<?xml version="1.0" encoding="UTF-8"?><!-- generator="wordpress.com" -->
<rss version="2.0"
	xmlns:content="http://purl.org/rss/1.0/modules/content/"
	xmlns:wfw="http://wellformedweb.org/CommentAPI/"
	xmlns:dc="http://purl.org/dc/elements/1.1/"
	>

<channel>
	<title>paul-eluard &amp;laquo; WordPress.com Tag Feed</title>
	<link>http://wordpress.com/tag/paul-eluard/</link>
	<description>Feed of posts on WordPress.com tagged "paul-eluard"</description>
	<pubDate>Sat, 11 Oct 2008 03:19:45 +0000</pubDate>

	<generator>http://wordpress.com/tags/</generator>
	<language>en</language>

<item>
<title><![CDATA[At the window]]></title>
<link>http://blacketernal.wordpress.com/?p=449</link>
<pubDate>Mon, 29 Sep 2008 21:06:55 +0000</pubDate>
<dc:creator>blacketernal</dc:creator>
<guid>http://blacketernal.es.wordpress.com/2008/09/30/at-the-window/</guid>
<description><![CDATA[
I have not always had this certainty, this pessimism which reassures the best among us. There was a]]></description>
<content:encoded><![CDATA[<div style="width:500px;text-align:justify;">
<em>I have not always had this certainty, this pessimism which reassures the best among us. There was a time when my friends laughed at me. I was not the master of my words. A certain indifference, I have not always known well what I wanted to say, but most often it was because I had nothing to say. The necessity of speaking and the desire not to be heard. My life hanging only by a thread.</p>
<p>There was a time when I seemed to understand nothing. My chains floated on the water.</p>
<p>All my desires are born of my dreams. And I have proved my love with words. To what fantastic creatures have I entrusted myself, in what dolorous and ravishing world has my imagination enclosed me? I am sure of having been loved in the most mysterious of domains, my own. The language of my love does not belong to human language, my human body does not touch the flesh of my love. My amorous imagination has always been constant and high enough so that nothing could attempt to convince me of error.</em></div>
<p><a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Paul_Éluard">http://en.wikipedia.org/wiki/Paul_Éluard</a></p>
]]></content:encoded>
</item>
<item>
<title><![CDATA[Libertà]]></title>
<link>http://cyeska.wordpress.com/?p=154</link>
<pubDate>Tue, 02 Sep 2008 21:38:03 +0000</pubDate>
<dc:creator>cyeska</dc:creator>
<guid>http://cyeska.es.wordpress.com/2008/09/02/liberta/</guid>
<description><![CDATA[Sui miei quaderni di scolaro
Sui miei banchi e sugli alberi
Sulla sabbia e sulla neve
Io scrivo il t]]></description>
<content:encoded><![CDATA[<p>Sui miei quaderni di scolaro<br />
Sui miei banchi e sugli alberi<br />
Sulla sabbia e sulla neve<br />
Io scrivo il tuo nome</p>
<p>Su tutte le pagine lette<br />
Su tutte le pagine bianche<br />
Pietra sangue carta cenere<br />
Io scrivo il tuo nome</p>
<p>Sulle dorate immagini<br />
Sulle armi dei guerrieri<br />
Sulla corona dei re<br />
Io scrivo il tuo nome</p>
<p>Sulla giungla e sul deserto<br />
Sui nidi sulle ginestre<br />
Sull'eco della mia infanzia<br />
Io scrivo il tuo nome</p>
<p>Sui prodigi della notte<br />
Sul pane bianco dei giorni<br />
Sulle stagioni promesse<br />
Io scrivo il tuo nome</p>
<p>Su tutti i miei squarci d'azzurro<br />
Sullo stagno sole disfatto<br />
Sul lago luna viva<br />
Io scrivo il tuo nome</p>
<p>Sui campi sull'orizzonte<br />
Sulle ali degli uccelli<br />
Sul mulino delle ombre<br />
Io scrivo il tuo nome</p>
<p>Su ogni soffio d'aurora<br />
Sul mare sulle barche<br />
Sulla montagna demente<br />
Io scrivo il tuo nome</p>
<p>Sulla schiuma delle nuvole<br />
Sui sudori dell'uragano<br />
Sulla pioggia fitta e smorta<br />
Io scrivo il tuo nome</p>
<p>Sulle forme scintillanti<br />
Sulle campane dei colori<br />
Sulla verità fisica<br />
Io scrivo il tuo nome</p>
<p>Sui sentieri ridestati<br />
Sulle strade aperte<br />
Sulle piazze dilaganti<br />
Io scrivo il tuo nome</p>
<p>Sul lume che s'accende<br />
Sul lume che si spegne<br />
Sulle mie case raccolte<br />
Io scrivo il tuo nome</p>
<p>Sul frutto spaccato in due<br />
Dello specchio e della mia stanza<br />
Sul mio letto conchiglia vuota<br />
Io scrivo il tuo nome</p>
<p>Sul mio cane goloso e tenero<br />
Sulle sue orecchie ritte<br />
Sulla sua zampa maldestra<br />
Io scrivo il tuo nome</p>
<p>Sul trampolino della mia porta<br />
Sugli oggetti di famiglia<br />
Sull'onda del fuoco benedetto<br />
Io scrivo il tuo nome</p>
<p>Su ogni carne consentita<br />
Sulla fronte dei miei amici<br />
Su ogni mano che si tende<br />
Io scrivo il tuo nome</p>
<p>Sui vetri degli stupori<br />
Sulle labbra intente<br />
Al di sopra del silenzio<br />
Io scrivo il tuo nome</p>
<p>Su ogni mio infranto rifugio<br />
Su ogni mio crollato faro<br />
Sui muri della mia noia<br />
Io scrivo il tuo nome</p>
<p>Sull'assenza che non desidera<br />
Sulla nuda solitudine<br />
Sui sentieri della morte<br />
Io scrivo il tuo nome</p>
<p>Sul rinnovato vigore<br />
Sullo scomparso pericolo<br />
Sulla speranza senza ricordo<br />
Io scrivo il tuo nome</p>
<p>E per la forza di una parola<br />
Io ricomincio la mia vita<br />
Sono nato per conoscerti<br />
Per nominarti<br />
Libertà.</p>
<p>PAUL ELUARD</p>
]]></content:encoded>
</item>
<item>
<title><![CDATA[La Victoire de Guernica]]></title>
<link>http://daudavendauth.wordpress.com/?p=318</link>
<pubDate>Sat, 16 Aug 2008 04:00:13 +0000</pubDate>
<dc:creator>Daud</dc:creator>
<guid>http://daudavendauth.es.wordpress.com/2008/08/16/la-victoire-de-guernica/</guid>
<description><![CDATA[
La Victoire de Guernica
I
Beau monde des masures
De la nuit et des champs
II
Visages bons au feu vi]]></description>
<content:encoded><![CDATA[<p style="text-align:center;">[googlevideo=http://video.google.fr/videoplay?docid=6012308837508321853]</p>
<p style="text-align:center;"><em><strong>La Victoire de Guernica</strong></em></p>
<p style="margin-left:1cm;"><em>I</em></p>
<p style="margin-left:1cm;"><em>Beau monde des masures<br />
De la nuit et des champs</em></p>
<p style="margin-left:1cm;"><em>II</em></p>
<p style="margin-left:1cm;"><em>Visages bons au feu visages bons au froid<br />
Aux refus à la nuit aux injures aux coups</em></p>
<p style="margin-left:1cm;"><em>III</em></p>
<p style="margin-left:1cm;"><em>Visages bons à tout<br />
Voici le vide qui vous fixe<br />
Votre mort va servir d’exemple</em></p>
<p style="margin-left:1cm;"><em>IV</em></p>
<p style="margin-left:1cm;"><em>La mort cœur renversé</em></p>
<p style="margin-left:1cm;"><em>V</em></p>
<p style="margin-left:1cm;"><em>Ils vous ont fait payer la pain<br />
Le ciel la terre l’eau le sommeil<br />
Et la misère<br />
De votre vie</em></p>
<p style="margin-left:1cm;"><em>VI</em></p>
<p style="margin-left:1cm;"><em>Ils disaient désirer la bonne intelligence<br />
Ils rationnaient les forts jugeaient les fous<br />
Faisaient l’aumône partageaient un sou en deux<br />
Ils saluaient les cadavres<br />
Ils s’accablaient de politesses</em></p>
<p style="margin-left:1cm;"><em>VII</em></p>
<p style="margin-left:1cm;"><em>Ils persévèrent ils exagèrent ils ne sont pas de notre monde</em></p>
<p style="margin-left:1cm;"><em>VIII</em></p>
<p style="margin-left:1cm;"><em>Les femmes les enfants ont le même trésor<br />
De feuilles vertes de printemps et de lait pur<br />
Et de durée<br />
Dans leurs yeux purs</em></p>
<p style="margin-left:1cm;"><em>IX</em></p>
<p style="margin-left:1cm;"><em>Les femmes les enfants ont le même trésor<br />
Dans les yeux<br />
Les hommes le défendent comme ils peuvent</em></p>
<p style="margin-left:1cm;"><em>X</em></p>
<p style="margin-left:1cm;"><em>Les femmes les enfants ont les mêmes roses rouges<br />
Dans les yeux<br />
Chacun montre son sang</em></p>
<p style="margin-left:1cm;"><em>XI</em></p>
<p style="margin-left:1cm;"><em>La peur et le courage de vivre et de mourir<br />
La mort si difficile et si facile</em></p>
<p style="margin-left:1cm;"><em>XII</em></p>
<p style="margin-left:1cm;"><em>Hommes pour qui ce trésor fut chanté<br />
Hommes pour qui ce trésor fut gâché</em></p>
