynato del R. de la Plata, los cabalos y ganado que dejaron los españoles, se reprodujeron naturalmente, poblando la pradera con ganado cimarrones.  Nuestro país tuvo importantes dividendos por la venta de carne vacuna, y cuero.<br />
Factor Variable: Ecumene</p>
<p>Hay dos definiciones aceptables, pero que no se separan. Por un lado, la que afirma que Ecumene, es el lugar mas HABITABLE. La otra, dice que es la región más HABITADA.  El espacio vital, es un concepto político correspondiente a la realidad de cada país, dentro del cual no se debe analizar solo su “ecumene”, sino su superficie en relación a la población. Entonces un país puede tener una excelente ecumene (condiciones de clima, agua, relieve) pero si su densidad es de 300 habitantes por KM2 es evidente que su espacio vital es escaso.</p>
<p><strong>Población</strong></p>
<p>El área inicial de estudio geopolítico sobre una población es analizar su cultura geopolítica, tantos de los dirigentes, como de los dirigidos. Quienes son sus pensadores, que resultado han producido.</p>
<p><strong>La presencia de la población en el territorio </strong></p>
<p>Si la soberanía territorial resulta del patrimonio geográfico, donde rigen instituciones nacionales que ejercen esa soberanía, entonces habrá que ver cuales serán las zonas menos habitadas del patrimonio, dado que para ser soberano “hay que estar”. Por ejemplo, En la Rusia zarista, entre los siglos XVI y XVII, los pioneros en busca de pieles que surcaban las siberia, una vez instalados, ubicaban factorías. Allí iba el zar a instalar la bandera de Rusia, con un recaudador de impuestos –esencial para la soberanía- y una guarnición militar.<br />
<strong>La cohesión demográfica</strong></p>
<p>En una población con grupos de distintos origenes, pueden resultar las siguientes situaciones:</p>
<p>• Convivencia: Es la situación de armonía social, con intervinculación entre los diferentes pobladores.<br />
• Separación: Esto sucede cuando las diferentes etnias, culturas, religiones, viven separadamente. La separación requiere una política de largo plazo para resolverla.<br />
• Tensión social: Obedece tanto a hechos ocasionales, como a una intolerancia de orígenes remotos.<br />
• Enfrentamientos: Representan la situación más perjudicial y crítica para las instituciones del país y su soberanía territorial. Es de importancia aquí la inteligencia, para poder detectar temprano los focos perturbadores.</p>
<p><strong>El crecimiento demográfico</strong></p>
<p>Frente al tema de la sobrepoblación hay dos puntos de vista:<br />
1. El primero dice que cuando una nación sobrepasa los 300 habitantes por KM2, ya ha entrado en superpoblación, y deberá hacer algo para resolverla.<br />
2. La segunda advierte que toda densidad demográfica alta, no implica necesariamente sobrepoblación, si es que el país proporciona a sus habitantes aceptables niveles de vida.</p>
<p>Es espacio vital entonces, puede hacerse no creciendo territorialmente, sino haciendo crecer el potencial humano, económico y tecnológico.<br />
<strong>Política demográfica. </strong></p>
<p>Calidad deseada de la población. Educación y salud.<br />
Cantidad, medida para que aumente el número, ya sea nativos o apertura inmigratoria.</p>
<p><strong>Migraciones interiores</strong></p>
<p>Espontáneas: el poblador migra por propia voluntad desde una parte a otra de su país, normalmente buscando mejores condiciones de vida.</p>
<p>Fomentadas: Estos incentivos comúnmente incluyen la creación de fuentes de trabajo estables, con atractiva remuneración y buena apoyatura social.</p>
<p>Impuestas: Por ejemplo, para cursar estudios que no están disponibles en el lugar de residencia.</p>
<p>Periódicas: Las llevadas por el turismo, o el trabajo golondrina.</p>
<p>Permanentes: Las que se han generado con el traslado desde zonas rurales a los centros urbanos.</p>
<p><strong>Migraciones Internacionales</strong></p>
<p>El país receptor deberá dilucidar:<br />
1. en que medida es receptor con capacidad suficiente.<br />
2. Si su capacidad es limitada, como restringir el acceso.<br />
3. Si su capacidad es amplia, cuales son los inmigrantes mas deseados.<br />
4. Hasta que punto esa inmigración influirá en su soberanía territorial.</p>
<p><strong>Demografía fronteriza</strong></p>
<p>La frontera es un espacio donde la soberanía es delicada. Es una zona de transición, por los vasos comunicantes que atraviesan esos lugares. De esta manera surgirán lazos familiares entre las dos fronteras, de un lado y del otro.  La transición es natural, pero deberá ser controlada para que esta no ponga en riesgo la soberanía fronteriza.</p>
<p><span style="text-decoration:underline;">La frontera no es donde el país termina, sino donde comienza. </span><br />
<strong>Cohesión territorial</strong></p>
<p>Son tres los medios para darle cohesión a un territorio:<br />
1. La circulación terrestre, aérea y marítima.<br />
2. Las comunicaciones.<br />
3. Los medios de difusión.</p>
<p>La cohesión territorial es una de las contribuciones a la unidad nacional.</p>
<p><strong>Configuración</strong></p>
<p>Los territorios de configuración compacta favorecen la cohesión.<br />
Los de configuración fracturada, con vinculación de regiones e islas separadas necesitan más circulación marítima o aérea.<br />
Los de configuración alargada, deben resolver la cohesión para las regiones mas al extremo.</p>
<p>Por ejemplo, la dificultad que tiene Rusia en conectar la extensa zona desde los Montes Urales hasta Vladivostock, donde en ese transcurso hay 5 USOS HORARIOS. (Ferrocarril Transiberiano)<br />
<strong>El factor Geoeconómico</strong></p>
<p>• En el siglo XV, Enrique “el navegante” preparó a Portugal para lanzarse a la captura de sectores económicos importantes –especias- construyendo astilleros, convocando científicos, enseñanza de distintas disciplinas.<br />
• Llegaron hasta el sur de África, donde alzaron a Cabo de Buena Esperanza, paso obligado hacia el Asia. Fue un verdadero Poder aplicado en sectores atractivos.<br />
• La valiosa región salitrea