<p style="margin-left:1cm;"><em>XIII</em></p>
<p style="margin-left:1cm;"><em>Hommes réels pour qui le désespoir<br />
Alimente le feu dévorant de l’espoir<br />
Ouvrons ensemble le dernier bourgeon de l’avenir</em></p>
<p style="margin-left:1cm;"><em>XIV</em></p>
<p style="margin-left:1cm;"><em>Parias la mort la terre et la hideur<br />
De nos ennemis ont la couleur<br />
Monotone de notre nuit<br />
Nous en aurons raison.</em></p>
<p style="text-align:right;"><em>Cours naturel ~ Paul Éluard</em></p>
<p style="text-align:center;"> </p>
]]></content:encoded>
</item>
<item>
<title><![CDATA[Blas De Otero]]></title>
<link>http://emmedigi.wordpress.com/?p=535</link>
<pubDate>Thu, 14 Aug 2008 04:15:29 +0000</pubDate>
<dc:creator>Mario</dc:creator>
<guid>http://emmedigi.es.wordpress.com/2008/08/14/blas-de-otero/</guid>
<description><![CDATA[Blas de Otero Muñoz (Bilbao, 15 marzo 1916 - Madrid, 29 giugno 1979) è da considerare il più gran]]></description>
<content:encoded><![CDATA[<p style="text-align:justify;"><strong><img class="alignleft size-medium wp-image-157" src="http://emmedigi.wordpress.com/files/2008/06/poesia.jpg?w=48" alt="" width="48" height="48" />Blas de Otero</strong> Muñoz (Bilbao, 15 marzo 1916 - Madrid, 29 giugno 1979) è da considerare il più grande continuatore della grande tradizione della poesia spagnola del primo novecento, quella di <a title="Federico Garcia Lorca" href="http://it.wikipedia.org/wiki/Federico_Garc%C3%ADa_Lorca" target="_blank">Federico García Lorca</a>, <a title="Rafael Alberti" href="http://it.wikipedia.org/wiki/Rafael_Alberti" target="_blank">Rafael Alberti</a>, <a title="Antonio Machado" href="http://it.wikipedia.org/wiki/Antonio_Machado" target="_blank">Antonio Machado</a>, <a title="Luis Cernuda" href="http://it.wikipedia.org/wiki/Luis_Cernuda" target="_blank">Luis Cernuda</a>, <a title="Jorge Guillén" href="http://it.wikipedia.org/wiki/Jorge_Guill%C3%A9n" target="_blank">Jorge Guillén</a>, etc.<br />
Il linguaggio di <strong>Otero</strong> (<a href="http://www.girodivite.it/antenati/xx3sec/_otero.htm" target="_blank">vedi queste brevi note</a>), spesso aspro e contratto, possiede una violenza espressiva che fa pensare a <strong>Quevedo</strong>. Essa costituisce una nota originalissima nel panorama della <a href="http://www.girodivite.it/antenati/xx3sec/900cspa.htm" target="_blank">poesia spagnola</a> di allora. Come <strong>Jesús López Pacheco</strong>¹ e gli altri vive la Spagna del franchismo, la soffre e la descrive. La dittatura non può che lasciare ferite e cicatrici nelle carni del poeta; di un poeta sociale e corale².<br />
Per chi <span style="color:#000000;">volesse saperne di più sul poeta e sul periodo consiglio la lettura della splendida e breve prefazione di <strong>Elena Clementelli</strong> al volume <strong>Blas de Otero</strong> <strong>Poesie</strong>, edito sempre da Guanda (1962), da cui mi prendo la licenza di ricavare qualche stralcio.</span></p>
<p style="padding-left:30px;text-align:justify;"><span style="color:#000080;">«Nulla di meglio delle parole di <strong><a href="http://www.zam.it/home.php?id_autore=4269" target="_blank">Paul Eluard</a></strong>, il fratello coinvolto nel medesimo dramma (la censura di vivere sotto il tallone di ferro di una dittatura; ndr), riuscirebbe a rendere questo immediato e imprescindibile calarsi nella verità del proprio tempo: "<em>La poesia è combattimento. I veri poeti non hanno mai creduto che la poesia appartenesse loro in proprio. Sulle labbra degli uomini, la parola non è mai venuta meno: le parole, i canti, le grida si susseguono senza fine, si incrociano, s'urtano, si confondono. L'impulso della funzione del linguaggio è stato condotto fino all'esasperazione, fino all'incoerenza. Le parole dicono il mondo, e le parole dicono l'uomo, quel che vede e sente... Abbiamo bisogno di poche parole per esprimere l'esenziale, abbiamo bisogno di tutte le parole per renderlo reale</em>".»</span></p>
<p style="text-align:justify;">Come sempre, piuttosto che parlare sopra, preferisco lasciare voce al poeta. In questa scelta del tutto arbitraria, di cui mi assumo la responsabilità, preferisco proporre da <strong>Que trata de Espa</strong><strong>ñ</strong><strong>a</strong>; ed. Guanda (1967):</p>
<p style="text-align:justify;"><strong>Notizie da tutto il mondo</strong><br />
A 47 anni compiuti,<br />
fa paura dirlo, non sono che un poeta spagnolo<br />
(fanno paura gli anni, l'essere poeta e la Spagna)<br />
della metà del secolo XX. Questo è tutto.<br />
Denaro? Amore è ciò che voglio,<br />
dice la canzone. Applausi? Sì, ma non me ne accorgo<br />
Salute? Quanto basta. Fama?<br />
Cattiva. Però buona lana.<br />
Fa paura pensarlo, ma sì e no che mi leggono<br />
gli analfabeti, non gli operai, non i<br />
fanciulli.<br />
Però mi leggeranno. Adesso sto imparando<br />
a scrivere, ho cambiato scuola,<br />
avrei bisogno di una macchina per fare versi,<br />
pardon, di versi per la macchina<br />
e di una buona paga per il macchinista,<br />
e, soprattutto, di pace,<br />
ho bisogno di pace per continuare a lottare<br />
contro la paura,<br />
per combattere in mezzo all'arena<br />
e spalancare il futuro,<br />
per piantare un albero<br />
in mezzo alla paura,<br />
per dire "buongiorno" senza truffare nessuno,<br />
"buongiorno, postino" e che mi consegni una lettera<br />
in bianco, da cui spicchi il volo una colomba.</p>
<hr size="1" />
<p style="text-align:justify;">1] Amo molto la poesia spagnola e i due nomi ricordati fanno parte di una nuova generazione di notevoli poeti, della seconda metà del novecento, di cui dovremmo ricordare almeno anche <strong><a href="http://www.girodivite.it/antenati/xx3sec/_goytiso.htm" target="_blank">Josè August¡n Goytisolo</a></strong> con <strong>Gabiel Celaya</strong>, <strong>José Hierro</strong>, <strong>Carlos Bouso</strong><strong>ño</strong>, <strong>Victoriano Crémer</strong>, <strong>Vicente Gaos</strong>, <strong>Eugenio de Nora</strong>, e potremmo continuare perché lo stuolo di quel coro poetico è foltissimo.</p>
<p style="text-align:justify;">2] Nella Spagna di allora veniva ancora usato uno degli strumenti (feudali) più crudeli per le esecuzioni dei condannati a morte, la <strong><a href="http://it.wikipedia.org/wiki/Garrota" target="_blank">Garrotta</a></strong>, considerata anche come strumento di tortura.</p>
]]></content:encoded>
</item>
<item>
<title><![CDATA[Un peu de soleil dans l'eau froide]]></title>
<link>http://krotchka.wordpress.com/?p=326</link>
<pubDate>Sun, 10 Aug 2008 08:35:25 +0000</pubDate>
<dc:creator>krotchka</dc:creator>
<guid>http://krotchka.es.wordpress.com/2008/08/10/un-peu-de-soleil-dans-leau-froide/</guid>
<description><![CDATA[
Vous pouvez choisir de suivre Suzanne
Une voix qui ne se pose jamais, nerveuse, tumultueuse - une v]]></description>
<content:encoded><![CDATA[<h4 style="text-align:center;"><img class="aligncenter" src="http://i286.photobucket.com/albums/ll116/krotchka/voyage-du-ballon-rouge-1.jpg" alt="" width="500" height="332" /></h4>
<h4 style="text-align:center;"><em><em>Vous pouvez choisir de suivre </em>Suzanne</em></h4>
<p style="text-align:justify;">Une voix qui ne se pose jamais, nerveuse, tumultueuse - une voix à son image ; des corsages bizarrement ceinturés et décolletés, des couleurs agressives, qui crissent et se froissent ; une coiffure comme un brouillon d'extravagance, aussi improbable sur cette belle femme que celle d'Isabella Rossellini dans <a href="http://www.lamediatheque.be/med/rech_n.php?ser=&#38;intervenant=&#38;titre=Wild+at+heart&#38;morceau=&#38;descripteur=&#38;label=&#38;ref=&#38;supa%5B7%5D=1"><em>Wild at Heart</em></a>, pour laquelle je n'ai jamais pu décider si Lynch avait délibérément cherché, par cruauté, à l'enlaidir, ou bien s'il la préférait réellement ainsi, vulgaire et chiffonnée, écho pervers au mannequin lisse posant pour des marques de luxe. Suzanne ne semble épanouie que lorsqu'elle travaille. Elle fait les voix d'un spectacle de marionnettes, et la sienne, si proche de la caricature, anime à merveille les poupées grotesques qui occupent la scène pendant qu'elle reste dans l'ombre. Par sa présence disproportionnée transparaissent les frustrations  anodines d'une vie ordinaire, qui, mises ensemble, confinent à l'amertume.</p>
<p><img class="aligncenter" src="http://i286.photobucket.com/albums/ll116/krotchka/ballonrouge-2.jpg" alt="" width="511" height="281" /></p>
<h4 style="text-align:center;"><em>Ou bien Simon</em></h4>
<p style="text-align:justify;">Comme beaucoup de petits garçons de son âge, Simon a un visage d'ange ;  il en a aussi la chevelure bouclée, derrière laquelle disparaît un regard singulièrement brouillé, comme des fenêtres battues par la pluie. D'une façon bien particulière, il est souvent seul et, s'il pouvait se poser la question, il devrait aussi admettre qu'il est un peu triste. Il a sept ans. En attendant le retour de sa grande sœur, qui vit dans un autre pays, il déambule dans Paris avec sa baby-sitter, il va à l'école, bien sûr, mais prend également des leçons de piano auprès d'une très belle jeune femme.   Cependant, livré à lui-même, c'est à ses jeux qu'il retourne, sur la console, qui semblent le dédommager des absences imposées. Il arrive que sa maman débarque en coup de vent ;  c'est alors une bouffée de vie, un éclat de lumière et de bruit,  qui le fait vaciller un moment, des petits gâteaux, une étreinte passionnée qui sent  le parfum et la cigarette, mais l'instant d'après tout a disparu. Le calme et le silence, dans l'appartement en désordre, devant la fenêtre duquel est suspendu un mystérieux ballon rouge.</p>
<p><img class="aligncenter" src="http://i286.photobucket.com/albums/ll116/krotchka/ballonrouge2.jpg" alt="" width="285" height="190" /></p>
<h4 style="text-align:center;"><em>Ou bien Song</em></h4>
<p style="text-align:justify;">Sa silhouette longiligne, son corps droit, sobre, tellement étrange dans tout ce désordre. Calme, posée - du moins en apparence... Il  émane d'elle une sérénité trouble, opaque, ou est-ce un effet d'optique, parce qu'elle vient d'ailleurs ? Derrière sa caméra : Paris, Simon, le ballon rouge.</p>
<p style="text-align:justify;">Et si tout cela n'était, après tout, que du cinéma ?</p>
<h4 style="text-align:center;"><em>Ou encore, vous pouvez choisir Paris, le ciel, les arbres, l'appartement, le soleil, la musique, un quotidien merveilleux d'insignifiance, les querelles et l'amour, la solitude.</em></h4>
<p><img class="aligncenter" src="http://i286.photobucket.com/albums/ll116/krotchka/ballonrouge.jpg" alt="" width="285" height="428" /></p>
<p style="text-align:center;"><em>Inconnue, elle était ma forme préférée</em></p>
<p style="text-align:center;"><em>Celle qui m'enlevait le souci d'être un homme</em></p>
<p style="text-align:center;"><em>Et je la vois et je la perds et je subis</em></p>
<p style="text-align:center;"><em>Ma douleur, comme un peu de soleil dans l'eau froide.</em></p>
<p style="text-align:center;">Paul Eluard</p>
<p><a href="http://www.lamediatheque.be/med/rech_n.php?ser=&#38;intervenant=&#38;titre=voyage+du+ballon+ro&#38;morceau=&#38;descripteur=&#38;label=&#38;ref=VV0143">Le Voyage du Ballon Rouge, Hou Hsiao-hsien</a></p>
<p>à revoir, tous les autres films de ce <a href="http://www.lamediatheque.be/med/recherche.php?col=cinema&#38;ser=&#38;sup=0&#38;acces=realisateur&#38;critere=Hsiao-hsien&#38;bouton=Rechercher&#38;action=Rechercher">magicien de la lumière</a>.</p>
]]></content:encoded>
</item>
<item>
<title><![CDATA[Seni Seviyorum/Paul Eluard]]></title>
<link>http://melanous.wordpress.com/?p=117</link>
<pubDate>Thu, 10 Jul 2008 20:42:09 +0000</pubDate>
<dc:creator>melanous</dc:creator>
<guid>http://melanous.es.wordpress.com/2008/07/10/seni-seviyorumpaul-eluard/</guid>
<description><![CDATA[tanımadığım bütün kadınlar adına seviyorum seni
yaşamadığım bütün çağlar adına sevi]]></description>
<content:encoded><![CDATA[<p>tanımadığım bütün kadınlar adına seviyorum seni<br />
yaşamadığım bütün çağlar adına seviyorum seni<br />
enginlerin kokusu sıcak ekmeğin kokusu adına<br />
ilk çiçekler adına eriyen kar adına<br />
insanın ürkmediği temiz kalpli hayvanlar adına<br />
sevmek adına seviyorum seni<br />
sevmediğim bütün kadınlar adına seviyorum seni</p>
<p><!--more ...Okumaya devam edin. --><br />
kim yansıyor bana sen değilsen ben kendimi pek az görüyorum<br />
sensiz uzayıp giden bir çöl görürüm yalnız<br />
geçmiş ile bugün arasında<br />
bütün bu ölüler vardı atlayıp geçtiğim samanın üzerinde<br />
delemedim aynamın duvarını<br />
yaşamı sözcük sözcük öğrenmem gerekti bana<br />
unutur gibi</p>
<p>benimki olmayan bilgeliğin adına seviyorum seni<br />
sağlık adına<br />
yalnız kuruntu olan her şeye karşı seviyorum seni<br />
zorla tutmadığım bu ölümsüz yürek adına<br />
sen kuşku sanıyorsun kendini oysa akılsın<br />
sen başımda yükselen güneşsin<br />
güvendiğim zaman kendime.</p>
]]></content:encoded>
</item>
<item>
<title><![CDATA[Lee Miller]]></title>
<link>http://paperbackscrawl.wordpress.com/?p=250</link>
<pubDate>Sat, 28 Jun 2008 02:31:19 +0000</pubDate>
<dc:creator>Meg</dc:creator>
<guid>http://paperbackscrawl.es.wordpress.com/2008/06/28/lee-miller/</guid>
<description><![CDATA[  

&#8220;One of the most renowned female icons of the 20th century, Lee Miller was a unique indivi]]></description>
<content:encoded><![CDATA[<p><a href="http://paperbackscrawl.wordpress.com/files/2008/06/img867.jpg"><img src="http://paperbackscrawl.wordpress.com/files/2008/06/img867-th.jpg" border="0" alt="" /></a> <a href="http://paperbackscrawl.wordpress.com/files/2008/06/img868.jpg"><img src="http://paperbackscrawl.wordpress.com/files/2008/06/img868-th.jpg" border="0" alt="" /></a> <a href="http://paperbackscrawl.wordpress.com/files/2008/06/img869.jpg"><img src="http://paperbackscrawl.wordpress.com/files/2008/06/img869-th.jpg" border="0" alt="" /></a></p>
<blockquote>
<p style="text-align:justify;">"One of the most renowned female icons of the 20th century, <a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Lee_Miller">Lee Miller</a> was a unique individual admired as much for her free-spirit, creativity and intelligence as for her timeless looks. A classic beauty both in front of and behind the camera, her extraordinary career as a photographer and her transformation from artist's muse to ground-breaking photographer began in Paris in 1929 when she met the expatriate American photographer and <a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Surrealism">Surrealist</a> artist, <a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Man_Ray">Man Ray</a>. She became both his lover and inspiration and encouraged by his work, stared to develop her own images. Born in 1907, she lived many lives before her death from cancer in a Sussex farmhouse in 1976. She had been involved with many of the periods major artist, including <a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Jean_Cocteau">Jean Cocteau</a>, thanks in considerable part to her personal beauty, her mazing professional accomplishments and her free-wheeling style. In a sense, <a href="http://www.leemiller.co.uk">Lee Miller</a> summed up the brilliant and troubled times in which she lived, even as she foreshadowed the liberated woman of a later generation. At the age of seven, Lee had been raped and infected by a young friend of the family. The psychiatrist called in by her desperate parents persuaded Lee that sex and love were unrelated. How much this official trivialisation of sex coloured her late behaviour is impossible to say, but Miller would enter into numerous liaisons, most of them brief, with men she met on her incessant travels. Even after she had left, her former lovers seemed unable to forget her beauty, her vitality, humour and tireless curiousity. By 1928 Lee had migrated to Paris and become a favourite model of <a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Jean_Patou">Jean Patou</a>, <a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Elsa_Schiaparelli">Elsa Schiaparelli</a>, and <a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Lucien_Lelong">Lucien Lelong</a>. It was here that met Man Ray, who introduced her to other members of the cultural elite such as <a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Pablo_Picasso">Pablo Picasso</a>, the Surrealist poet <a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Paul_Eluard">Paul Eluard</a> and his wife <a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Nusch">Nusch</a>, Cocteau's favourite costume and set designer <a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Christian_B%C3%A9rard">Christian Bérard</a> and <a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Boris_Kochno">Boris Kochno</a> assistant and secretary to <a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Serge_Diaghilev">Serge de Diaghilev</a>. She became a war photographer for London Vogue and was the only woman in combat photojournalism in Europe. After the war she returned in fashion photography and portraiture, photographing key figures of the day including Pablo Picasso, Man Ray, <a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Joan_Miro">Joan Miró</a>... <a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Victoria_and_Albert_Museum">The Victoria and Albert Museum</a> will celebrate the centenary of her birth by hosting <a href="http://www.vam.ac.uk/vastatic/microsites/1631_lee_miller/"><em>The Art of Lee Miller</em></a>. Never before has she appeared such a consummate artist, such a multifaceted individual nor have the grounds for her stellar reputation been so incontrovertibly established."</p>
</blockquote>
<p>By Stella Matthew<br />
<a href="http://www.stylemontecarlo.com/">Style Monte Carlo</a> #28</p>
]]></content:encoded>
</item>
<item>
<title><![CDATA[Paul Éluard]]></title>
<link>http://aidadedoouro.wordpress.com/?p=43</link>
<pubDate>Mon, 09 Jun 2008 22:27:56 +0000</pubDate>
<dc:creator>miguel.</dc:creator>
<guid>http://aidadedoouro.es.wordpress.com/2008/06/09/paul-eluard/</guid>
<description><![CDATA[
ORDEM E TURBULÊNCIA DO AMOR
Para começar citarei os elementos
A tua voz os teus olhos as tuas mã]]></description>
<content:encoded><![CDATA[<p><a href="http://aidadedoouro.wordpress.com/files/2008/06/paul_eluard3.jpg"><img class="alignnone size-full wp-image-44" src="http://aidadedoouro.wordpress.com/files/2008/06/paul_eluard3.jpg" alt="" width="337" height="420" /></a></p>
<p>ORDEM E TURBULÊNCIA DO AMOR</p>
<p>Para começar citarei os elementos<br />
A tua voz os teus olhos as tuas mãos os teus lábios</p>
<p>Eu vivo sobre esta terra e pergunto-me<br />
Se nela viveria se tu nela não estivesses também</p>
<p>Neste banho postado em face<br />
Do mar de água doce</p>
<p>Neste banho que a chama<br />
Edificou nos nossos olhos</p>
<p>Este banho de lágrimas jubilosas<br />
Em que penetrei<br />
Pela virtude das tuas mãos<br />
Pela graça dos teus lábios</p>
<p>Este estado humano primordial<br />
Como uma pradaria dos começos</p>
<p>Os nossos silêncios as nossas palavras<br />
A luz que se vai<br />
A luz que de novo volta<br />
A aurora e o crespúsculo fazem-nos rir</p>
<p>No cerne do nosso corpo<br />
Tudo se torna flor e amadurece</p>
<p>Sobre a palha da tua vida<br />
Onde deito a velha carcaça</p>
<p>Em que me tornei por fim.</p>
<p>Paul Éluard, in "últimos poemas de amor" relógio d'água, 2002<br />
trad. Maria Gabriela Llansol</p>
]]></content:encoded>
</item>
<item>
<title><![CDATA[¿La Teoría de la Relatividad está equivocada?]]></title>
<link>http://artprojectgroup.wordpress.com/?p=121</link>
<pubDate>Wed, 21 May 2008 08:55:07 +0000</pubDate>
<dc:creator>Art Project Group</dc:creator>
<guid>http://artprojectgroup.es.wordpress.com/2008/05/21/%c2%bfla-teoria-de-la-relatividad-esta-equivocada/</guid>
<description><![CDATA[Hoy leo una interesante noticia en El País que habla sobre un experimento científico que ha lograd]]></description>
<content:encoded><![CDATA[<p>Hoy leo una interesante noticia en El País que habla sobre un experimento científico que ha logrado medir la velocidad de un pulso de luz que ha superado en más de 300 la velocidad de la luz, la velocidad c. ¿Cómo? Si eso no puede ser, Albert Einstein dejó bien claro en su Teoría de la Relatividad que nada podía viajar a mayor velocidad que la luz ya que se destruiría. Pero es más el pulso de luz ha sido detectado en la meta antes que en la salida, ¿están de cachondeo, no? ¿Cómo puede detectarse algo en la meta antes de que llegue a salir, eso es imposible? Pues no, no es imposible, este tipo de experimentos llevan tiempo haciéndose y se está demostrando que las ideas de Einstein, en las que se basan todos nuestros conocimientos físicos actuales, están equivocadas.</p>
<p>¿No será necesario que la ciencia se quite la banda de los ojos, abandone su ortodoxia académica y se replantee sus más básicas ideas? Hoy en día sabemos gracias a científicos locos que la Teoría de la Relatividad está equivocada, igual que lo están la Ley de Gravitación Universal de Newton o las Leyes sobre el movimiento de los planetas sobre su órbita alrededor del sol de Kepler. Quizás si viésemos el mundo de la física con nuevos ojos la ciencia consiga dar un gigantesco paso adelante, ya que llevamos muchos años dando vueltas pero realmente no avanzamos, estamos anquilosados.</p>
<p>Hoy conocemos que hay una serie de partículas que se saltan a la torera todas estas leyes y algunas más y que no responden a nuestro modelo físico del mundo, además si echamos un vistazo a nuestro Universo, entonces los científicos se vuelven locos para intentar meter en la caja de nuestras leyes físicas fenómenos que no caben por ninguna de sus caras.</p>
<p>Esperemos que siga habiendo científicos valientes que se planteen verdaderamente la veracidad de estas y otras leyes que los encorsetan. Esperemos que se suelten el corsé y la venda y se pongan de verdad a dar explicación a cuanto nos rodea.</p>
<p>Como decía  <span style="font-family:Arial,Helvetica,sans-serif;font-size:x-small;">Paul Éluard</span><em><span style="font-family:Arial,Helvetica,sans-serif;font-size:x-small;">, "</span></em>Hay otros mundos..., pero están en este".</p>
]]></content:encoded>
</item>
<item>
<title><![CDATA[La sobrina del poeta Muñoz Rojas]]></title>
<link>http://elduendedelaradio.wordpress.com/?p=509</link>
<pubDate>Tue, 06 May 2008 18:14:14 +0000</pubDate>
<dc:creator>El Duende de la Radio</dc:creator>
<guid>http://elduendedelaradio.com/2008/05/06/la-sobrina-del-poeta-munoz-rojas/</guid>
<description><![CDATA[Empezaba a declinar la tarde esplendorosa del domingo 4 de mayo cuando  se recibió una llamada en t]]></description>
<content:encoded><![CDATA[<p><a href="http://elduendedelaradio.files.wordpress.com/2008/05/munozrojas.jpg"><img class="alignleft size-medium wp-image-510" src="http://elduendedelaradio.wordpress.com/files/2008/05/munozrojas.jpg" alt="" /></a>Empezaba a declinar la tarde esplendorosa del domingo 4 de mayo cuando  se recibió una llamada en teléfono del Duende, que apuraba el puente en el sitio de Pedrojuan. La voz amiga era la de Soledad,  una dama malagueña de porte distinguido y ojos claros cuyo rostro parece un retrato de <strong>Manet</strong> o, como mínimo, de <strong>Rosales</strong> o <strong>Ramón Casas</strong>. Soledad es profesora de inglés, esposa, madre, abuela y conquistadora de espacios de felicidad. Pertenece a una familia malagueña de abolengo, y se crió en un precioso cortijo de la vega de <strong>Antequera</strong> rodeada de olivares, piedras antiguas, fuentes, y plantas aromáticas. Más que un monumento nacional, aquello es un monumento sensorial. Si naces ahí y no te desbordan los sentidos, es que te parieron equino, que de eso, y de la más pura sangre española, también abunda por esos pagos. Ahora se propone crear otro pequeño paraíso propio a la falda de  <strong>Gredos</strong>, donde el monte se empieza a juntar con la dehesa del <strong>valle del Tiétar</strong></p>
<p>Soledad dice que no tiene dinero, como todos, pero por suerte ha ido disfrutando de todo lo que no hay dinero para pagar. Por tener, ni le ha faltado un poeta de cámara, y no precisamente un mindundi, pues es sobrina  predilecta del gran <strong>José Antonio Muñoz</strong> <strong>Rojas</strong>, auténtica gloria de viva de nuestra poesía y otra más de las debilidades del que suscribe. Muy exquisita  la dama amiga, dice que  ya no abundan <em>hombres que digan versos. </em>José Antonio se los dice hasta en inglés, pues tradujo los de otros poetas mientras escribía los suyos propios. Por algunos de ellos, recopilados en su delicioso poemario <strong><em>Objetos perdidos</em></strong><em>, </em>ganó el <strong>Premio Nacional de Poesía</strong>. El tío José Antonio pasa con largueza de los noventa años, pero su vida no corre peligro. Si es verdad que los viejos rockeros nunca mueren, con lo que gritan, ya me dirán por qué van a morir los viejos poetas como él, con lo sutil y delicado que es su canto. Se abre  su libro de <strong>Sonetos a Rosa </strong> por cualquier página y se escucha como un ruiseñor enamorado inasequible al crepúsculo del tiempo. Hay que  engancharse a la poesía para sobrevolar nuestras miserias.</p>
<p>Soledad se presentó en el feudo del Duende y familia cansada de patear su nuevo paraíso y de marcar con estacas lo que será su próximo coto de felicidad. El Duende le ofreció un te con perrunillas, un bocata de chorizo, un refresco. Los recursos habituales. Pero ella lo rechazó todo, y sólo se alimentó del olor de los jazmines,  de la vista dorada por el atardecer, del agua de la fuente y de una hora de conversación sin hablar  de política ni de la crisis de las hipotecas <em>subprime.</em></p>
<p>Se bebía los vasos de agua de <em>maniantal</em> con la misma emoción que  si fueran los versos de su tío. Como avisó <strong>Paul Éluard, </strong>sabe que<strong> </strong><em>hay otros mundos, pero están en éste. </em>Eso sí, Soledad advirtió al Duende que, aunque lee todos los post de este blog y está muy de acuerdo  con ellos, jamás hace comentarios. No tendrá valor...<strong> </strong><em> </em></p>
]]></content:encoded>
</item>
<item>
<title><![CDATA[Paul Éluard: "Couvre-feu / Curfew"]]></title>
<link>http://matthewsalomon.wordpress.com/?p=297</link>
<pubDate>Thu, 27 Mar 2008 02:16:48 +0000</pubDate>
<dc:creator>matt</dc:creator>
<guid>http://matthewsalomon.es.wordpress.com/2008/03/27/paul-eluard-couvre-feu-curfew/</guid>
<description><![CDATA[
COUVRE-FEU
Que voulez-vous la porte était gardée
Que voulez-vous nous étions enfermés
Que voule]]></description>
<content:encoded><![CDATA[<p><a href="http://matthewsalomon.wordpress.com/files/2008/03/tunnel-of-love-idatewe.jpg" title="tunnel of love by idatewe"><img src="http://matthewsalomon.wordpress.com/files/2008/03/tunnel-of-love-idatewe.jpg" alt="tunnel of love by idatewe" /></a></p>
<p><b>COUVRE-FEU</b></p>
<p>Que voulez-vous la porte était gardée<br />
Que voulez-vous nous étions enfermés<br />
Que voulez-vous la rue était barrée<br />
Que voulez-vous la ville était matée<br />
Que voulez-vous elle était affamée<br />
Que voulez-vous nous étions désarmés<br />
Que voulez-vous la nuit était tombée<br />
Que voulez-vous nous nous sommes aimés.</p>
<p><span style="font-size:12pt;font-family:'Times New Roman';">—</span><a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Paul_%C3%89luard" title="eluard wiki bio" target="_blank">Paul Éluard</a></p>
<p><b>CURFEW</b><br />
What did you expect the door was guarded<br />
What did you expect we were locked in<br />
What did you expect the street was barred<br />
What did you expect the city was in check<br />
What did you expect it was starving<br />
What did you expect we were disarmed<br />
What did you expect the night had fallen<br />
What did you expect we were in love.</p>
<p><a href="http://books.google.com/books?id=6aBrGgAACAAJ&#38;dq=%22Eluard%22+and+%22Lloyd+Alexander%22" title="selected writings of paul eluard" target="_blank">Translation</a> by <a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Lloyd_Alexander#Translations" title="lloyd alexander wiki bio" target="_blank">Lloyd Alexander</a></p>
<p>Photo credit: <a href="http://www.flickr.com/photos/idatewe/2094935394/" title="tunnel of love" target="_blank">Tunnel of Love</a> by <a href="http://www.flickr.com/photos/idatewe/" title="idatewe's portfolio" target="_blank">idatewe</a></p>
]]></content:encoded>
</item>
<item>
<title><![CDATA[Episode 25, Théâtre Gérard Philipe]]></title>
<link>http://querestetildelabanlieuerouge.wordpress.com/?p=35</link>
<pubDate>Sat, 08 Mar 2008 09:57:17 +0000</pubDate>
<dc:creator>nicolegex</dc:creator>
<guid>http://querestetildelabanlieuerouge.es.wordpress.com/2008/03/08/episode-25-theatre-gerard-philipe/</guid>
<description><![CDATA[Propos sur l&#8217;éducation et sur la culture devant la maison où est né Paul Eluard.

]]></description>
<content:encoded><![CDATA[<p>Propos sur l'éducation et sur la culture devant la maison où est né Paul Eluard.</p>
<p>[dailymotion id=x4mwsv]</p>
]]></content:encoded>
</item>
<item>
<title><![CDATA[DIARIO/ Sulla solitudine]]></title>
<link>http://mariapinaciancio.wordpress.com/?p=22</link>
<pubDate>Mon, 28 Jan 2008 19:07:25 +0000</pubDate>
<dc:creator>maria pina ciancio</dc:creator>
<guid>http://mariapinaciancio.es.wordpress.com/2008/01/28/sulla-solitudine/</guid>
<description><![CDATA[La solitudine è la patria delle anime grandi
(Anonimo)
Ecco, riflettevo sulle solitudini e su quan]]></description>
<content:encoded><![CDATA[<p align="justify"><strong>La solitudine è la patria delle anime grandi</strong><br />
<em>(Anonimo)</em></p>
<p align="justify">Ecco, riflettevo sulle solitudini e su quanto in questo nostro tempo appaiono inadeguate, inaccettabili e incomprensibili da condividere, di fronte a un modello sociale di estrema efficienza che ci vorrebbe sempre partecipi, allegri, positivi.</p>
<p align="justify">Oggi essere dei solitari genera spesso sentimenti ambigui negli altri, di incomprensione e non accettazione, ma un sistema che non lascia spazio sul piano emotivo e psicologico è un sistema malato, da cui bisogna dissentire e che bisogna avere il coraggio di combattere, se necessario.</p>
<p align="justify">Se la solitudine è uno stato d'animo che nasce talvolta dal sentirsi interiormente isolati o emarginati, è anche vero che la solitudine rappresenta la condizionre necessaria e indispensabile per affrontare il proprio viaggio interiore, come fonte di esperienza costruttiva e creatività.</p>
<p align="justify">Dissociarsi, dissentire per proteggere se stessi  e la propria interiorità ,<em> </em>ecco che cosa mi sento di dire ai giovani e ai meno giovani che  nella vita prima o poi inciampano nel qualunquismo, nei preconcetti e nel giudizio frettoloso di questa "società globale".</p>
<p align="justify"><em>Il primo grande disagio l'uomo lo prova al momento della nascita, quando passa dall'acqua all'aria. Il secondo quando si rende conto che il suo destino è morire. Alcuni, poi, ne vivono un terzo: il disagio dell'isolamento (Fabrizio De Andrè)</em></p>
<p align="center"><em>Molte paure nascono dalla stanchezza e dalla solitudine.<br />
Al di la' di ogni salutare disciplina, sii delicato con te stesso<br />
(Paul Eluard)</em></p>
<p>Intersezioni<br />
Pittura/ <a href="http://www.babelearte.it/tipomuseo.asp?arid=402&#38;quadroid=1597">Solitudine di Mario Sironi</a><br />
Poesia/ <a href="http://209.85.135.104/search?q=cache:un-qhrdvMF4J:www.ilnostrotempo.it/drupal/%3Fq%3Dnode/311+poesia+solitudine&#38;hl=it&#38;ct=clnk&#38;cd=71&#38;gl=it">Arold Pinter, poeta della solitudine esistenziale</a><br />
Saggi/<a href="http://www.donzelli.it/Scheda.asp?Cod=1607">Solitudine di Gramsci, Politica e poetica del carcere di B. Anglani<br />
</a>[by Mapi]</p>
<p><span style="font-size:8pt;font-family:'Trebuchet MS';">© Testi e  immagini di mia proprietà non possono essere utilizzati senza il mio consenso personale</span></p>
]]></content:encoded>
</item>
<item>
<title><![CDATA[Bon anniversaire]]></title>
<link>http://saulclaes.wordpress.com/2007/12/14/bon-anniversaire/</link>
<pubDate>Fri, 14 Dec 2007 10:27:35 +0000</pubDate>
<dc:creator>saulclaes</dc:creator>
<guid>http://saulclaes.es.wordpress.com/2007/12/14/bon-anniversaire/</guid>
<description><![CDATA[Paul Eluard, de son vrai nom Eugène Grindel, est né aujourd’hui.
En 1895. 
Cette année là, le ]]></description>
<content:encoded><![CDATA[<p class="MsoNormal">Paul Eluard, de son vrai nom Eugène Grindel, est né aujourd’hui.</p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size:14pt;"><span style="font-size:14pt;">En 1895. </span></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size:14pt;"><span style="font-size:14pt;">Cette année là, le Mali devient une colonie française, la conquête de l'Ouest américain débute par la première ligne de chemin de fer Est-Ouest partant de Chicago, la Chine perd face aux japonais qui se dotent d’une flotte de guerre et s’allient aux anglais, la construction de la ligne de chemin de fer Damas-Beyrouth est confiée à une société française, Lénine est mis en prison, Buster Keaton naît et Louis Pasteur meurt. </span></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size:14pt;"><span style="font-size:14pt;">2007 touche à sa fin. </span><span style="font-size:14pt;">Et la tendance environnante, même si cela est difficile à croire, est d'estimer ce présent déprimant, voire inguérissable. </span></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size:14pt;"><span style="font-size:14pt;">Inconcevable, mais vrai.</span></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size:14pt;"><span style="font-size:14pt;">Certains, nombreux, voisins, croient authentiquement que ce troisième millénaire balbutiant est plus laborieux, plus meurtrier, plus injuste enfin que cette fin de XIXème siècle par exemple (il arrive même d'entendre que c'est la pire époque de toutes) (!!). Et ce manque flagrant de bon sens, de mesure, fait passer un nombre inconsidéré de nos concitoyens à côté d’un présent qui ne fait, finalement, qu’enseigner l'implication. L’avenir se construit, maintenant, il ignorera ceux qui, sous le prétexte futile et galvaudé qu'ils ne comprennent rien à ce qui se passe, refuseront de participer. Le présent appartient aux géants, encore inconnus, qui rêvent quelque part le monde de demain. </span></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size:14pt;"><span style="font-size:14pt;">Et s’il suffisait, bêtement, d’y croire? </span></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size:14pt;"><span style="font-size:14pt;">Pourquoi pas. Après tout.</span></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size:14pt;"><span style="font-size:14pt;">C’est bien lorsque l’on se décide à <em>faire</em> que les choses arrivent. Toutes sortes de choses. C’est vrai, mince : c’est quand on <em>désire</em> que <em>toutes sortes de choses</em> arrivent. L’envie est un instrument moral, elle change la face du monde. C'est simple à comprendre tout de même.</span></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size:14pt;"><span style="font-size:14pt;">« <em>Dans la vie, il n’y a pas de hasard, que des rendez-vous</em> »</span></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size:14pt;"><span style="font-size:14pt;">Paul Eluard</span></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size:14pt;">Alors rêvons lecteur, soyons fous, sortons, faisons, rêvons, rêvons, rêvons, et cognons nous dans la vie. C’est encore le meilleur moyen de changer le monde. Et qui sait ? Dans un avenir proche, on se rencontrera peut-être…</span></p>
<p class="MsoNormal">
]]></content:encoded>
</item>
<item>
<title><![CDATA[El amor y la poesía]]></title>
<link>http://desperdiciodeoxigeno.wordpress.com/2007/12/05/el-amor-y-la-poesia/</link>
<pubDate>Wed, 05 Dec 2007 18:04:01 +0000</pubDate>
<dc:creator>desperdicio</dc:creator>
<guid>http://desperdiciodeoxigeno.es.wordpress.com/2007/12/05/el-amor-y-la-poesia/</guid>
<description><![CDATA[
]]></description>
<content:encoded><![CDATA[<p align="center"><a title="imagen-196.jpg" href="http://desperdiciodeoxigeno.wordpress.com/files/2007/12/imagen-196.jpg"><img src="http://desperdiciodeoxigeno.wordpress.com/files/2007/12/imagen-196.jpg" alt="imagen-196.jpg" /></a></p>
]]></content:encoded>
</item>
<item>
<title><![CDATA[I love You ]]></title>
<link>http://idiotomania.wordpress.com/2007/11/28/i-love-you/</link>
<pubDate>Wed, 28 Nov 2007 07:06:58 +0000</pubDate>
<dc:creator>mehrzadpars</dc:creator>
<guid>http://idiotomania.es.wordpress.com/2007/11/28/i-love-you/</guid>
<description><![CDATA[I love you for all the women I haven&#8217;t known
I love you for all the times in which I haven]]></description>
<content:encoded><![CDATA[<p dir="ltr" style="text-align:left;">I love you for all the women I haven't known<br />
I love you for all the times in which I haven't lived<br />
For the scent of the wide open spaces and the smell of hot bread<br />
For the melting snow and for the first flowers<br />
For the innocent animals which haven't been frightened by man<br />
I love you to love<br />
I love you for all the women I don't love</p>
<p>Who reflects me if not you yourself-I see myself so little<br />
Without you I see nothing but an empty space<br />
Between those other times and today<br />
There have been all those deaths that I have crossed on straw<br />
I have not been able to break through the wall of my mirror<br />
I've had to learn life word by word<br />
How one forgets</p>
<p>I love you for all the wisdom, which is not mine<br />
For health<br />
I love you against everything which is only illusion<br />
For that immortal heart over which I have no power<br />
You think that you are doubt but you're just reason<br />
You are the powerful sun that rushes to my head<br />
When I am sure of myself</p>
<p style="text-align:right;"><a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Paul_Eluard" title="Paul Eluard" target="_blank"><span style="font-style:italic;">Paul Eluard</span></a></p>
]]></content:encoded>
</item>
<item>
<title><![CDATA[Toyen]]></title>
<link>http://letaguldkorn.wordpress.com/2007/11/08/toyen/</link>
<pubDate>Thu, 08 Nov 2007 02:45:16 +0000</pubDate>
<dc:creator>letaguldkorn</dc:creator>
<guid>http://letaguldkorn.es.wordpress.com/2007/11/08/toyen/</guid>
<description><![CDATA[
1919
Toyen föddes den 21 september 1902 i Prag som Marie Cerminova. Man vet inte mycket om hennes ]]></description>
<content:encoded><![CDATA[<p align="center"><img border="0" width="1" src="http://i136.photobucket.com/albums/q170/juliuskronberg/Kvinnor/Toyen/Videnvisstimma.jpg" height="1" /><img border="0" width="1" src="http://i136.photobucket.com/albums/q170/juliuskronberg/Kvinnor/Toyen/1919Toyen_1919_portret_maly.jpg" height="1" /><img border="0" width="171" src="http://i136.photobucket.com/albums/q170/juliuskronberg/Kvinnor/Toyen/1919Toyen_1919_portret_maly.jpg" height="220" /></p>
<p align="center"><strong>1919</strong></p>
<p>Toyen föddes den 21 september 1902 i Prag som Marie Cerminova. Man vet inte mycket om hennes bakgrund, hon har valt att inte berätta om den och hon tog tidigt avstånd från familjen.</p>
<p>År 1919 hade hon fyllt 17 och började på konsthantverks- och designskolan i Prag.</p>
<p><img border="0" width="1" src="http://i136.photobucket.com/albums/q170/juliuskronberg/Kvinnor/Toyen/ToyensJindichemtrskm.jpg" height="1" /><img border="0" width="132" src="http://i136.photobucket.com/albums/q170/juliuskronberg/Kvinnor/Toyen/ToyensJindichemtrskm.jpg" height="169" /></p>
<p><a target="_blank" href="http://en.wikipedia.org/wiki/Jindrich_Styrsky">Jindrich Styrsky</a> blev hennes livskamrat och de gick med i den avantgardistiska konstnärsgruppen <a target="_blank" href="http://en.wikipedia.org/wiki/Dev%C4%9Btsil">Devetsil</a>. Hon ville inte ställa ut under sitt namn och använde för första gången sin pseudonym Toyen. Det har spekulerats i vad den betyder och hur det kom sig att hon tog den. En förklaring är att hon använde det franska ordet citoyen - som hon förkortade. En annan förklaring är att poeten <a target="_blank" href="http://nobelprize.org/nobel_prizes/literature/laureates/1984/seifert-bio.html">Jaroslav Seifert</a> skrev ner några bokstäver på en servett på ett kafé. Han ordnade om bokstäverna och bildade ordet Toyen - som hon sedan anammade.</p>
<p>Toyen är varken ett mans- eller kvinnonamn i Tjeckoslovakien. Hon ville ha ett könsneutralt namn.</p>
<p align="center"><img border="0" width="1" src="http://i136.photobucket.com/albums/q170/juliuskronberg/Kvinnor/Toyen/ReDRevueSvazumodernkulturyDevtsil.jpg" height="1" /><img border="0" width="225" src="http://i136.photobucket.com/albums/q170/juliuskronberg/Kvinnor/Toyen/ReDRevueSvazumodernkulturyDevtsil.jpg" height="338" /></p>
<p align="center"><strong>ReD - Revue Svazu moderní kultury Devětsil</strong></p>
<p>Toyen deltar med sju verk på Devetsils andra utställning 1923. Två år senare reser hon med Jindrich Styrsky till Frankrike där de stannar i sex år och ställer ut flera gånger. De bor både i Paris och vid Côte d'Azur (Rivieran). Båda är fascinerade av Markis de Sade, hans liv och hans litterära verk. Och de besöker ruinen av hans slott i <a target="_blank" href="http://en.wikipedia.org/wiki/Lacoste%2C_Vaucluse">Lacoste</a>.</p>
<p>De lär känna surrealisterna <a target="_blank" href="http://en.wikipedia.org/wiki/Andr%C3%A9_Breton">André Breton</a> och <a target="_blank" href="http://en.wikipedia.org/wiki/Paul_%C3%89luard">Paul Eluard </a>och bildar i Prag 1934 den första surrealistgruppen utanför Frankrike (tillsammans med <a target="_blank" href="http://en.wikipedia.org/wiki/V%C3%ADt%C4%9Bzslav_Nezval">Vitezslav Nezval</a> och <a target="_blank" href="http://www.ce-review.org/00/7/hearld7.html">Karel Teige</a>).</p>
<p>Året därpå ställer Toyen ut med surrealisterna i Paris. Det blir en succé och hon fortsätter ställa ut i London, Tokyo, Amsterdam och New York.</p>
<p>Klimatet i Europa hårdnar.</p>
<p>Nazisterna som tagit makten i Tjeckoslovakien förklarar att Toyens konst tillhör den "degenererade konsten" (<a target="_blank" href="http://en.wikipedia.org/wiki/Degenerate_art">entartete Kunst</a>). Främst var det "otysk" konst, judisk och bolsjevikisk konst som förbjöds. Goebbels var ansvarig för utrensningen av "degenererad konst" - han fick ihop en ansenlig samling.</p>
<p style="text-align:center;"><img border="0" width="478" src="http://i136.photobucket.com/albums/q170/juliuskronberg/Kvinnor/Toyen/1937EntarteteKunst.jpg" height="679" style="width:253px;height:332px;" /></p>
<p style="text-align:center;"><strong>1937 - den tyska utställningen över degenererad konst</strong></p>
<p>I Tyskland hade man en <a target="_blank" href="http://fcit.usf.edu/Holocaust/ARTS/ARTDEGEN.HTM">utställning</a> över denna konst - för att visa upp det sjuka som ett varnande exempel. Man ordnade också en utställning över godkänd konst. Efter fyra månader hade över två miljoner besökare sett den degenererade konsten - att jämföra med de endast ca sexhundratusen som såg den godkända konsten. Utställningen turnerade och visades i resten av Tyskland och i Österrike. Sedan såldes det mesta i Schweiz. Några verk behöll dock de tyska generalerna- trots entartete-stämpeln. Göring tog fjorton värdefulla verk, varav en målning av van Gogh och en av Cézanne. De verk som inte sålts eller stulits av tyska generaler brändes.</p>
<p>Stämningen i Sovjet liknade till stor del den i de tyskockuperade länderna. Där förbjöds "borgerlig" konst. Endast socialrealistiska verk var tillåtna - allt annat var borgerligt.</p>
<p>1943 dör hennes livskamrat Jindrich Styrsky - vid 42 års ålder.</p>
<p>Toyen skapar i Prag under hela ockupationen, men ställer inte ut. Hon publicerar grafiska blad i underjordiska tidskrifter. Bland annat serien "Göm dig krig!" från 1944.</p>
<p align="center"><img border="0" width="1" src="http://i136.photobucket.com/albums/q170/juliuskronberg/Kvinnor/Toyen/1946Mytenomljuset.jpg" height="1" /><img border="0" width="210" src="http://i136.photobucket.com/albums/q170/juliuskronberg/Kvinnor/Toyen/1946Mytenomljuset.jpg" height="447" /></p>
<p align="center"><strong>Myten om ljuset, 1946</strong></p>
<p>Toyen gömmer den unge poeten Jindrich Heisler i sitt badrum, det är hans skugga man ser avtecknad mot dörren. Kanske är han en planta som försöker komma i kontakt med omvärlden - uppryckt med rötterna, det är farligt att göra sig påmind, de tyska hundarna kan lätt snoka upp den som gömt sig. Vi som är utanför badrummet ser att skuggan som han tolkar som en tysk hund - en dobbermann - i själva verket är ett par behandskade damhänder - men kanske är det en förrädares händer?</p>
<p>Toyen har berättat om hur mycket Jindrich Heisler älskade ljuset och hur mycket han led av att under flera år aldrig kunna gå ut och njuta av ljuset.</p>
<p>1947 lämnar Toyen staden Prag tillsammans med Jindrich Heisler, för att resa till Paris, där de blir bofasta. De flyr undan Stalinismen.</p>
<p align="center"><img border="0" width="713" src="http://i136.photobucket.com/albums/q170/juliuskronberg/Kvinnor/Toyen/1947TillPeterIbbets0002xunsharp.jpg" height="1024" style="width:288px;height:400px;" /></p>
<p align="center"><strong>Till Peter Ibbetson, 1947</strong></p>
<p>Händer som sträcker sig mot varandra är ett ofta förekommande motiv i Toyens bilder. Här har hon inspirerats av <a target="_blank" href="http://en.wikipedia.org/wiki/Henry_Hathaway">Henry Hathaways</a> film "<a target="_blank" href="http://en.wikipedia.org/wiki/Peter_Ibbetson">Peter Ibbetson</a>" (Fången på Dartmoor) från 1935, med Gary Cooper i huvudrollen.</p>
<p style="text-align:center;"><img border="0" width="500" src="http://i136.photobucket.com/albums/q170/juliuskronberg/Kvinnor/Toyen/1935PeterIbbetsonavHenryHathaway.jpg" height="266" style="width:354px;height:151px;" /></p>
<p>Peter Ibbetson (Gary Cooper) arbetar som arkitekt och får ett uppdrag av hertigen av Towers (John Halliday). Ibbetson upptäcker att hertigens hustru (Ann Harding) är Mary - Peters barndomskärlek. Hertigen blir svartsjuk och tänker skjuta Peter som tar tag i pistolen och råkar rikta den mot hertigen. Peter skickas till ett livstids fängelsestraff. Han tänker hela tiden på sin älskade Mary som han tror att han aldrig mer ska återse - men till hans glädje kommer hon till honom i drömmen.</p>
<p>Varje natt är hon där - och trots att de åldras - så är de alltid unga i drömmen. När Peter Ibbetson dör i fängelset kommer Mary och hämtar honom - och de går vidare in i ett nytt liv.</p>
<p>Många surrealister var mycket förtjusta i filmen och det sägs att Buñuel klassade den som en av de bästa filmer han sett.</p>
<p>Detta altare skapade Toyen för den Internationella surrealistutställningen 1947. Två händer av vax genomborrar glasväggarna för att förenas - händerna tränger till och med igenom varandra! Altaret förstördes efter utställningens slut och finns endast bevarat som ett fotografi.</p>
<p style="text-align:center;"><img border="0" width="500" src="http://i136.photobucket.com/albums/q170/juliuskronberg/Kvinnor/Toyen/1953LesSpectresduDesert.jpg" height="731" style="width:248px;height:352px;" /></p>
<p>1953 publiceras Jindrich Heislers och Toyens <em>Les Spectres du Desert</em>. Samma år avlider Heisler plötslig, endast 39 år gammal, av en hjärtattack.</p>
<p>Toyen umgås med <a target="_blank" href="http://en.wikipedia.org/wiki/Benjamin_P%C3%A9ret">Benjamin Péret</a>.</p>
<p align="left"><img border="0" width="1" src="http://i136.photobucket.com/albums/q170/juliuskronberg/Kvinnor/Toyen/1956BretonToyenetPret.jpg" height="1" /><img border="0" width="322" src="http://i136.photobucket.com/albums/q170/juliuskronberg/Kvinnor/Toyen/1956BretonToyenetPret.jpg" height="425" style="width:229px;height:292px;" /></p>
<p align="left"><strong>Bréton, Toyen och Péret 1956</strong></p>
<p>1959 dör Benjamin Péret efter en kort tids sjukdom.</p>
<p align="center"><img border="0" width="162" src="http://i136.photobucket.com/albums/q170/juliuskronberg/Kvinnor/Toyen/Videnvisstimma.jpg" height="192" /></p>
<p align="center"><strong>Vid en viss timma, 1963</strong></p>
<p>Genom ett fönster ser man en kvinna som flyr i panik, utanför fönstret är det grönt. Jämför med konstnären <a target="_blank" href="http://en.wikipedia.org/wiki/Apollo_and_Daphne_%28Bernini%29">Berninis marmorskulptur</a> Apollo och Dafne, från 1625.</p>
<p align="center"><img border="0" width="1" src="http://i136.photobucket.com/albums/q170/juliuskronberg/Kvinnor/Toyen/apollodaphneCorbis372.jpg" height="1" /><img border="0" width="372" src="http://i136.photobucket.com/albums/q170/juliuskronberg/Kvinnor/Toyen/apollodaphneCorbis372.jpg" height="192" /></p>
<p align="center"><strong>Bernini - Apollo och Dafne 1622-25</strong></p>
<h4>Sagan om Dafne</h4>
<p>Flodguden Peneios hade en skön dotter, som hette Dafne, hon var skygg.</p>
<p>Då Apollon dödat den förfärlige draken Python, träffade han kärleksguden Eros, som satt på en sten vid flodkanten och lekte med sin båge. Pilarna hade han lagt bredvid sig och synade dem en efter en. Några hade spetsar av guld, andra av bly. När nu Apollon en stund stått och sett, hur vårdslöst Eros handskades med pilarna, hånade han honom för hans leksaker.</p>
<p>Eros greps av vrede, lade en pil med gyllene spets på strängen och träffade Apollo mitt i hjärtat. Därefter försvann Eros in i skogarna på berget Parnassos och klättrade ända upp till de högsta höjderna. Han spejade efter ett byte och, när han såg nedåt dalen, upptäckte han den sköna Dafne. Utan att tveka tog han en pil med blyspets, siktade noga och med ett svirrande ljud flög pilen åstad.</p>
<p>Dafne tog sig åt hjärtat, vände sig hastigt om, och Apollon som kom fram mellan träden märkte genast hennes säregna skönhet. Hela hans väsen genomströmmades av kärlek, och utan att besinna sig närmade han sig henne fylld av längtan. Men Eros blypil hade hos Dafne endast ökat hennes ömtåliga skygghet, hon flydde förskräckt, och utan att se sig om skyndade hon fram mot flodstranden.</p>
<p>Hur snabb hon än var, var dock Apollon snabbare. Skräcken spände hennes krafter till det yttersta, och redan nalkades hon Peneios, sin fader, flodguden, hos honom skulle hon få skydd, då Apollon var så nära att han i nästa ögonblick kunde fånga henne. Hon bönföll i ängslan sin fader om hjälp och han förvandlade henne till ett lagerträd. Hennes fötter växte ner i marken, och från hennes höjda armar sköt löven fram, ögonen slöts, och den späda gestalten stelnade. Apollon slog klagande sina armar om stammen, hennes hjärta slog ännu, men svagt.</p>
<p>Då Apollon ej kunde få Dafne till maka, gjorde han lagern till sitt heliga träd, och eftersom guden är diktens, sångens och musikens gud men även beskyddar konst och vetenskap, ges en krans av lager ännu i dag åt diktare, konstnärer och vetenskapsmän.</p>
<p>Ovidius har skrivit om detta i sina <a target="_blank" href="http://runeberg.org/famijour/1882/0120.html">Metamorfoser</a> - men eftersom han var romare kallade han Eros för Amor.</p>
<p>Berninis Dafne avbildas i den stund hennes armar blivit grenar. Grenarna på Toyens Dafne motsvaras av grönskan utanför den förtvivlade kvinnas fönster. Jag vet inte om Toyen identifierade sig med Dafne. En viss likhet fanns det mellan dem; de ville absolut inte gifta sig. Men medan Dafne var kysk och ville likna Artemis/Diana (jaktens och kyskhetens beskyddare) så var Toyen inte kysk. I alla fall inte när hon var ung. Kanske hade hon dock bestämt sig för att nu fick det vara nog. Alla hennes män dör ändå ifrån henne.</p>
<p>1966 dör hennes vän - surrealisten André Breton.</p>
<p>1970 deltar Toyen med en egen "kub", en sal med verk av henne själv, Styrsky och Heisler, vid den internationella surrealistutställningen i Sverige, Moderna Museet. Utställningen visas också på Konsthallen i Göteborg, samt på Sundsvalls respektive Malmö museer. Moderna Museet förvärvar målningen "Mythe de Lumière" - Myten om ljuset.</p>
<p>Toyen avlider på ett sjukhus i Paris den 9 november 1980.</p>
<p align="center">~o~</p>
<p><a target="_blank" href="http://www.galerieart.cz/toyen__zivotopis.htm">Mer information om Toyen</a></p>
<p><a target="_blank" href="http://www.all-art.org/art_20th_century/toyen1.html">Några verk av Toyen</a></p>
<p><a target="_blank" href="http://www.kinokultura.com/specials/4/toyen.shtml">Film om Toyen</a></p>
<p><a target="_blank" href="http://en.wikipedia.org/wiki/Degenerate_art">Entartete Kunst på Wikipedia</a></p>
<p><a target="_blank" href="http://fcit.usf.edu/Holocaust/ARTS/ARTDEGEN.HTM">Entartete Kunst - foton och filmsnutt från utställningen</a></p>
<p>Litteratur:</p>
<p>Toyen av Ragnar von Holten (Stockholm: Moderna Museet, 1985) - finns på bibliotek och antikvariat. Kolla <a target="_blank" href="http://www.antikvariat.net">antikvariat.net</a> och <a target="_blank" href="http://www.bokborsen.se">Bokbörsen</a>.</p>
<p><a target="_blank" href="http://www.amazon.com/Surrealist-Women-International-Anthology-Revolution/dp/0292770871/ref=pd_bbs_sr_1/002-6550788-0696069?ie=UTF8&#38;s=books&#38;qid=1194484721&#38;sr=8-1">Surrealist Women</a> av Penelope Rosemont</p>
<p>Ytterligare en bok om kvinnor i den surrealistiska rörelsen - men jag tror inte att Toyen är representerad i den:</p>
<p><a target="_blank" href="http://www.bokus.com/b/9780500276228.html?pt=search_result" id="ctl00_main_frame_ctrlproduct_linkProductTitle">Women Artists and the Surrealist Movement</a> av Whitney Chadwick</p>
<p><a target="_blank" href="http://www.sil.si.edu/ondisplay/czechbooks/">Chech Book Covers</a> är en vacker hemsida om böcker som producerades i Tjeckoslovakien under 1920- och 30-talet</p>
]]></content:encoded>
</item>
<item>
<title><![CDATA[La vie immédiate]]></title>
<link>http://yasisucesivamente.wordpress.com/2007/10/23/dans-la-nuit/</link>
<pubDate>Wed, 24 Oct 2007 00:11:51 +0000</pubDate>
<dc:creator>Annna</dc:creator>
<guid>http://yasisucesivamente.es.wordpress.com/2007/10/23/dans-la-nuit/</guid>
<description><![CDATA[Se abren puertas se descubren ventanas
Un fuego se enciende y me deslumbra
Todo se decide
Encuentro ]]></description>
<content:encoded><![CDATA[<p>Se abren puertas se descubren ventanas<br />
Un fuego se enciende y me deslumbra<br />
Todo se decide<br />
Encuentro criaturas que yo no he deseado<br />
He aquí el idiota que recibía cartas del exterior<br />
He aquí el anillo precioso que él creía de plata<br />
He aquí la mujer charlatana de cabellos blancos<br />
He aquí la muchacha inmaterial<br />
Incompleta y fea bañada de noche y de miseria<br />
Cargada de absurdas plantas silvestres<br />
Su desnudez su castidad sensibles de cualquier parte<br />
He aquí el mar y barcos sobre mesas de juego<br />
Un hombre libre otro hombre libre y es el mismo<br />
Animales exaltados ante el miedo con máscara de barro<br />
Muertos prisioneros locos todos los ausentes</p>
<p>Pero tú por qué no estás aquí tú para despertarme.<br />
<strong>Paul Éluard</strong></p>
]]></content:encoded>
</item>
<item>
<title><![CDATA[La Terre est Bleue]]></title>
<link>http://zophie.wordpress.com/2007/10/19/la-terre-est-bleue/</link>
<pubDate>Fri, 19 Oct 2007 11:17:42 +0000</pubDate>
<dc:creator>zophie</dc:creator>
<guid>http://zophie.es.wordpress.com/2007/10/19/la-terre-est-bleue/</guid>
<description><![CDATA[La terre est bleue comme une orange
Jamais une erreur les mots ne mentent pas
Ils ne vous donnent pl]]></description>
<content:encoded><![CDATA[<p align="left">La terre est bleue comme une orange<br />
Jamais une erreur les mots ne mentent pas<br />
Ils ne vous donnent plus à chanter<br />
Au tour des baisers de s'entendre<br />
Les fous et les amours<br />
Elle sa bouche d'alliance<br />
Tous les secrets tous les sourires<br />
Et quels vêtements d'indulgence<br />
À la croire toute nue.</p>
<p>Les guêpes fleurissent vert<br />
L'aube se passe autour du cou<br />
Un collier de fenêtres<br />
Des ailes couvrent les feuilles<br />
Tu as toutes les joies solaires<br />
Tout le soleil sur la terre<br />
Sur les chemins de ta beauté.</p>
<p>Oeil de sourd<br />
Faites mon portait.<br />
Il se modifiera pour remplir tous les vides.<br />
Faites mon portrait sans bruit, seul le silence,<br />
A moins que - s'il - sauf - excepté -<br />
Je ne vous entends pas.</p>
<p>Il s'agit, il ne s'agit plus.<br />
Je voudrais ressembler -<br />
Fâcheuse coïncidence, entre autres grandes affaires.<br />
Sans fatigue, têtes nouées<br />
Aux mains de mon activité.</p>
<p align="left">Paul Eluard, <em>L'amour la poésie, 1929</em> </p>
]]></content:encoded>
</item>

</channel>
</rss>
